stories from the city...

"Domaren vill också att Murray betalar tillbaka delar av sin redovisade lön i skadestånd till Michael Jacksons dödsbädd och hans barn, en summa på över 100 miljoner dollar."

Inte dödsbo, då, GP?

Dag 19 - Detta ångrar jag

(Reservation för långt inlägg med underliga festhistorier...)

Som bekant försöker jag att inte ångra saker och ting utan snarare tro att sådant som händer händer av en anledning. Men det är klart att jag har gjort dumma saker som  jag inte borde ha gjort, och likaså haft dumma saker gjorda mot mig. What comes around goes around, eller hur?

Och det är klart att det finns en massa saker som jag ångrar på ett lite mer enkelt plan / sådant som jag borde eller inte borde ha gjort - fast de allra flesta är sådana jag kan skratta åt i efterhand.

Typ när jag dejtade killen som jag hittade på en fest hos #40 när de stod och slog golfbollar mot gamla mentalsjukhuset så det blixtrade i gatan. Han var uppvuxen inne på Towerns område, betydligt äldre än han påstod och vi gick och åt lunch dagen efter på Wetherspoons på Mansell Street. Vad heter den nu igen då, Goodman's Field, just det. Till råga på allt var det dagen när den olympiska facklan lämnades över vid Tower Bridge och vi fick den stora äran att skaka hand med killen som sprang som kom in för att friska upp sig med en pint efter löpningen. True story.

Hur som helst så hade vi det jättetrevligt och han höll just på att ge sig in i en förklaring om hur mycket han gillade mig och hur fantastiskt det var att vi hade träffats av en sådan slump (jag skulle egentligen gått hem och lagt mig, jag hade jobbat till typ tre men kunde inte låta bli att gå och kolla vad sjutton killarna sysslade med) och mitt i alltihop ställer han sig upp, pekar ut genom fönstret och skriker "Oh! Look! A BANDANA!!!". Jag förstod väl inte riktigt hur en snusnäsduk kunde vara riktigt så speciell.

Men såklart visade det sig att han hade flickvän sedan femton år tillbaks och de skulle emigrera till Australien veckan därpå. Jag GAPSKRATTADE och blev väl inte särskilt upprörd, och jag skrattar fortfarande åt snusnäsdukskommentaren. Men men, han följde med mig för att mata min gamla chefs katt Max och vi hade en fortsatt trevlig dag även om jag inte kunde sluta ropa "Oh! Look! A BANDANA!!!" så fort jag fick chansen.

Men jag borde ju inte ha dejtat honom, etc., till exempel. Men det fattade jag naturligtvis inte på en gång.

Eller när jag, Lotta och Tim gick på Metro och Lotta var för full för att stå på benen när vi kom fram så Tim åkte hem med henne. Jag träffade Nick C och vi dansade hela natten och hade jätteroligt och somnade sedan i gräset på Cavendish Square framåt fyra på morgonen. Vaknade till sjutusen telefonmeddelanden om att jag måste komma hem så jag kastade mig på bussen och kom hem, gräsfläckad och jävlig, och fick reda på att Tim hade lagt Lotta i min säng och sedan gått ner till vardagsrummet. När han kom upp för att titta till henne hade hon slängt ut allt hon hittade genom fönstret och rymt. Iklädd mitt ex gamla bruna manchesterbyxor med hål i ändan och någon gammal t-shirt hon hittat. Barfota. Polisen hittade henne på motorvägen (säger hon, men jag tror att det var på The Highway snarare än motorvägen) och skjutsade hem henne. Herregud. Vi skrattar så vi gråter åt det idag, men det var hemskt då, och jag borde ha följt med dem hem på en gång istället för att somna i en park med en australiensare i tighty whiteys. Det borde jag.

Eller när jag och Jamie somnade på N15-bussen och vaknade klockan fyra på morgonen på Romford Market efter att ha spelat en biljardmatch där han lyckades få kön (med hårt K, då!) mellan benen (vad sjukt det blev) och rev ner ett HELT bord fullt med tomma glas och var tvungna att ta en taxi hem till honom i South Ockendon då nattbussen hem till mig slutat gå och jag definitivt inte tänkte spendera natten på Romford Markets busshållplats. Då borde vi verkligen ha slutat spela biljard och åkt hem lite tidigare.

Eller när jag stannade ute på Indo när Louise jobbade där utan ren och skär svartsjuka (som visade sig vara befogad) till klockan ett på natten, visserligen spik nykter, när jag skulle upp klockan tre för att ta planet hem. Gissa om jag missade det? Det ångrar jag faktiskt, det var otroligt dumt både ur tidssynpunkt och för att jag fick reda på saker som jag kanske helst inte hade velat veta.

Äsch. All water under the bridge.

