stories from the city...

På tal om Bohusläningen: Förmodade delfiner siktade väldigt nära Hunnebo! (Eller ja, det ÄR väl Hunnebo, men Ramsvik räknas inte riktigt ;)) Spännande!

GöteborgsPosten är naturligtvis världens bästa dagstidning som det är, men nu är de ännu bättre då de erbjuder Läsvärdet-kunder att kunna ge bort tidningen i 90 dagar för 99:- istället för något i stil med 700:-!

Mina snälla föräldrar har varit supergulliga och fixat det till mig - fy farao vad härligt det ska bli! Jag måste erkänna att det känns som en liten lyx att köpa tidningen varje dag som landet ligger nu så det gör jag helt enkelt inte, men jag älskar ju att läsa tidningen - och jag kommer absolut att älska att inte behöva tänka på att gå ut tidigt på lördagar för att kunna lösa Melodikrysset på traditionellt vis. Visst kan man göra det på nätet men det är inte alls lika roligt!

Sedan är ju GP på sommaren ganska rolig också, det är bara då man får läsa om saker i stil med bortsprungna kor som kommit hem igen och gamla gubbar som tappat en toffla. Typ. Och då ska vi inte ens tala om Bohusläningen som skriver om sådana stimulerande saker jämt. Pappa köper alltid den på lördagar i Hunnebo och den är så söt att till och med dödsannonserna är underhållande på sitt sätt.

På lite samma tema som förra inlägget vad gäller låtar jag hade glömt totalt och hörde för första gången på hundra år kvalar denna "pärla" in:



Den dök upp på Ring så spelar vi i lördags förmiddags och jag hade garanterat inte hört den på något i stil med sjutton år... nödrimmens högborg! Fast den är rätt rolig. Om än fruktansvärt dålig.

Ja, jag är fullt medveten om att jag tyckte att Kalle Moraeus var en totalflopp i På Spåret i vintras (men vi kanske kan skylla det hela på Py Bäckman?) och att jag har sagt att Så ska det låta har blivit ett rent helvete sedan älskade söta Peter Harryson slutade - men jag såg spektaklet i fredags och hade totalt glömt av denna jättefina sång och hade ingen aning om hur otrolig Kalle är som musiker då jag ju inte direkt hört eller sett honom förut... minns även att jag inte var överförtjust i den när Wizex låg på Svensktoppen med den nån gång på 90-talet men detta är ju jättefint. Faktiskt. 



Fast, flickor, han var väl förmodligen med när vi såg Gelén Öholm klia sig i rumpan på Hampstead Heath?

Mår bättre idag än jag har gjort på länge! Var mycket produktiv under dagen hemma, fick en härlig promenad i stan innan jag satte mig och people-watchade i Brunnsparken en stund innan Veronica kom från jobbet och sedan blev det middag på Cappuccinos uteservering (MYCKET goda kycklinspett, rekommenderas å det varmaste!) och sedan ett par drinkar i Avalons bar.

Det var så otroligt roligt att träffa henne och vi hade verkligen fantastiskt trevligt! Mycket skratt och prat, både gamla minnen och nya historier, lite skvaller och allvarligare saker. Kunde inte ha blivit bättre och vi har redan bokat in en ny date nästa vecka :-)

Igår kammade jag ut håret rakt efter att jag duschat och det är således rakare nu än det brukar vara. Mamma kom in i köket igår och utbrast "Men vad SÖT du är!" - vilket inte är något hon säger varje dag så jag blev lite smickrad och tänkte att jag kanske skulle satsa på långt-och-rakt ett tag och se hur det känns. Än så länge - bra! På kortet ovan ser jag lite flintskallig ut men det var bättre än de där jag såg drogad ut tack vare den underbara pollenallergin som kommit som ett skott med försommarvädret...

Jag fattar inte vad det är med mitt sömnmönster! Jag är suuuupertrött på kvällarna (från typ kl 20), lägger mig vid 22, läser en stund, somnar någorlunda gott, sover i max 1½ timme och är sedan klarvaken fram till morgontimmarna - och då sover jag som en GRIS i några timmar, djup, drömmande sömn. Jättekonstigt. Men det ska väl rätta till sig. Just nu är det ju faktiskt ingen katastrof eftersom jag inte har någon anledning att gå upp tidigt de flesta dagar.

Har just kommit hem från vårdcentralen då min handlov där droppet satt på sjukhuset häromsistens svällde upp så det stod härliga till imorse. Ringde 1177 och de tyckte att jag skulle gå och kolla att såret (sår och sår, det är en liten prick mest) inte hade blivit infekterat - och det hade det tydligen inte, jag vet ju att jag har väldigt känslig hud men det var väl lika bra att få det kollat. Missade lunch med finaste Camilla av den dumma anledningen dock så det är jag onekligen lite sur för.

Skulle åkt till Ikea med mamma ikväll också men inget jag hade tänkt köpa finns i lager så det är väl lika bra att susa förbi Bäckebol på väg från Hunnebo på söndag. Också surt!

Men det är lika bra att tänka på positiva saker så då tycker jag att vi kollektivt kan lyssna på den första sången jag sjöng som barn (eller ja, jag sjöng "Heja Båvitt toppen gå!") - farfar var GAISare och morfar ÖISare så pappa tog uppenbarligen i med hårdhandskarna redan från början ;-)



Nu ska jag isa på den stackars handloven en stund och sedan se om jag kan ta itu med lite städning...

Jag känner att jag börjar jaga upp mig mer och mer för det jäkla EEG:t jag ska göra. Herregud, det är ju ingenting farligt, allt jag behöver göra är att sova ett par timmar med en "gummihätta" på skallen... men det är ändå obehagligt, jag vet inte vad det är. Sedan är jag ju inte direkt världsmästare på att lyckas somna heller även om jag inte har sovit på flera nätter så just det känns faktiskt lite stressigt - men det är väl knappast någon som skäller ut mig för att jag inte kan somna om det nu skulle bli så.

Skulle gärna be om något att somna gott på, men som en bekant just påpekade så får man nog inte lov till det då det naturligtvis kan påverka hjärnverksamheten - och det är ju just den de ska kika på.

Nej. Djupa andetag tar vi, det är ju ändå nästan en månad kvar så jag ska väl hinna ladda upp mig...

Största nyheten på Radio Västs hemsida?



Tja. Det är väl sommar då.

