stories from the city...

Ikväll blir det middag med fina Vivi på Café Rouge, jag har praktiskt taget redan bestämt vad jag ska äta, how sad is that? Haha. Det ska bli otroligt trevligt (och gott) - det känns som om jag alltid har väldigt jobbig dag de dagar jag träffar just Vivi, men då är det ju desto skönare att komma ifrån jobbet. Idag har varit en sådan där psychodag där ingenting händer på en timme och sedan blir det panikslaget runtjagande i en timme till, som ersätts av en timme av frustration... you get it. Det är skitjobbigt när det inte finns någon stabilitet tycker jag, särskilt som jag är extra trött idag.

Inget görs bättre av att killen som sitter bredvid mig är a) hyperaktiv b) flatulent och c) extremt högljudd på alla sätt och vis idag - men de ska gå om tjugo minuter så då kan han leva ut sina ljud på PFS-utställningen istället. Jag tror att det är för allas bästa... :-)

För övrigt tycker jag att alla ska titta in hos Sierra Leone Rangers, projektet som Vivi, hennes man Mark och deras vänner Paul och Jules pysslar med nu - de ska köra en mobil veterinärklinik till Freetown i Sierra Leone för att ta hand om vovvar, vaccinering, kastrering och annan sjukvård. Ett otroligt projekt! Ni kan donera en slant här också om ni har lust, det är ett värdigt ändamål!

Ja, vi hittade en jättefin slipover till Andy igår som sagt på väg till restaurangen - på vägen tillbaks missade vi ett tåg med bara några minuter och gick in på Book Warehouse och tittade lite. Jag hittade Nineteen Minutes av Jodi Picoult (jag gillar henne faktiskt!) och The Little Friend av Donna Tartt. Dessa två och Her Fearful Symmetry av Audrey Niffenegger ligger härnäst på min boklista, tätt följda av Guppies for Tea av Marika Cobbold och My Ántonia av Willa Cather.

För övrigt får det nog bli köpstopp på bokfronten till jul nu...

Man vaknar med blodsockret nere i fotknölarna och vill aldrig lämna sängen... jotack, Sally, lite så var det för mig imorse också. Gick och lade mig tidigt igår då jag kände mig lite slutkörd, men det var lögn att somna och när jag väl hade somnat vaknade jag klockan tre med jätteont i magen, så då var det upp, fylla på ibuprofennivåerna och sedan tog det ett tag att somna om igen. När klockan ringde var jag allt annat än redo!

Men - lite Original Source Orange & Ginger till duschen och lite Mad About You till sminkningen så var jag faktiskt rätt fit for fight. Vi tog Brockley-vägen till jobbet imorse och det går ju så mycket snabbare att det är inte riktigt klokt. Egentligen borde vi göra det varje dag, men ibland händer det sig så att tågen är så knökade att man får vänta på tre-fyra stycken innan man kan komma på ett. Mindre kul - men idag hade vi som sagt tur.

Igår kväll tog vi, efter lite shopping till Andy, en tidig middag på Strada. Sådant behövs ibland! Till förrätt smaskade jag i mig en liten skål med oliver - de var så gröna och vackra och underbart goda att jag har aldrig varit med om liknande. Vi försökte båda två ta kort men ingen av telefonerna gjorde färgen riktigt rättvisa, men här ska vi se:

Jag har äntligen fattat beslutet att det är vettigt att skaffa ett taste london-kort, ett bra tips åt den som äter ute mer än, tja, en gång om året sådär... :-)

Måndagen började sådär underbart som bara en måndag kan göra - med att det är svinkallt i hela lägenheten, en timme tills det är dags att gå upp och man är superkissnödig och därför MÅSTE gå upp. Fast det är ju skönt när man väl är klar förstås.

Därefter - ösregn, ösregn och mer ösregn. Kom till stationen för att ta 0755-tåget - då hade inte ens 0729-tåget kommit än. Vi tänkte vänta, men insåg efter sisådär tio godståg från Channel Tunnel åkt förbi att det var nog inte läge, så vi åkte till Catford, promenad till Catford Bridge, världens längsta perrong utan tak och ösregn, världens knöigaste tåg... men vi kom fram till slut (två minuter tidiga!) och nu får jag snart en Toffee Nut Latte levererad till skrivbordet. Och jag har faktiskt börjat torka. Allt känns bättre när man har torrt på fötterna åtminstone!

Fick precis ett mail av mamma att jag har fått tandläkartid 21:e december, man tackar så mycket. Det är väl lika bra att gå när jag har chansen, men jag tycker INTE att det är kul. Men - det är i alla fall tretusen gånger bättre än Folktandvården, så det är ju en tröst att slippa Selmakliniken, huuu!

Morgonen har faktiskt bara flugit förbi här, det är inte helt fel. Till lunch har vi rester från gårdagens helstekta skinka (smakar lite som julskinka, denna gången var den kryddad med honung och senap, andra gånger har jag kokat den i Cherry Coke och sedan glaserat med körsbärssylt och rödvinsvinäger) - den blir sådär härligt god och mör att köttet nästan smälter i munnen - dock blev det tyvärr inga rester från tillbehören så vi får se vad vi kan hitta på - skinkmacka med senap är ju i och för sig aldrig fel!

Jag tog en rask promenad till DX:en och nu känns höften mycket, mycket bättre. Tur det - jag vill ju kunna vara med och bowla imorgon! Förhoppningsvis fortsätter det gå åt rätt håll, och förhoppningsvis läker armen ihop sig lite, det är svårt att bowla utan att röra på högerarmen, hur bra man än är ;-)

Lunch blir stekt kycklingfilé med béarnaisesås *smaskens*, eftersom jag är ensam här får jag vara lite småförsiktig med att lämna rummet pga telefonen och Andy är snäll och ska värma på den åt mig. Sedan ska vi - förhoppningsvis - boka en resa från 11:e till 14:e december, det lutar åt Malta för tillfället. Klart att det inte blir sol och bad vid den tiden, men sol kanske och lite varmare är det ju - plus att man får se något lite roligare än insidan av kontoret i ett par dagar!

SÅ mycket att göra idag men energin ligger inte direkt på topp - gissa vilken grön grej på bilden jag ser mest fram emot att ta itu med? ;-)



Skål!

Tiden går så himla fort, jag hinner inte med!

Det är tre månader sedan min födelsedag idag. Vart har de tre månaderna tagit vägen? Det börjar bli lite kallare ute och det är kolsvart när jag går från jobbet. Jaja - det vänder ju om en dryg månad :-)

Helgen var trevlig - lördagen extremt slapp, jag städade, tog emot en Tescoleverans och levde för övrigt i mina rosa velourbyxor. Söndagen var lunch och eftermiddagsdrinkar med Linnea och hennes vän Susanne, Cicci och Eva och så Andy också en liten stund mot slutet.

Igår hände det inte speciellt mycket, jag betar av slutet av Desperate Housewives nu - det blir nog de sista avsnitten i säsong 5 ikväll. Lagade mat, städade och fixade lite grann, det kändes ganska lagom.

Fick reda på igår att jag kommer att få mer ansvar och inflytande på jobbet vilket just nu känns tufft då jag redan drunknar - men det ska väl ordna sig det också, med mer ansvar kommer mer personal och förhoppningsvis löneförhöjning så fingers crossed.