Gick ner till ICA för jag blev så sugen på att köpa en vit hyacint till min tomtekruka som jag hittade idag - de hade hundratals häromdagen men inte en enda idag!

Dock hade de väldigt vackra julstjärnor och söta små amaryllisar. Jag la märke till att det stod ett jämförpris på amaryllisskylten i väldigt liten stil och kröp nära för att kika - tydligen kostar amaryllisen 59:90 per TON. Det måste ju ändå vara ett ganska förmånligt erbjudande.

Tyvärr hade jag inte mobilen med mig så jag kunde inte föreviga detta, men jag får nog pipa ner imorgon en sväng i alla fall och handla lite tilltugg till Hannakväll så om de inte har insett sitt misstag ska jag absolut ta ett smygkort.

...var standardordern för fyra kontorsflickor på Hogshead varenda lunch när jag var servitris där under den ödesdigra sommaren 2004 när jag gick ner säkert 30 kg för jag sprang hela dagarna i extrem hetta och hann aldrig äta mer än en halv baguette med brie och tomat från Prêt-a-Manger på hela dagarna, om det inte var risottotävling när jag kom hem vid halv ett varje natt ;-)

Hur som helst. I digress.

Jag hade totalt glömt att mamma gav mig dessa, och hittade dem längst ner i en påse med julsaker. Hur tänkte du där? Men strunt samma.





Visst är de söta? Jag köper aldrig bakpotatis benämnd som "bakpotatis" för de är ju så förbaskat dyra, men nu börjar ju de stora "vanliga" mjöliga potatisarna dyka upp på allvar så kanske det är dags att ha bakpotatisafton snart!

Just nu, på tal om potatis, är jag helt insnöad på stekt potatis. Jag hade ett par kalla kokta igår som jag stekte upp, och senare på natten kokade jag ett litet gäng till för att steka. Just nu kokar jag nästan ett kilo i tärningar för att delvis steka upp till en chorizo eller två till middag, och delvis för att stoppa i kylen så jag kan äta stekt potatis i några dagar till. Med salt, vitpeppar, paprikapulver och cayennepeppar samt smör att steka i är det helt ljuvligt gott. Nattamaten räckte förresten till lunch idag med :-)

Och så billigt det är sen. 7:90:-/kg kostar den fasta potatisen på mitt lilla ICA Nära, och det är ju hur mycket mat som helst.

Varje gång jag tittar på min hyacint tänker jag på Skenet Bedrar och får extrem lust att säga "Mind the pedestrian, dear!".

Present från mina dyra föräldrar. Jag hade ingen kruka, men eftersom det är en rosa variant tyckte jag att den fina skålen med marshmallows på och i som jag fick av Linda för längesen när jag flyttade till The Toy Factory passade alldeles utmärkt. Hittade även några kaffeservetter i rätt färg för att göra det hela lite snyggare, och nu väntar jag bara på att den ska slå ut och börja dofta! Min dyre fader älskar hyacinter så vi har alltid haft dem hemma hos mamma och pappa så tidigt som det har varit socialt acceptabelt ;)

Dag 18 - Ett pinsamt ögonblick

Jag skrev ju om ett gäng pinsamma ögonblick under Dag 12, men jag ska försöka komma på ett bra till.

Jo, jag vet.

Sommaren 2007, vi var som ofta skedde på Mr Pickwicks efter jobbet och sjöng karaoke och drack alldeles för mycket sprit. Satt utomhus och pratade med väskan bredvid mig på bänken, och Mat råkade tappa en tänd tändsticka i min väska, vilket ingen märkte förrän jag stoppade ner handen och brände mig lite lätt, men det var ingen fara. Vad som däremot var lite fara var att tändstickan hade smält skalet på min mobiltelefon och halva min hårborste. Det var extremt komiskt alltihop (mobilen skulle ändå bytas så det gjorde ingenting alls).

Och så dagen därpå står jag och Andy på en fullknökad buss till jobbet (det ösregnade, hence the buss) och pratar om kvällen innan och jag säger högt och tydligt "I can't BELIEVE Mat incarcerated my phone!!". Andy tittade otroligt undrande på mig, och det gjorde resten av bussen också, och jag tänkte ja, herregud, det är väl inte varje dag man hör någon som klagar på att deras telefon har blivit påtuttad.

Vi hade väldigt nyss blivit tillsammans så han var nog fortfarande lite wary över att kritisera mig, eller vad man ska säga, men till slut sa han försiktigt "Are you sure you don't mean... incinerate?".