Kom hem strax efter tolv. Måsarna och tärnorna och trutarna och alla deras vänner bestämde sig för att ha kakafoni-konsert klockan fyra imorse... jag lyckades somna om när de alla kollektivt plötsligt höll klaffen (eller truten? Hahaha.) vid sextiden men uppe vid åtta och kunde inte somna igår så det vart lite klent med timmar tyvärr. Men det gör inget, det kan jag nog ta igen. Ögonen svider dock - men det blev en trevlig stund med pappa och Melodikrysset i bilen :-)

Om ett par timmar ska jag försöka lista ut hur man promenerar till Slottsskogen (ja, jag vet att det är nära, men utan lokalsinne är man rostat bröd och Google Maps imponerar icke) - det kanske blir vagnen en hållplats till Botaniska och sedan försöka följa folkströmmen, om det inte strömmar folk förbi Marklandsgatan då för då följer jag efter dem. Det är ju Göteborgsvarv i stan och min fina kusin Emma ska springa så jag ska naturligtvis gå och klappa på henne lite extra och sedan förhoppningsvis hitta henne och säga hej vid Frölundaborg efter medaljutdelning och annat :-)

Hittade världens finaste sparris på Konsum i Hunnebo igår (eller vad det heter nuförtiden, Coop Konsum? Coop Nära? På den gamla goda tiden hette just den butiken Fyren i alla fall - för det kryllar ju av fyrar i Hunnebo...) - fick till och med pappa att smaka en liten bit och han tyckte, hör och häpna, att det var gott! De provade att göra egen efter mina instruktioner förra sommaren men det blev tydligen inte alls bra, men nu så övervakade jag projektet och det blev hur bra som helst. Mamma åt hälften efter att ha varit mycket skeptisk - det är väl svårt när man är "van" vid burksparris - även om jag tycker att den är god på ett lite halvperverst sätt (jfr. min förkärlek för burkchampinjoner) så slår ju inget lättkokta, färska, tunna, fina slanor med lite smör och flingsalt på... så jag köpte med mig två knippor hem.

Mutade mig själv att ta itu med första etappen (en stor majoritet) av helvetesdisken som blivit uppskjuten i flera dagar genom att lova mig att få ett helt knippe till lunch och nu funderar jag på om jag skulle fräsa på lite halloumi till... vilken lyx!

Mamma fick bort mina kirurgtejpsmärken i armvecken med aceton förut så nu ser jag bara ut som en average knarkare. Haha. Armvecken gör i alla fall inte alls ont längre, dock är handloven där droppet satt fortfarande öm vilket är lite konstigt. Kanske bara är att jag har spänt mig för att jag har varit rädd att det SKA göra ont om jag inte varit försiktig. Jag är allt annat än van vid sådana här predikament!

Har redan fått remissen till mitt EEG, 21:e juni går det av stapeln, sovande så jag får bara sova hälften av det jag brukar natten innan, det börjar 12:45. Jag får lista ut en bra strategi - antagligen är det bäst om jag inte sover alls faktiskt, jag vet hur svårt jag har att somna när jag "måste" i alla fall, och i ett främmande rum osv. är det alltid ännu svårare. Men det är ett tag tills dess. Jag tänker ändå - långpromenad kvällen innan och hålla mig vaken, naturligtvis utan kaffe eller annat smaskens, och så kanske ta en taxi till neurokliniken när det väl gäller så jag inte däckar på spårvagnen och missar hela kalaset.

Hur som helst. Pappa kommer och hämtar mig om någon timme för avfärd mot Hunnebo, jag har lagt fram uniformen förstås:



Nja, jag brukar väl inte ha på mig den ute sådär överdrivet ofta - det är något med hoodies och klänning som inte alltid går hand i hand...! Däremot är den idealisk att dra på sig över pyjamasbyxorna till NittiLeaks och en kopp te eller ett glas vin.

Inget internet däruppe och denna gången tror jag att jag struntar i att ta med datorn överhuvudtaget faktiskt, har några böcker att läsa som jag handlade på loppis sist däruppe och jag har knappt sett föräldrarna på flera veckor heller så lika bra att koppla på den sociala kompetensen tänker jag ;-)

Dock har jag ju listat ut hur man mobilbloggar så med lite tur dyker det upp något av intresse i alla fall. Annars är jag tillbaka på lördag!

Manpower-tjejen jag skulle träffat nu på morgonen är sjuk och tjänsten jag skulle intervjuats för på förmiddagen har blivit tillsatt direkt av uppdragsgivaren. Typiskt värre! Men vad gör man. Jag sov knappt en blund inatt så nu kan jag åtminstone klämma in en liten tupplur.

Pappa är snäll och hämtar mig på vägen till Hunnebo så slipper jag åka kollektivt till Backatorp. Inte för att det är speciellt traumatiskt, men jag kan inte hjälpa att jag känner mig lite ängslig för att ge mig ut ensam på "längre äventyr" faktiskt, efter helgens eskapader. Töntigt, of course, men... ja. Slipper jag så är jag glad. Även om jag mår bra förutom tröttheten och den allmänna "träningsvärken".

Känner att jag liksom måste lyssna på kroppen lite extra nu. Det ska man förstås alltid göra, men... ja. Är jag trött behöver jag sova, liksom. Är jag orolig behöver jag lugna ner mig. Då får man väl helt enkelt vara smart och göra det man blir tillsagd.

Nej, nu kryper jag ner. Fönstret står vidöppet så frisk luft får jag på köpet :-)

Pappa påminde mig om något farfar brukade säga förut:

"Ja, det är väl bäst att du går och lägger dig i tid så du orkar gå upp och svära imorgon."

Oj, vad jag skrattade. Märkligt nog har jag nog skrattat mer de senaste fyra dagarna än de föregående fyra månaderna.

Förhoppningsvis håller jag mig ifrån att svära under mina två intervjuer :-)

Tittar lite på Hey Baberiba's Familjen innan det riktigt blir läggdags.

Intervjun imorse gick bra, ska dit imorgon igen och träffa killen samt hans chef. Nog om det. :)

Ställde in eftermiddagens hämtning och kvällens IKEA-besök. Jag är helt enkelt för trött. Hela kroppen skriker. Har slumrat till flera gånger om sedan jag kom hem en stund före lunch, alldeles nyss en halvtimme, och nu gäspar jag så tårarna sprutar och käkarna håller på att gå ur led. Det tar uppenbarligen på krafterna med sådana här äventyr. Men, jag får inte sova för sent på eftermiddagen om jag vill sova som folk inatt (har fortfarande inte sovit en hel natt sedan före jul dock) så jag får försöka skärpa till mig nu och vakna. Det går lite allmänt krafs på TV ikväll i alla fall som jag kan underhålla mig med i några timmar hoppas jag.

*gäsp*

Hur mår ni?

OJ vad trött jag är på att höra om alla dessa skottlossningar och bilbränder i Backa! Området där allt detta händer nu har aldrig varit vad jag skulle kalla "säkert" - alltså, jag skulle aldrig gå eller cykla där ensam när det var mörkt när jag bodde där och jag kommer ihåg att jag och kompisarna inte fick gå på discot de hade i ungdomsgården där, men nu får det väl ändå vara nog. Jag bodde i Backa i tretton år och kände mig faktiskt aldrig otrygg - jo, en enda gång, men då var det en kille i min egen ålder (tror vi var tolv/tretton) som hotade folk med en pistolattrapp som faktiskt såg riktig ut och han var nog inte riktigt klok från början så vi trodde väl på honom, det var äckligt. Men annars, nej aldrig.

Området där jag bodde tills jag var sex har också blivit mycket ruffigare än vad det var förr. Jag minns ju inte så mycket och var aldrig ute ensam förutom om jag skulle gå till en kompis i närheten eller möjligtvis till affären, men det var ju alltid mitt på dagen - så jag har inga minnen av hur det var på kvällar och nätter. Men det har ju mina föräldrar och de säger som jag tänker, aldrig att det var några problem runt Wieselgrensplatsen eller Kvillebäcken.

Det är så tråkigt att se när det blir så här tycker jag.

(Området där mina föräldrar bor är radhus, parhus, ett gäng villor, ett par serviceboenden, ett dagis, en skola, en idrottshall och en jourbutik. Lugnt som bara den - nästan FÖR lugnt ibland - och bara ett par kilometer bort från vad som nu praktiskt taget är misär.)

Intervjun i förmiddags blev uppskjuten till imorgon förmiddag, men inget ont som inte har något gott med sig för jag lyckades få tag på en spontan tvättid. Inte för att jag hade så förtvivlat mycket att köra, men ändå, nu blir det gjort. Är förresten så slut i kroppen idag att det kanske är lika bra att inte göra något överansträngande... la in kläder i tumlaren förut och gick och handlade mjölk - var helt SLUT när jag kom hem. Eh. Ja. Vi ska ta det lugnt. :-)

Men veckan är ganska fullpackad på sina ställen - och helt död på andra...:

Onsdag: Intervju kl 10, städa, packa, IKEA med pappa, hem med honom till Backatorp, laga middag

Torsdag: Intervju kl 9, möte kl 11, hem till Backatorp igen och fixa det sista och sedan off to Hunnebo

Fredag: Hoppas på luuuuuuugn och rooooooo.

Lördag: Åker tillbaks till Göteborg på förmiddagen nån gång då vi är förvisade - mamma ska ha dambesök. Klappa fram kusin Emma på Göteborgsvarvets slutspurt på eftermiddagen, sedan eventuellt träffa A på kvällen

Söndag: Inte en plan så långt ögat kan se - ännu i alla fall

Det är mest roliga saker på schemat i alla fall :-) men jag tänker att jag inte ska bli nervös, inte jaga upp mig över saker, inte försöka hinna med mer än jag kan på utgiven tid och försöka sova som folk. Och äta ordentligt, så var det också ja.

Tack alla underbara fina vänner för mail, Facebookmeddelanden, SMS och telefonsamtal, det betyder massor! :-)

Idag mår jag ganska bra, fortfarande öm i kroppen men inte lika illa som igår, dock är handleden där droppet satt ömmare och känns lite stel - som när man stukat sig lätt - men så länge jag inte stöder mig direkt på den om jag ska resa mig upp eller så så är det ingen fara.

Jag har dock ett problem - jag får inte bort märkena av kirurgtejpen eller EKG-elektroderna! Vissa bitar kan jag liksom skrapa bort och lite har försvunnit i duschen, men det ser fortfarande ut som om jag har ritat med tuschpenna på övre delen av bröstet och handleden. Ja, armvecken och magen med, men de är lite lättare att dölja. Om någon har några tips är de väldigt välkomna, det enda jag kan tänka är aceton men det är nog inte så lyckat... olja kanske? Eller bara fortsätta attackera med skrubbvantar morgon middag kväll?

(Ser ut som en heroinist i armvecken för övrigt med fula blåmärken så de ska definitivt döljas när jag är ute bland folk i alla fall... särskilt på intervjuer!)

Nä, det är fortfarande tidigt så jag ska nog försöka sova en liten stund till. Denna "sängen" är ett helvete, jag räknar minuterna tills jag får min nya. Ska nog slå till på ett nytt täcke när jag ändå är i farten, detta har varit underbart men nu är det liksom bara luft och det blir väldigt varmt - plus att det vill krypa ur de flesta påslakan. Mycket kan jag säga om engelsk standard på sängkläder (att det inte finns hål högst upp t.ex) men just det där med knapparna i botten är faktiskt ganska käckt!

Nämn något som gjorde dig glad igår: Alla underbara vänner och underbar familj som gjorde en lite jävlig dag riktigt bra.
Vad gjorde du kl 08 imorse: Funderade på att gå och lägga mig igen.
Vad gjorde du för 15 min sedan: Pratade nog med pappa ungefär då skulle jag tro.
Det sista du sa högt: Puss puss, hej hej!
Det senaste någon sa till dig: Se ovan!
Vad har du druckit idag: Kaffe och vatten.
Vad var det senaste du åt: Fisksoppa.
Vad var det senaste du köpte: Kaffe, underbara Gevalia Ebony, igår kväll.
Vad är det för färg på din ytterdörr: Vit.
Vad är det för väder hos dig nu: Lite molnigt men med genombrytande solstrålar.
Godaste glassmaken: Jag tycker att riktigt god vaniljglass är sjukt god. Annars Häagen-Dazs Pralines and Cream. Har även blivit tipsad om SIAs nya Hallon / Saltlakritssmak, så den ska jag se till att testa.
Tror du på kärlek vid första ögonkastet: Jag vet faktiskt inte riktigt. Jag tror på något vid första ögonkastet i vissa fall.
Sover du tungt: Inte så tungt som jag skulle önska, jag vaknar alltid massor av gånger per natt.
Drömmer du mardrömmar: Nej, inte vanligtvis *peppar peppar*
Trivs du med ditt jobb: Som frilansande slacker? Nja.
Favoritklädsel: Leggings och klänning eller tunika.
Favoritlåt just nu: Jag har faktiskt ingen aning, får återkomma på den punkten.
Vad ser du om du tittar till höger: En fläkt.
Vad gör dig glad just nu: Massor av saker!
Vad ska du göra härnäst: Tänkte gosa ner mig i soffan lagom till Mamma Byter Bo. 
Höger eller vänsterhänt: Höger.
Humör just nu: Helt okej. Jag har lite småont överallt och särskilt i handloven där droppet satt så det är lite irriterande men ska väl gå över.
Favoritgodis: Saltlakrits och mjölkchoklad.
Kläder just nu: Svarta mysbyxor, rosa linne och en grå typ munktröja utan huva.
Sommarplaner: Jobba, får vi väl hoppas, plus vara i Hunnebo, träffa kompisar, Lindas bröllop förstås... tja, vi får se.
Hur många kuddar sover du med: Fyra i sängen men två under huvudet när jag just sover.
Spelar du något instrument: Ja, tvärflöjt och gitarr och lite annat krafs till husbehov. Ja, och blockflöjt då men det var ett tag sedan!
Morgon eller nattmänniska: Natt, men jag har inga direkta problem med att gå upp på morgonen.
Vad är viktigast för dig: Oj, det finns mycket som är viktigt. Familj och vänner vinner nog den kampen.
Är du kittlig: Bara på vissa lite konstiga ställen för det mesta. Och under fötterna, jag höll på att dö när läkaren kollade reflexer igår.
Snarkar du: Ibland, ja. Mest om jag hamnar på rygg, är förkyld eller har druckit tror jag.
Stjärntecken: Lejon.
Äckligaste insekten: Lockespindlar förstås. Och ja, de är insekter för de kan inte spinna nät.