Jo, det är klart att det var precis det jag menade. "Incarcerate" betyder fängsla, spärra in. Det var med andra ord inte så konstigt att halva bussen glodde när jag kungjorde att Mat hade fängslat min telefon, och sedan fnissade ganska gott åt mig när Andy rättade mig. Oy vay. Det var faktiskt pinsamt, för grejen är att de flesta inte hör på mig att jag inte är brittisk (jag säger inte det på ett självgott sätt, men det är så mina erfarenheter har varit) så det måste verkligen ha låtit som om jag var totalt korkad med ett helt hopplöst ordförråd. Det var väldigt skönt att få gå av bussen ett par hållplatser senare kan jag meddela.

Men väldigt roligt i efterhand!

(Och jag hade totalt glömt av den här 30 teman-grejen tills jag började peta i kategorierna, ska skärpa till mig pronto!)

Har bytt namn på standardkategorin här från "The Day Today", vilket var en hyllning till det sjukt roliga brittiska TV-programmet som hette just "The Day Today", ett hittepå-nyhetsprogram. En av mina personliga höjdpunkter när jag och N såg typ alla avsnitt på en helg var hästnamnet "Trust me, I'm a stomach" från någon kapplöpning som "ägt rum". Ja, även när John Major och Drottning Elizabeth II slogs på Buckingham Palace och premiärministern rapporterades ha lämnat byggnaden med blödande ben, eller IRAs explosiva terroristhundar som släppts lösa på Londons gator... och tåget som stod still en stund på rälsen där alla passagerare plötsligt bröt ut i någon sorts Flugornas Herre-hysteri.

Men - nu kände jag att jag behövde byta namn på ett par tre kategorier, så det har jag gjort. Och standardkategorin kommer numera att heta "Blott en dag". Det kanske låter sorgligt, men texten är ju faktiskt ofantligt vacker och tänkvärd - varför oroa sig för det man inte kan påverka? Nu tror jag inte direkt att det är Gud som styr vad som händer med mig, men jag vill gärna tro att allt händer av en anledning och att man ska göra det bästa av det man har. Och att ta varje ögonblick ett i taget. Det tror jag är hälsosamt.

"Blott en dag, ett ögonblick i sänder,
vilken tröst vad än som kommer på!
Allt ju vilar i min Faders händer,
skulle jag, som barn, väl ängslas då?
Han som bär för mig en Faders hjärta,
giver ju åt varje nyfödd dag
dess beskärda del av fröjd och smärta,
möda, vila och behag."
-Karolina Sandell-Berg, 1865

Vi provar och ser hur det känns.

Jag var inte riktigt säker på om det var för tidigt att sätta upp mitt lilla luciatåg ännu, så jag rådfrågade auktoriteten på sådant (mor) och hon tyckte inte det, så nu har jag för första gången pyntat med mitt lilla tåg. Jag fick det för många år sedan men ville inte släpa med mig det till London då jag vet mycket väl hur saker försvinner och går sönder i delade hus, men nu står de stolt bredvid Hacke, Beatles, foton på Karin, Strawberry Shortcake, en fladdermus, Lady och Lufsen och lite annat löst folk på bokhyllan.









De är så otroligt vackert gjorda och målade, dräkterna är lite glansiga, tärnornas glitter glittrar verkligen och de har rosor på kinderna och är så söta... love it!

(Ja, jag har ställt en kartong bakom som "fond" för det var lite rörigt med andra grejer där. Och ja, jag är fullt medveten om att det blir väldigt mycket jul och "hemma hos" idag - men det struntar jag i, skadar knappast någon fattig, eller hur?)

Helst skulle jag ju vilja visa kort på hur fina dessa är när de faktiskt är tända i mörkret, men jag försökte igår kväll och det gick åt skogen, blev jättesuddigt. Nu har jag hittat en manuell inställning på kameran som kanske kan funka så jag ska försöka igen ikväll, men så länge får vi väl ta det som det är...



Farmors gamla elljusstake. Jag har alltid gillar sådana häringa, så pappa tog vara på den när hon gått bort och de städade ur alla skåp och grejer. Den står i köksfönstret och där har jag inget annat ljus om jag inte sitter där och har taklampan tänd, så det blir helt underbart mysig stämning därinne när man går förbi.



Detta är alltså en lampa som blir en stjärna - man byter skärmar som det passar. Tror den kostade 99:- eller så på Clas Ohlson - Magdalena heter modellen. Hur praktiskt som helst! Tydligen var den jättevacker utifrån igår när mor och far gav sig av, jag får spana själv någon gång!

Jag har världens o-grönaste fingrar (nära nog i alla fall, jag vet att jag har visat bilder på växter här förr men de brukar dö inom ett par dagar - ibland mitt fel, oftast Andys ;)) men har faktiskt lyckats hålla liv i FEM krukväxter sedan jag flyttade in - och igår fick jag en till. Mer om den saken senare.