Fräste skivad palsternacka med purjolök i smör, i med krossade tomater, hummerfond och vatten. Koka till palsternackan är mjuk, krydda efter behag och smaka av, sedan i med pressad citron tinad vit fisk och sjud i fem-sju minuter. När fisken är klar, i med räkor som INTE får koka utan bara bli genomvarma.

Servera med en klick crème fraiche smaksatt med vitlök. Jag tog i lite pepparrotsvisp i tallriken också.

Så VANSINNIGT gott var det! Jag är nästan sugen på att äta lite till frukost men jag ska försöka sova lite till först...

Ja, det blev sannerligen en intressant helg.

I fredags kväll var Anders här på besök och sov över och det var jättetrevligt. I lördags förmiddag dök kära kusin Fredde hit för Melodikryssande, brunch och lite TP och i lördags kväll kom Anders igen och tur var väl det, för vid halv fyra på morgonen märkte han att jag hade börjat krampa och inte fick luft ordentligt - så vilken jäkla röta att han var där, kunde vända på mig och ringa 112.

Jag fattade ingenting när jag väl vaknade till så att säga, visste inte vart jag var eller vem Anders var eller vad i hela friden ambulansgubbarna hade för sig men kvicknade uppenbarligen till tillräckligt för att kunna klä på mig själv och gå ut till hissen själv, så det gick ju snabbt åt rätt håll, men blev ändå sju timmar sisådär på akuten på Sahlgrenska med dropp, blodprover hit och dit, blodtryck, syresättning, EKG och skiktröntgen av hjärnan.

Så fort jag hade fått droppet var jag riktigt pigg igen faktiskt och största delen av tiden där pratade vi och skrattade mest hela tiden, det var otroligt snällt av A att följa med, stanna kvar och sedan när jag fick gå (för det fick jag då alla prover tydligen såg jättebra ut och man inte alltid kan förklara varför sådant här händer) följde han mig hem och så lagade vi supergod fisk- och räksoppa till middag. Smaskens var det, bild kommer!

Ska få remiss för att göra EEG på Sahlgrenska eller Östra också, men jag försöker att inte oroa mig. Om proffsen inte är oroade så tänker inte jag var det heller. Det är faktiskt något av en erfarenhet att sitta på akuten i en galonsäng med gula Landstingsfiltar en söndag morgon... och jag måste ju säga att magnetröntgenapparaten är supercool!

Men ja. Jag sov gott inatt, om än uppbrutet och inte så många timmar, så jag ska prova att somna om om en stund tror jag. Ska på intervju klockan fyra så det är ingen hets direkt. Och jag mår bra, har lite ont i handen där droppet satt om jag "stöder" mig på den så att säga, men det är inte värre än om jag hade bränt mig lite eller något åt det hållet. Känns som om jag har träningsvärk i hela kroppen också men jag gissar att det är anspänning som jag bara inte märkte av igår - för jag, som hatar att gå till doktorn, var faktiskt lugn hela tiden. Skrattade mer än inte.

Måste även säga att jag var SÅ imponerad av personal och allting på akutmottagningen. Jag träffade ju massor med folk, det var läkare, sköterskor, uskor, vaktmästare, neurologläkare, röntgentekniker - varenda en jättetrevlig, glad och fin, även de som uppenbarligen jobbat hela lördagsnatten. Jättebra. Själva mottagningen var också hemskt fin, jag hade eget rum hela tiden där de gjorde alla undersökningar osv. utom magneten då och det var skönt så man kunde slappna av. Det enda som kändes obehagligt var när jag låg med blodtrycksmaskinen på en arm rätt länge och droppet i andra, även om jag kände mig pigg så är det en sådan bild av "sjukdom" på något sätt.

Jaja. Som sagt. Om proffsen är lugna är jag lugn, men jag ska verkligen försöka att inte stressa upp mig, att sova ordentligt (eller åtminstone vila om jag inte kan sova) och bli bättre på att äta tre mål om dagen. Jag slarvar när jag är ensam, och det är inte så himla smart egentligen.

Igår senare på kvällen tog jag det bara lugnt, pratade med käraste Camilla och mamma och pappa ett antal gånger av förståeliga skäl, tittade på lite dålig TV och läste lite Stephen Fry - Moab is my Washpot.

Nu ska jag krypa ner och titta på lite halvdålig web-TV och sedan försöka somna om några timmar, det vore hemskt skönt :-)

Hur har ni det?

Alltså. Ja, jag skrattar ganska ofta åt GPs brist på korrekturläsning, men jag vet ju att det körs maskinellt nuförtiden, så även om det är roligt så tar jag det med en nypa salt så att säga.

Detta är dock fantastiskt roligt:



Jag visste faktiskt inte att polisen hyr in torpeder.

Ja, jag ska lägga mig snart, men allvarligt:





Finns det någon chans att John kunde ha gitarren högre upp under hakan?

Innan hon blev tokig, uppenbarligen. Men vad har jag att säga, jag gråter som ett barn:

Ja, det hoppas jag verkligen! ;)

Så här korkskruvat kan tydligen världens spikrakaste hår bli efter ett par timmar i klämma...



Totalt oklart hur jag lyckades knäppa bilden som den ser ut, men vad gör man inte för konsten

Sömnprat är ju fruktansvärt kul. Särskilt på Knivlisas blogg.

Nu har jag ju ingen som rapporterar vad jag säger för tillfället (vilket kanske är lika bra) men jag blev påmind igår om en incident som inträffade för kanske elva år sedan, då jag förde en fullt normal konversation med min dåvarande pojkvän en tidig morgon (fast jag hade ju ingen aning om att jag konverserade då) för att sedan plötsligt sätta mig upp, glo honom stint i ögonen, säga "JAG ÄR EN DISKMASKIN" med ganska argt tonfall för att sedan kasta mig tillbaks i sängens mjuka vrå, vända mig om och fortsätta sova.

Tja. Lite underhållning får man bjuda på.

This is my truth, tell me yours!

Gårdagen blev bättre efter lite TV-tittande och ett långt oväntat telefonsamtal samt lite snicksnack med kusin Fredde som kommer på besök på lördag, antingen till lunch eller Melodikryss-brunch, ska bli jätteroligt! Telefonsamtalet medförde även att jag får middagssällskap imorgon, också väldigt trevligt.

Kunde dock inte somna förrän vid sextiden imorse och vaknade bara ett par timmar senare, mindre kul. Tog en liten tripp till Frölunda Torg med planen att köpa en flaska vin till imorgon, men jag blev så yr och konstig att jag var tvungen att åka hem - var totalt övertygad om att jag skulle ramla ihop vilken sekund som helst, att knän och vrister bara skulle ge vika och blev nästan osäker på om jag skulle lyckas ta mig hem, det var som om benen inte ville bära mig och som om jag liksom inte var i min egen kropp, på något sätt. Surr i öronen, darrig, nästan domnad i benen.  Det är väldigt varmt och kvalmigt ute, men sist jag kände mig sådan här var på vintern förra året någon gång, utomhus, så det är inte nödvändigtvis det. Kanske bara är sömnbrist i kombination med de andra underbara sviterna efter körtelfebern, men jag är ju expert på att Google-diagnostisera mig själv och jag börjar undra om det var någon sorts ångestattack. Jag såg ut ungefär som Skräphögen i Fragglarna när jag såg mig själv i hisspegeln här hemma, genomsvettig i håret (ursäkta, fräscht, I know), med mascaratårar i det totalt likbleka ansiktet. Nice.

Nu när jag sitter hemma i sängen känner jag mig rätt okej igen, dock fasar jag lite för tanken att åka någonstans ensam och att det ska hända igen. Det är en obehaglig känsla, särskilt när jag vet (eller hoppas åtminstone) att jag har en del möten och intervjuer på väg, det blir som en tvångstanke, tänk om jag ramlar ihop eller spyr på deras kontor? Nej, så får man inte tänka. Ska läsa om Mia Skäringers text om tvångstankar, ta några djupa andetag och försöka stänga av lite grann. Så gör vi.

Nej, det är verkligen inte min dag idag. Usch!

Först och främst ringde AF och ställde in mitt möte hos dem då konsulenten, eller vad de kallas, fortfarande är sjul. Inga problem, naturligtvis. Tills människan i luren informerar mig om att hon måste anmäla eventuell a-kassa om att jag uteblivit från ett möte. Det var väl knappast mitt fel? Nej, just det. Jag ringde senare och pratade med någon som tydligen var chef och bad så väldigt mycket om ursäkt. Lugnt, såklart, men allvarligt - lite sunt förnuft?

Andra omgången med brist på sunt förnuft var när företaget jag skulle på intervju hos i eftermiddags ringde för att säga att intervjun blivit uppskjuten en halvtimme. Ännu en gång, inga problem. Sedan passade människan i luren på att kolla att jag var medveten om att det handlade om 3-5 timmar i veckan på enbart provisionslön? Eh, nej. Tjänsten utannonserades som "telefonist", vilket jag tog att betyda som att man svarar i telefon, inte telesäljer. Det var dessutom en gruppintervju i eftermiddags, vilket jag gissar betyder en massa töntiga gruppsäljintervjuer. Nej tack.

Missförstå mig rätt, alla jobb är bra jobb när man inget har, och hade det varit ordentligt med timmar hade jag gett det en chans, men jag vet att jag är värdelös på att sälja och cold calling, så för 3-5 timmar i veckan hade nog resan till intervjun kostat mer än vad jag skulle tjäna på en månad. Sa dock till dem att de gärna får höra av sig om något annat dyker upp.

Annars har jag sökt massvis med jobb idag som jag hittade på en site jag inte sett förut så förhoppningsvis kommer något gott av det :-)

Slogs även med dammsugaren förut, sladdvindan har lagt av och jag tycker inte att den suger ordentligt heller. Suck!

Och så har mitt nya husdjur, den väldigt stora och saktflygande getingen, dykt upp igen. Den är besatt av att vara bakom persiennerna. Igår skulle den absolut vara bakom bokhyllan, igår kväll försvann den någonstans bakom soffan och idag såg jag den senast flyga in genom handtaget på en kartong med kokböcker som jag inte packat upp då allting ska in i köket när jag får in min hylla där.

Till råga på allt har någon jag trodde var en god vän svikit mig fruktansvärt och jag är förbannad - men det är väl skit samma, vederbörande var uppenbarligen inte en god vän. So there.

Värken har slagit tillbaks igen också, naturligtvis, och jag är fruktansvärt trött i hela kroppen - det måste ju vara nåt fel - så jag har krupit upp i soffan och planerar inte att göra så mycket mer än att typ se på TV och dricka äpplejuice ikväll.

Ska bekänna en sak också... jag gick till pizzerian förut och handlade BARA pizzasallad. Jag blev så vansinnigt sugen och hade varken tid, ork eller ingredienser till att göra egen. Gott som farao var det i alla fall :-)

Nej, nu ska jag koppla på optimismen och hoppas på lite god underhållning istället. Förresten hoppas jag på regn också, det har varit riktig åskvärme idag. Nu är det svalare, men lite regn skulle inte sitta fel. Det får gärna åska också, den dumma personen jag skrev om ovan är svinrädd för åska så jag kan ju tänka på honom då och hånskratta lite ;-)

Hörde just Dressman-reklamen och trodde att de sa privatshorts när det nog handlade om piratshorts. Det blev en spännande stund av undran - vad farao är privatshorts?

Sedan undrar jag även - vet nån om det är Tina-vad-hon-nu-heter, Pilla i Tre Kronor, som snackar i Ramlösa-reklamen?

Nu när du finns-Linda länkar till två bra bloggar som jag också har lagt till i länklistan. Monas Universum är tydligen välkänd vilket jag inte visste men jag skyller på att vara nyligen återinvandrad, och Milk Addiction, som jag inte *tror* är så jättestor men mycket bra hittills.

Sedan har jag även lagt till Lina, som jag läst ett bra tag men inte kommit mig för att länka. Det var ett tag sen jag gick igenom listan. Kanske den mest gripande blogg jag någonsin läst. Börja från början och läs framåt. En så fin tjej.

Detta kaffe ÄLSKADE jag på gymnasiet men hade praktiskt taget glömt av det tills häromveckan när jag hittade det på Hemköp på Frölunda Torg...



Gevalia Ebony, så vansinnigt gott! Mamma brukade köpa det ibland när jag bodde hemma för jag tyckte att det var så himla gott men slutade väl när jag flyttade ut så jag har inte druckit det alls på nästan tio år (ungefär som att hon bara köper tagliatelle nu men jag tycker INTE att det passar till svensk köttfärssås - sist tog jag med mig egen pasta ;)) - men nu så... gud så gott det är.

Serverade pappa ett par koppar i torsdags och han jublade över hur gott det var, får se om han övertygar mamma att börja köpa det igen istället för det himla Zoegas hon envisas med nu...

Och dyrt är det inte heller (förr såldes det bara i kvartskiloförpackningar vilket blev rätt pricey) - tror att jag betalade 36:90- för ett halvt kilo.

Hann bara tina fisken halvt men upptäckte att det faktiskt var filéer ändå så jag la ut hälften på ett folieark. Salt och peppar förstås, sedan skivad gul lök, klyftad tomat, en skvätt vitt vin, en skvätt hummerfond, en halv pressad citron och så dill förstås - och sedan skjuts in i ugnen på låg värme (150 gr körde jag på) i en halvtimme ungefär.