Men jag fick en smärre chock igår när mamma berömde mig för hur fina mina cyklamen är, och sa att "dem har du skött om bra!" - whoa. Jag har hittat på en egen vattningsrutin för dem visserligen (ställer dem i kallt vatten på en plåtbricka och så får de suga tills de tröttnar, typ - istället för det jag lärt mig om att de bara ska stå i en halvtimme), och jag har två av dem i fönster som oftast står mer eller mindre öppna - de är de två som blommar mest och ser piggast ut.

Jag kanske också blir vuxen och lär mig ta hand om krukväxter någon gång?



Det vansinniga är att jag faktiskt tycker att det är lite roligt att ta hand om de små liven, och klivian och tändsticksblomman också förstås men de blommar ju inte än. Gud, man kan undra vad mer den här medicinen ska hitta på... ;-)

Fick lussekatter av mamma igår så efter att ha ätit en utsökt lunch på kall stekt potatis med rejält med kryddor på - så himla gott, jag åt stekt potatis till kvällsmat igår och såg till att det blev över - blev det eftermiddagsfika chez moi. Starkt gott Ebony-kaffe och tre bullar (oroa er inte, de är små :)). Perfekt!



Internet och hemtelefonen "dog" inatt vid typ halv ett och jag höll på att bli vansinnig, tyckte att jag tryckte på allt som fanns för att starta om modemet och allt man nu brukar bli tillsagd att göra, men det var mörkt och jag kunde inte läsa på baksidan av tingesten eller flytta den till en starkare ljuskälla, så det fick vara. När jag kom hem förut så visade det sig att den satt gömd inne i ett litet hål, så jag hittade en lämplig petgrej, petade lite och nu så!

Idag har jag varit väldigt produktiv (även om jag sov väldigt länge - men somnade i gengäld inte förrän långt fram på småtimmarna) - städat, dammat, plockat iordning, dammsugit grundligt (inklusive lister och uppepå alla eluttag och inne i duschen och hela baletten) och tvättat golven i köket och badrummet, skrubbat spis och ytor och ordnat med det ena och det andra. Mamma och pappa skulle ju komma, och min mor är en obotlig perfektionist och jag vill ju så gärna att hon ska tycka att det är rent och fint, även om jag inte klarar av att försörja mig själv för tillfället så vill jag ju kunna visa att jag klarar av annat.

Och det kändes jätteskönt och jag var nöjd med det hela, men så kom totalångesten. Det är en biverkning av medicinen, jag vet det, men det gör det inte enklare. Jag kan jaga upp mig för det allra minsta - idag kom paniken av ens tanken på att åka hiss. Eller, bisarrt nog, det jag var mest stressad över var att VÄNTA på hissen. Vad är det då? Det bara slog till, någon kvart innan mamma kom pirrade det till i hela kroppen som av svindel och sedan kommer hjärtklappning, kallsvett, skakig i händerna, en underlig känsla i benen som om jag ska ramla baklänges... och hur mycket jag än vet rent rationellt att det är dumheter så kan jag ju inte göra något åt det. Det är fruktansvärt. Och det hör liksom till saken att jag redan hade åkt hiss två gånger idag för att gå ut med tidningar och gå till affären, och det gick hur bra som helst. Jag är inte rädd för hissar eller små utrymmen egentligen - höjd, okej, men jag kan tänka bort hur högt upp jag är av någon anledning - men jag mådde hur dåligt som helst. Otroligt jobbigt. Till slut löste det sig ändå, mamma åkte ner och passade bilen medan pappa lastade in lådor och kassar i hissen.

Jag tror att det jag är rädd för är att få ett anfall när jag är ute någonstans.

Ska ringa neurologen imorgon och se om jag kan få någon sorts hjälp eller medicinbyte. EEG:t var ju normalt vilket torde betyda att jag inte har epilepsi utan att anfallen jag har fått har berott på extrem stress, oro och trötthet (ja, som sagt är jag betydligt mer stressad nu än när jag jobbade löjligt mycket, oron finns ju där och gnager konstant och jag har sovit väldigt dåligt i perioder i flera månader - en ond cirkel) - så kanske jag kan få sluta eller byta eller något. Vill inte ta något ångestdämpande, de flesta sådana läkemedel är beroendeframkallande om jag förstår det rätt och det har jag inget intresse av, men det hindrar ju liksom mitt normala liv. Och det hoppar bara på mig, som sagt, jag mådde hur bra som helst tills klockan blev kanske 16:15.

Jag vet inte om det kan vara ren prestationsångest i detta fallet, just att jag vill vara duktig och ha det fint och ordnat omkring mig även om livet är lite kaos för tillfället. Det kanske är så enkelt?

Det blev i alla fall en jättetrevlig kväll och jag lugnade ner mig när jag fick gå fram och tillbaks och andas djupt lite för mig själv när de var nere och fixade. Och nu har jag fått upp min fina adventsstjärna och farmors gamla adventsljusstake och det är hur mysigt som helst :-) Och nu, bara ett par timmar efter att jag trodde att jag skulle svimma, så är jag lugn och sansad som en filbunke. Jag fattar liksom inte.