Serverades med världens godaste tillbehör...



En liten klick smör på sparrisen skadar inte, men i fiskpaketet hade det blivit för blött i detta fallet då fisken bara hann tina till kanske 75%. Men gott som fasen blev det!

Jag glömde berätta om detta förra veckan.

Det visar sig att jag har missuppfattat namnet på en sån här makapär:



I flera år. Många fler år än jag ens vill tänka på. Och jag har förmodligen sagt det till fler personer än jag vill tänka på också, även om jag förhoppningsvis mest har sagt det på engelska...

Men förresten. Gissa! Den som kommer på det rätta eller roligaste förslaget vinner en... bok såklart!

TIPS: Det jag har kallat den har med bilar och sånt där att göra.

Mår MYCKET bättre nu, tack och lov. Det blev några jobbiga timmar där, men jag åt lite pasta till lunch och det funkade, och kunde till och med gå ut i någon halvtimme på eftermiddagen och njuta av solen och min bok (Anhörig av Katerina Janouch - tillräckligt för att få vem som helst att aldrig vilja titta på en drink igen).

Har även gjort några saker idag som jag har undvikit och skjutit upp och det är jag faktiskt stolt över. Kanske mest vanliga saker, men för mig med värken och allting har det varit otroligt jobbigt att ens tänka på det. Men, nu är de i alla fall gjorda (ja, en är halvklar men jag kan inte avsluta just den grejen just nu) och det känns bra. Fler projekt på gång naturligtvis, och jag har fortfarande böcker att ta itu med, men en sak i taget får lov att vara nog just nu. Lite energi vill jag kunna spara till vanliga, trevliga, sociala bitar också, och just energinivåerna kan jag inte göra mycket åt nu när jag åtminstone har börjat äta igen.

Annars har en geting med persienn-fetisch flyttat in här. Fast nu undrar jag om han faktiskt kanske har hittat ut... han har suttit bakom persiennerna i ett vidöppet fönster i ett par dagar, kommit ut då och då för att flyga runt på ett mycket hotfullt vis och sedan flugit in bakom en annan persienn. Er, okej. Jag är inget fan av getingar men jag fattar ju att jag inte direkt kan ringa vicevärden för att be honom komma och ta itu med den, så jag har faktiskt hållit lugnet någorlunda, peppar peppar, även om det blev några lite halvskojiga danssteg här förut när jag funderade på att gömma mig i klädkammaren...

Har tänkt laga alaska pollock i ugnen till middag - vit fisk ska ju vara snällt och fint mot en lite "trött" mage men jag tänker inte koka den för jag har ingen potatis att ha till och allt annat än potatis och äggsås - eller möjligen persiljesås - är otänkbart till kokt vit fisk - men inte tänkte väl jag på att tina den tidigare, och inte har jag micro. Hurra. Den simmar i kallvatten i diskhon nu, vi får se hur det går :-) tänker foliepaket med lite hummerfond, smör, dill och kanske hackad lök och tomat. Gröna bönor eller sparris till... eller det kanske är idiotiskt att ens tänka på bönor för tillfället. Jaja, time will tell, det kan mycket väl sluta med något betydligt enklare om fisken inte tinar! Trodde att det skulle vara filéer och inte ett jätteblock...

Kunde inte fånga det bättre än såhär utan att hänga ut genom fönstret och det gör man inte på åttonde våningen. Men det är så vackert! Slog ut praktiskt taget över natten (okej då, över påsk). Ska försöka få en bättre bild om jag kommer ut sedan.

(Sedan kan jag skämma ut mig genom att berätta att jag tittade ut åt andra hållet för att se om jag kunde nå magnoliabusken som står vid ett annat hus - men istället fick jag syn på ett jättevackert grönt träd med röda och vita blommor! Wow, hur har jag missat det? Nejdå, det hade jag inte. Det var ett vanligt grönt träd med en röd och en vit bil bakom. Fail. Jag måste nog fundera på att göra ett nytt syntest.)

Person X: "Är du ofta full på söndagar?"
Person Y: "Nej inte ofta men det händer, max en gång i veckan."

Slår vad om att det svaret inte gick hem som det skulle...!

Tja. Just när allting kändes lite bättre (värken har slutat vara konstant, peppar peppar) blev jag jättekass i magen i helgen. Det blev bättre i söndags kväll och var helt okej igår men natten har varit ett helvete. Usch. Så den intervjun fick lov att skjutas upp. Kan inte tänka mig något värre än att sitta på spårvagnen i rusningstid och desperat behöva... nej tack. Så jag är hemma i sängen nu, dricker kopiösa mängder lättdryck vilket går bra (petade i mig en liter svart vinbärs imorse vid fyra nån gång och blev knappt ens kissnödig - man ska med andra ord passa sig för uttorkning - nu apelsin) och tittar på gamla avsnitt av Sjukhuset på TV3Play. Fick knappt sova någonting inatt men lyckades med nästan en och en halv timme oavbruten sömn nyss, så det är alltid något. Det gör stor skillnad. Likaså gjorde en skön dusch även om det fick gå fort!

Har jag nämnt att jag är kär i min dusch? Den är stooooor (man skulle kunna vara tre därinne utan att knö något nämnvärt), trycket är helt otroligt och det är lätt att ställa in värmen så det blir perfekt. Med Barnängens shampoo och balsam och ett urval duschgeléer från M&S (Andys föräldrar var roliga med sånt - det visste att jag tycker väldigt mycket om sådant och jag fick därför alltid typ fjorton stycken i julklapp eller födelsedagspresent - likaså andra saker, ett år fick jag sex kokböcker, ett annat sex eller sju olika oljor) samt världens skönaste och billigaste ansiktspeeling är det ett litet paradis för en stund. Det har gått så långt att jag typ börjar skura väggarna varje gång jag är därinne bara för att slippa gå ut.

Och på tal om att gå ut är det ju naturligtvis strålande vackert väder just när jag inte vågar mig ut. Klarar jag en timme på raken ska jag ta en promenad sedan i alla fall även om det bara blir för att sitta på bänken utanför ICA en stund och sedan hem igen. Frisk luft och D-vitamin, ja tack. Har fönstren på vid gavel också för att det inte ska bli så varmt och det doftar ljuvligt gott av nyslaget gräs då gubbarna nere på gården sysslar med planteringarna. Tur att jag inte är allergisk mot gräspollen...

006 - En låt som påminner dig om ett ställe

1996. Strax efter min 14:e födelsedag. Första "utlandssemestern" till ett varmt land - Turkiet med mamma och pappa.

Jag fick Oasis What's the Story Morning Glory? i födelsedagspresent av moster, morbror och kusiner (inklusive världens roligaste kort med en tomat på som min kusin Emma skrivit en "dikt" i som inkluderade alla låttitlar på albumet. Och jag lyssnade. Och lyssnade. Och lyssnade lite till.

Introt till Champagne Supernova kommer alltid att påminna mig om Side i Turkiet och hur vackert det var sent på kvällarna när vågorna slog mot stranden. Ah.

Lyssna här (går inte att lägga in klippet) och njut.

Ja, jag vet att jag börjar tjata om henne då och då. Men hon är så jäkla bra. Som sagt läste jag om dyngkåt och hur helig som helst nyss, och den har blivit kvar i badrummet - jag är en sån person som inte ens kan borsta tänderna utan något att läsa, så jag slår upp den och läser en krönika eller ett par tre blogginlägg då och då.

En sak jag älskar med henne är att även om hon blottar sin sårbarhet, sorg och sitt vemod, ofta, ofta, så pratar hon även mycket om vikten att få vara glad. Och visst är det viktigt. Jag läste just lite om en segelsemester när jag borstade håret, och hon säger något i stil med att "En glad kaptenspappa är mycket bättre på att laga motorer. En glad och tillfredsställd hushållerskemamma orkar mycket mer". Såklart att det är så. Om det bara vore enklare att BLI glad ibland, för det är ju inte alltid så himla lätt.

Inte för att jag INTE är glad just nu, det var inte riktigt det jag var ute efter, men nu vet jag inte riktigt hur jag ska formulera mig. Kanske det är så enkelt att man ska le lite extra när solen skiner, när man hör en bra låt, när man har något roligt att se fram emot? Vissa gör ju det, vissa är sådana av naturen, men det är inte alltid så för mig i alla fall. Vissa människors sällskap får mig att vara sådan enklare dock, att skratta spontant åt något jättetramsigt för hundrafemtonde gången, att dansa på gatan sjungande "You've got Tourettes but you're remarkably dressed", att glädjas åtdet lilla, så att säga.

Blev detta ett deppinlägg nu? Det var inte meningen, tvärtom.

Skratta några extra gånger idag. För min skull? :-) (Behöver ni hjälp så titta på NittiLeaks ikväll - jag tror att det kommer att bli riktigt riktigt bra! 1994 var ett bra år.)

För varmt för att sova inatt - och inte kom jag ihåg att jag faktiskt har en gammal fläkt heller förrän långt fram på morgonkvisten så jag har väl slumrat några timmar i korta perioder. Sov dock rätt ordentligt någon timme på soffan - svalare av någon anledning - och drömde bland annat att jag hade två söner, Krimse och Oldsberg. Krimse var väl att fint namn?

Jag hatar att vara för varm! Det är inte svetten-rinner-varmt, men varmt nog för att vara riktigt störande. Vågar inte ens tänka på hur det kommer att bli i eftermiddag - alla mina fönster ligger i västerläge... och jag har massvis att göra under dagen som involverar fysisk ansträngning. Jaja. Har dock fattat det mogna beslutet att inte sätta igång förrän jag har vaknat till liv ordentligt för då blir jag bara slarvig.

Magen klappade ihop i helgen så det är därför jag inte har skrivit, har varit mer eller mindre utmattad och bara inte orkat. Nu är det bättre, tack och lov, för jag har intervjuer och möten i veckan och såg INTE fram emot att sitta på gruppintervju när man helst av allt vill ha väldigt nära till faciliteterna.

005 - En låt som påminner dig om någon

Nästan alla låtar som jag lyssnar på påminner om någon. Faktiskt. Jag har starka sinnen för minnen (woohoo, poesi!) - lukter, smaker,  känslor, musik, ljud... oftast väldigt tydligt - så det är svårt att välja bara en. Så jag gör såhär - jag sätter Spotify på random och rapporterar löpande. Min blogg, jag bestämmer! ;)

1. Weezer - In The Garage
Min första pojkvän i England, Richard. Vi hade känt varann i många år innan jag flyttade hit, via en brevvänssida som jag hittade när vi just hade fått internet hemma, 1997 tror jag. Han hade ett sånt där "eget" rum i garaget hos sina föräldrar, plus att han var ett stort Weezer-fan. Eller är, gissar jag.

2. Fools Garden - Lemon Tree
Oj, denna finns det en massa minnen till. Jag kan inte gå in på allt, men precis när denna kommit ut var vi på klassresa och hade så vansinnigt roligt - jag minns att vi allihopa satt längst bak i bussen och lyssnade på denna om och om igen. Och sjöng med förstås. Ljuvlig låt.

3. Catatonia - Mulder & Scully
Denna påminner mig också om Richard då det var han som introducerade mig för Catatonia, men de starkaste minnena är från bussen till och från Frankrike i ettan på gymnasiet, och därför alltså Camilla och Linda. Och Spyfeldt, då ;-)

4. Dubstar - The Day I See You Again
Mitt ex Andrew (inte Andy) älskade Dubstar och spelade denna för mig en av de första gångerna jag var hemma hos honom i Finsbury Park. Så fin.

5. The Streets - Fit But You Know It
Aaaah, den ljuvliga varma sommaren 2004 :-) påminner mig om alla som bodde på 26 Parfett Street, likaväl som Maggie och Luke på Hog's Head, då jag en gång gick med på att jobba en söndag och blev utskickad att handla isbergssallad och gick totalvilse i City då Lukes karta mot St Katherine Docks var... bristfällig, minst sagt. Till slut fick jag hoppa på bussen tillbaks till Whitechapel och gå till Costcutter för att köpa upp hela deras lager. Jaja. Hamburgarna uppskattades i alla fall.

6. Blur - Parklife
Aaah! Reading 2003. Jag njöt stort av Blur men blev bortsläpad av Andrew att gå och kika på Billy Bragg istället - och missade Parklife! INTE okej. Den påminner mig om hans ex som dök upp i tältet, dyngrak med en flaska Malibu som hon spillde över hela stället... fast jag älskar fortfarande låten.

7. Lightning Seeds feat. Baddiel & Skinner - Three Lions
VM 2002 och Mattias, Micke, Ewa, Malin och Karlarna såklart! Helt fel låt förstås om man ville ha lite patriotism, men låten är ju SÅ bra!

8. Jens Lekman - Black Cab
Carys och Linda, hands down! Och för mycket rödvin.

9. Bran Van 3000 - Drinkin' in LA
Någon av mina kusiner fick denna singeln i julklapp ett år - misstänker att det var Jennie - och den lyssnades på flitigt under julaftonskvällen :-)

10. Violent Femmes - Blister In The Sun
Adam förstås! Världens förmodligen största Violent Femmes-fan. Också otroligt bra låt.

Det var jättemysigt att få bjuda lilla pappa på middag igår. Det blev lite halv-fusk-Carbonara med skinkan som jag griljerade efter påsk, hemskt gott men väldigt mättsamt också! Sedan fikade vi och tittade på hockey innan det blev dags för honom att plocka upp mamma efter en skaldjursbåtresa vid Lilla Bommen och sätta av mot Hunnebo.