Jag vet ju att medicinen jag tar är lite hjärn-förändrande, den används ju även mot bipolär sjukdom så det är klart att den påverkar hela alltet däruppe. Och jag vet att det finns sjutusen biverkningar också, men nu tycker jag att jag erfar för många av dem.

Okej, det blev lite rörigt, men det är alltid skönt att kunna skriva av sig lite grann. Kärlek och värme till alla fina läsare.

Nog för att jag blir lite puppig när sopbilen kommer och brötar järnet och står på tomgång vid 7 en måndagsmorgon och stör mig mer än möjligtvis nödvändigt på att de bygger tvärsöver gården så att det aldrig är lugnt och tyst en liten enda stund, och att grannen under verkar ha skaffat sig ett nytt musikintresse och spelar extremt hög musik till över midnatt ibland - men en stor jäkla tankbil (eller vad det nu var, såg ut som en tankbil) som står och brötar klockan kvart över två på natten? Jag tror inte att folk som behöver gå upp i resonabel tid på morgonen tycker att det är riktigt okej.

Suck!

Okej, det kanske var en läcka eller något som måste fixas pronto, det förstår jag också kan hända, men lite lugn och ro någon tid på dygnet förutom mellan 4 och 7 vore trevligt då och då. Och måste man ha bilen på tomgång i 45 minuter? I think not.

Jaja, nu är det i alla fall relativt tyst förutom vinden som viner runt fönstrena så jag ska ge mig på att försöka sova lite.

Fick för övrigt lära mig ett nytt uttryck av D förut, vi pratade om humor och hur folk är roliga på olika sätt, och han säger "Are you my straight man then?" och jag ba' eeeeh ursäkta? Tydligen är "straight man" ett uttryck för sidekicken till en komiker med allmänt "dåliga" skämt som istället är torr och snabbtungad. Yeah, we'll have that, ref.

Det verkar som om jag inte har skrivit om denna fantastiska TV-serie ännu, förutom när jag nämnde den igår. Vansinne!

Den finns inte på SVT Play längre tyvärr (vilket jag inte insåg förrän jag började skriva och nu kan jag inte sluta) - men den underbara musiken av Niclas Frisk och Andreas Mattsson finns fortfarande här. Om den går i repris måste ni se den, måste måste måste, lova!

Den handlar om fyra killar i mitten på trettioårsåldern någonstans - David, som har en antikaffär, Pontus, som är gift med Anna och har dottern Stella, Olle som är sambo med Monika och Mats, som precis ska gifta sig med Charlotte. Jag kan liksom inte gå in på det mer än så - detta är alltså som det ser ut i allra första avsnittet - för avslöjar jag något blir det förstört. Finns garanterat att få tag på på nätet om man sysslar med sådant *visslar*.

Även lite roliga rollfigurer spelade av Johan Ulveson, Claes Månsson och Kjell Bergqvist ingår i de tio entimmesavsnitten. Den är verkligen fruktansvärt bra, en av de bästa dramaserier jag har sett sedan typ Livet kan börja. Den har verkligen ALLT, utan att för den sakens skull vara för mycket. Man skrattar, gråter, våndas och skäms med karaktärerna.

Erik Johansson, som spelar David, ska även spela i föreställningen Treater på Intiman i vår, tillsammans med bland andra Johan Rheborg, Johan Ulveson och löjligt roliga Josephine Bornebusch, ni vet, från Solsidan!

Plus att världens goaste unge finns med. Lille Folke på förskolan. Se. Nu.

Jag har skurat köket och plockat mina cyklamen. Alltid något. Imorgon får jag finbesök av mamma och pappa till middag och lite annat, så jag lämnar det skojiga som dammsugning och damning till imorgon förmiddag, lika bra att det är nygjort inför inspektionen... ;) Måste bära ut tidningar också men vem är sugen på det i regn och rusk? Och nu är det kolsvart ute och då är jag ännu mindre sugen. Jaja, det får bli imorgon, pappa kanske kan hjälpa mig - vi kanske till och med kan lassa in tidningarna i bilen. Ja, jag har en sjuk hög, jag är otroligt lat just vad gäller tidningsutbärning. Det är tungt! Inte jättelångt att gå men ändå en bit, och en stor IKEA-kasse med tidningar är mer än vad jag har lust att släpa några hundra meter i alla fall, så det så.

Fått en intervju på fredag på Volvo Bussar också. Kanske inte borde skriva om det och jinxa det, men vad fasen. Måste bara lista ut ett bra sätt att åka till Arendal, jag hänger inte därute så ofta att det stör. Har nog aldrig varit därute alls, om inte pappa har tagit med mig dit ut nån gång när jag var liten för att visa varven där han och farfar jobbade "förr i världen".

Jaja. Västtrafiks hemsida är faktiskt inte helt oäven, bara jag kan lista ut hur jag ska promenera från busshållplatsen ska det nog gå. Jag misstänker att det finns en och annan skylt på byggnaderna...

Vad har ni hittat på idag?

Hemma hos mina föräldrar är det tradition att äta köttfärssås och spaghetti på söndagar, av någon anledning. När pappa lagar blir det lite mer experimentellt, tomatbaserat med oliver och jalapenos och goda grejer i - mamma och mormor gör / gjorde en som är lite mer klassiskt "svensk", av mina Husmorskalendrar att döma - mer som en redd brunsås-aktig sås än Bolognese-aktig.

Jag har aldrig provat själv - har tänkt på det men det har alltid blivit att jag öst i krosade tomater och gjort långkok. Men igår var det dags!

Riv gul lök och blanda med nöt- eller blandfärs. Bedöm själv hur mycket lök som är resonabelt, jag hade kanske 350g färs och använde en rätt liten lök. Salta och peppra - peppra ordentligt för det kommer fler salta ingredienser. Bryn ordentligt och "hacka" sönder så färsen blir grynig. Sedan på med soya, vatten och fond eller buljongtärning, rör ihop ordentligt och låt koka på låg värme tills vätskan kokat in till största delen. Rör ihop en redning på vetemjöl och vatten (funkar säkert lika bra med t.ex maizena eller potatismjöl) och rör ner i såsen. Låt småkoka ihop tills såsen blir "lagom". Smaka av kontinuerligt, jag fick peppra på extra ett par gånger om, men tänk på att fonden blir rätt salt och soyan också så var inte för liberal med saltkaret innan du smakat. Jag hade i lite cayennepeppar också, oortodoxt men säkert ingen överraskning för de som vet hur jag beter mig i köket.

Det är inte det vackraste på jorden men något av det godaste! Den blev mer lik mormors i smaken men mammas till utseendet. Halvkass bild due to dåligt ljus över spisen.



Servera med spaghetti eller annan pasta du gillar - men helst spaghetti förstås. Fast jag har absolut inget emot köttfärssås med snabbmakaroner som man kan ta till en snabb lunch och äta med sked. Jag river gärna över lite ost också och svartpeppar om man vill. Vissa vill ha ketchup på - det slipper jag helst, av någon anledning har jag tappat smaken för ketchup, tror det är för sött.

Och det bästa av allt - det finns tillräckligt till idag också fast jag åt som en häst igår!

Brukar ju gnälla för att det är hopplöst att få ett bra kort på Viking (om man inte står på bron eller vid det maritima centret då) men på vagnen hem förra måndagen var jag ganska nöjd med detta som både visar Viking och göteborgsk vinter...



Nu är klockan tre och det börjar redan mörkna, eller, molnen är redan lite rosa. Det har varit klart och fint hittills idag, lite friskt i vinden men ingenting i jämförelse med hur det har varit de senaste dagarna. Jag vet att jag ofta säger att "jag har aldrig sett så mycket regn" men detta var ju något i hästväg! Mina fönster skakade bokstavligt talat igår vid 19-20 när det var som värst.

En bekants man råkade ut för en olycka i Skåne med otroligt tråkiga konsekvenser som resultat av vädret... så hemskt.

Alltså vilket VÄDER! Ja, jag vet att det är mycket värre i södra delarna av landet, men i alla fall, jag hoppar högt flera gånger i timmen av brötandet från vinden som viner runt huset - särskilt som jag är så högt upp.

Pappa skulle ha kommit en sväng med lite lådor i eftermiddag men det kan vi drömma om i detta regnet... så jag fixar lite häromkring, vattnar blommor och löser korsord, i väntan på bättre tider ;-) Tråkigt, för jag har inga adventsljusstakar nu, men det får vänta. Kanske imorgon! Och stackars pappa fick lassa ur allting ur bilen för att kunna städa den då han får en ny på tisdag, men det hade visst inte varit så jobbigt att ställa dem i garaget, det är väl just att bära i trappor som är tufft.

Undrar även varför det luktar soprum på en fläck i lägenheten. Jag förstår inte riktigt jag. Och nej, det finns inga sopor i lägenheten!

Otroligt tråkigt att höra nyheten om Gary Speeds död. Fy katten så tragiskt.

Fick reda på ikväll att en bekants pojkvän numera är en flickvän. Och att det verkar som om det finns ännu en gemensam flickvän i bilden.

Nu är jag varken fördömande eller oklar över faktumet att L är bisexuell, men nog måste det ändå vara lite av en omställning? De har varit tillsammans i fem år och jag antar att han funderade på det ett tag innan han började "förvandlingen", men ändå? Jag kan verkligen inte identifiera mig med hur det kan kännas och vara.