Somnade som en liten gris igår - det gör otrolig skillnad för sömnen när värken nu äntligen blivit så mycket bättre - men vaknade vid tretiden och kunde inte somna om. Dock ingen katastrof, jag kan ju läsa och ta det lugnt, behöver inte gå upp tidigt.

Fick ner de sista flyttlådorna från vinden igår kväll också, hurra! Det är bara fem-sex kvar och det mesta är böcker, så jag får ta lite i taget - ska ha in en hylla i köket där alla kokböcker och sånt ska få bo, och det är dumt att packa upp allting i "vardagsrummet" när jag ändå måste flytta på allt om ett par dagar, så. Två resväskor kvar däruppe som också bara är böcker, DVDer och sånt, men snart är det klart! Ska bara handla säng och lite mattor och sånt och sedan bestämma vad som ska upp på väggarna och var. Mamma har en otroligt vacker bildväv som var mormors som jag ska få låna - den kommer att bli kanonfin över soffan tror jag. Den är specialgjord till hennes 70-årsdag (tror jag, jo det måste stämma) och föreställer Skomakarhålet (eller Skomakarhöl't som man säger på Hunnebomål), en badplats på S:t Görans Ö där pappa tar morgondoppet varje dag på semestern.

Nej, nu ska jag nog läsa lite mer ur Den Motvillige Monarken - har blivit väldigt mycket monarki här sista veckan med bröllopet i London, uppfräschning av mina kunskaper om Karl XII och hans vänner samt Gustav IV - jag är väl ingen rojalist att tala om, men intressant är det!

Ja nu börjar det hända lite grejer i alla fall :-) Ikväll kommer pappa och äter middag samt hjälper mig spika fast modemsladden, imorgon kommer tjejen som jag berättade om, Hanna, över en stund på kvällen, på lördag bär det av hem till Camilla och på söndag kommer Linnea med fästman och äter middag. Sedan har jag en intervju på tisdag morgon och en på onsdag eftermiddag, plus att en tjej som jobbar på Volvos public relations-avdelning vill träffa mig snart. Det går åt rätt håll!

Idag är jag dock jättesömnig, förstår inte riktigt varför men men. Har en fiskgratäng i ugnen till tidig lunch och tänker nog ta det lugnt ett tag till innan jag börjar fundera på middag och annat väsentligt... som tur är har värken blivit sju miljoner gånger bättre de senaste dagarna, men nu är jag istället jättestel och vinglig i knäna (nej, jag vet inte riktigt hur de tu går ihop heller ;)) - men det kan jag ta. Gäller bara att vara försiktig och se till att röra på lederna så mycket som möjligt tror jag.

Nu önskar jag ert godaste recept på carbonara eller skinksås till pasta! Har inget bacon och tänker inte gå och handla så det blir skinka i vilket fall som helst...

Läser Cark XVI Gustaf - Den Motvillige Monarken och lyssnar på Bo Kaspers. Vinnarkoncept.

Ett äkta citat:

"Hejsan allihopa här har ni en glad och trevlig kille på 28år som heter Christian men är född och uppvuxen i "göteborg..

Där ser man, kan man inte vara glad, trevlig, kille, 28 och heta Christian samtidigt som man är född och uppvuxen i Göteborg?

Jag är hemma hos mig igen. Det är mysigt att vara hos mamma och pappa också, men skönt att vara hemma också. Dricker baljvis med kaffe och ska göra lite frukost strax, sedan blir det en tripp till Frölunda Torg igen, ska handla lite smått och gott och kanske en flaska vin till söndagens middag med Linnea (du, sa vi 5 eller 6? 6 va?) om jag inte får tag på för mycket på Hemköp ;) nejdå, det ska nog gå. Jag ska egentligen inte ha så mycket men affären är så otroligt fräsch att jag skulle kunna gå omkring där hela dagen lång, särskilt bland färskvarorna!

Ska gå till Life eller Apoteket också och se om jag kan få tag på lite Valeriana eller något - jag är så trött på att inte sova nu. Igår sov jag i tjugo minuter mellan åtta och nio, sedan vaken till tolv ungefär, vaknade halv två, vaken till fyra-snåret, sov till halv sex när klockan ringde. Det räcker liksom inte. Okej, jag låg mindre bekvämt än normalt då jag inte hade något riktigt täcke och bara två kuddar (kuddbortskämd, moi?) men ändå, det håller liksom inte. Idag är det i alla fall lite svalare vilket jag faktiskt uppskattar, det blir lite bastukänsla härinne på eftermiddagarna annars.

Så. Vad ska vi handla? Brie, gurka, bröd, potatis, lök, sparris, ost, fiskgratäng, syltlök, CF, matlagningsgrädde, örtkryddor, citron, frysta grönsaker, mozzarella, frukt, tomatjuice, ägg, kål, svamp, oliver, keso, gräslök och fikabröd av något slag. Alltid lika intressant att se vad jag faktiskt kommer hem med. Hoho. Sist hade de helt fantastiska erbjudanden på varor som egentligen är alldeles för dyra för mig (typ grapefrukt och avocado) så jag följer skyltarna mer än min egen lista. Har både broccolisoppa, kycklingsoppa och skinkgryta i kyl och frys, så jag är inte så desperat att det stör.

Nu - frukost!

Rensar, slänger och röjer i mitt gamla rum igen. Herregud, allting är så dammigt! Inte i själva rummet, men i kartonger och sådant som inte blivit rört på närmast tio år, usch och fy. Jag tar rast en stund här. Jag har hittat de mest fantastiska dagböcker igen... det står en massa käcka saker om folk som jag inte ens vet vilka de är längre, som jag har sagt tidigare var jag uppenbarligen kär i minst en kille i veckan också.

Något av det roligaste jag har hittat dock är min "dagbok" från Frankrike-resan 1998 - Cam och Linda, ni ska få se så snart som möjligt! En hel del roliga foton har också krupit fram - jag har fyllt en hel stoooooor svart sopsäck de senaste två timmarna och sparat ytterst lite egentligen, men det jag har sparat är sådant jag absolut vill ha kvar. Gick igenom sjutusenfemhundra gamla notblad också och plockade ut till mamma så hon kan ukulela.

En sak slog mig. Nog skulle man kunna använda ett notställ som en riktigt trevlig prydnad i ett vardagsrum? Ett sådant här i silverfärg:



I ett hörn till exempel med något roligt "sittande" på? Jag tycker nog att det är värt ett försök i alla fall, får se om mamma har något "silver"puts att låna mig ikväll, för rent är det INTE efter som sagt dryga tio år i en banankartong under en säng... det dammsugs flitigt under sängen men icke i lådorna.

Igår kväll lagade jag skinka på risbädd till middag - så himla gott. Ett glas av det fina Chapel Hill Rhine Riesling:et till. Funderar på att skaffa lite sådant själv till mitt fina vinställ någon gång när jag blivit rik ;-)

Och tänk att det redan är maj!



Kan riktigt känna doften av fyren...!