Hur som helst. Jag har längtat efter att gå och lägga mig sedan jag vaknade - avskyr att vakna av väckarklocka men det finns ju inget val en lördagmorgon - så nu tittar (eller snarare lyssnar) jag på Våra Vänners Liv, förmodligen den bästa TV-serie som kommit ur Sverige de senaste åren förutom naturligtvis de andra uppenbara, Solsidan till exempel.

Imorgon ska pappa komma med lite lådor och grejer så jag kan skapa mig lite advent här, blir väl framåt eftermiddagen skulle jag tro, eller kvällen om mamma ska med. Hon ska åka och uppvakta en gammal kompis på 50-årsdagen - de har inte setts sedan mamma var gravid med mig, de jobbade ihop i slutet på 70-talet när kompisen ifråga bara var knappt tjugo, hon kom med en blomma när mamma fyllde 50  men då var de på Sicilien så de sågs inte då. Nu såg jag till att mamma ringde kompisens man för att kolla om hon skulle vara hemma och det skulle hon så det är ju superkul, jag hade blivit hur glad som helst om mina gamla kompisar som jag inte träffat på många år (på grund av avstånd) dök upp på en högtidsdag!

Utfärdade för övrigt det roligaste hotet någonsin i telefon med D förut - "If you do I'll kick your ass all the way to Yonkers!" - både Yonkers och NY-accenten är lite interna skämt så det blev extremt lyckat. Särskilt när vi visualiserade hur vi kanske kunde lösa det genom att jag skulle sparka honom hela vägen till Yonkers via flygplan, men jag insåg att jag inte tror att jag skulle orka sparkas i sju timmar i sträck. Linda, du är sparkexperten, du kanske kan assistera?

Tror att jag har somnat ifrån diverse serier och program på datorn fem av sex kvällar på sista tiden så vi får väl se om jag kanske kan lyckas igen... oj, vad jag tänker sova gott inatt!

Jodå, det gick denna veckan också, även om jag faktiskt inte vaknade förrän klockan ringde och informerade mig om att det var dags att sätta lite fart. Skulle kunna somna om en stund också om jag försökte tror jag, jag vet inte varför jag är så förbaskat trött! Skyller på medicinen, den ställer till det med det mesta.



Orkar inte ens tänka på att ta dem i ordning så vi börjar uppifrån och kör framåt.

V1 var ett av mina allergiframkallande ämnen. JAMES BLUNT sjöng You're Beautiful, som ger mig grava utslag. Men jag vet att många älskar den, och honom, så det må vara hänt då. V6 var det näst sista ordet och både jag och Lundensiskan var lite förvirrade över bokstäverna vi hade, men det är klart att det var fina, fina Niklas HJULSTRÖM som sjöng Guds källa har vatten tillfyllest för törstande kvinnor och män. Poppis inom Frälsis kan jag meddela. Det är en fin psalm.

L1 var enkel men ett trevligt inslag, JOHNNY Cash sjöng Ring of Fire, som nog de flesta kan, särskilt efter filmen om hans liv som dök upp häromsistens.

När jag hörde att L3 och V7 skulle handla om Melodifestival blev jag lite trött i huvudet, men för en gångs skull handlade det inte om någon av de senaste Idol-vinnarna eller liknande utan en gammal goding med Lili och Susie, som förstås är SYSTRAR, och tävlade i Melodifestivalen med Show me heaven tvåtusenNIO, eller tjugohundranio om du råkar vara av den övertygelsen.

L4 och V11 var inte helt enkel för min generation tror jag, och jag vet inte riktigt hur jag visste att det var LARS FORSSELL som sjöng sin egen sång En fransman i Stockholm. Tydligen var det inte så vanligt att han sjöng alls, och jag tror faktiskt aldrig att jag har hört honom göra det förut, men det var väl helt okej under omständigheterna!

L2 rådde det lite meningsskiljaktigheter om. Jag hade ingen aning om vem det var som sjöng, Lundensiskan tyckte att det var Orup och att han inte stavar Thomas med H, men jag var tveksam. Min smarta kusin sa däremot att det var MAURO Scocco, och det hade han ju strålande rätt i. Detta var en hyllning till L10, OLLE Adolphson, från skivan Dubbeltrubbel där Adolphson tolkas av en massa framstående svenska artister, alltifrån Håkan Hellström till Freddie Wadling. Jag gillar verkligen Adolphsons musik, särskilt Trubbel som jag tycker är en strålande vacker sång. Denna heter Världen som var min, men det fick jag vara så god att googla.

Av någon anledning dök När vindarna viskar mitt NAMN upp även denna vecka. Mycket underligt, men det var i alla fall inte svårt. L5.

Vi fick en liten nostalgitripp tillbaks till En officer och en gentleman - eller i mitt fall till NileCity 105.6 när Joe Cocker och Jennifer Warnes sjöng UP where WE belong. L12, V14.

Skrattade gott åt V9 och vilken dokusåpa den förknippas med - och vem programledaren var i början av seriens storhetstid. Nog var det Mediahora från Big Brothers första säsong som spelades, men med annan text, jag vet inte vad som hände i vilken ordning där. Kunde för vårt liv inte komma på vem programledaren var tills Kusinen rapporterade att det var ju Adam ALSING. Hade jag inte kommit på av egen maskin. Och i och med det sade vi adjö till den tidigare idén att ett tåg passerar många STATIONer och redde ut att det handlade ju om PERRONGer på V13 i relation till gamla På Spåret-signaturmelodin. Tur att jag har goda gener i släkten som kan sånt här ;)

Och så V8 då. Jag tror att Kusinen var lite sarkastisk när han sa att detta var hans favoritrevyartist, men jag är faktiskt ett ganska stort fan av KJELL Kraghe. Kanske mest för att jag tycker att Ålefeskarns Vals är rolig och han gör den bra. Plus att folk från norra Bohuslän alltid uppskattas i min bok ;) Här sjöng han i alla fall Flickorna från Lyckorna.

Och sist men inte minst, eller jo, ett av de mindre är det väl, L11. Här var alla inblandade förvirrade. Det blev ju FÅR, FÖR eller FAR, men vilket? Min dyre fader rapporterade att det handlade om FÅR jag lämna några blommor, och det hade jag kanske kunnat gissa mig fram till om jag haft tålamodet, men det hade jag inte så jag uppskattade hjälpen som kom!

Jag trodde verkligen inte att Allt för Sverige skulle vara någonting för mig, men så såg jag ett avsnitt med mamma i söndags och tyckte faktiskt att det var riktigt bra. Igår när jag hade tråkigt satte jag på de tidigare avsnitten i ordning och ja, jag tycker faktiskt om det. Stör mig enormt på ett par deltagare men så är det väl alltid i dokusåpor, det är liksom en del av charmen ;)

Min absoluta favorit är pastorn Brian, vilken underbart fin människa. När han fick reda på att hans gammelfarfar (tror jag att det var) också hade varit präst, och gjort en särskild grej av hur viktigt det var för honom att kyrkan skulle vara för alla, att alla var välkomna oavsett bakgrund och klass, och att alla fick sitta där de ville i kyrkan, ingen chans att de rika fick sitta längst fram och sådär, som var vanligt på den tiden. Sjukt gripande.

Han och hans fru har även adopterat en liten kille som är svart, och i Alabama och Kentucky har både föräldrarna och killen själv fått hur mycket skit som helst. Vansinne. Men Brian är bannemig en bra karl. Jag tycker att ni ska titta om ni har tid nån gång.

Anders Lundin må inte vara min favoritprogramledare, men han sköter sig rätt okej här - och pratar väldigt rolig svengelska :D

Lyckas alltid pausa videos och SVTPlay och liknande i det avgjort bästa ögonblicket. Eller vad sägs om Eric från Allt för Sverige här?

Av någon anledning tänker jag alltid att texten till Höga berg och djupa dalar går "Hej hopp min sköna! Nu kan vi kissa i det gröna" istället för "nu har vi dansat i det gröna". Kan omöjligt släppa denna underliga sak, det är inte så att jag hört fel eller så, jag kan bara inte tänka bort det.

En gammal kompis postade detta på Facebook förut och jag höll på att gå åt av skratt... så jag tänkte, varför inte lägga upp det här där det finns många som gillar att skratta?

___


*This is an actual letter (taken from the Times of India ) in response to a
`Marriage Proposal' advertisement. *

*Madam, I am one young gentleman living only with myself in Patna . I am
seeing your advertisement for marriage purpose in the daily newspaper. So I
decide to press myself on you and I am hopping you will make the marriage
with me.*

* I am the son of my father & mother of agriculture family from inside Patna
. I having no sister and no brother also. I become big in Patna only. I
educate myself in the Zuarilal Himmatlal High School , Bezna Road . I am
nice and big, six foots tall and six inches long. My body is filled with
hardness why because I am working hardly. I am playing also hardly.
Especially I am liking the cricket. I am a good batter also I am fast
baller. Whenever I am coming running for the balling, all batters are
running everywhere why because they are afraiding my balls. My balls are
bouncing too much high. That is very danger for them. *

*I am very nice gentleman. I always laughing loudly at everyone. I am happy
always and gay also. Ladies they are saying I am nice and soft because I
giving respect to them. I am always liking if ladies are on top. That is how
nice I am. *

*I am not having any bad habits. I drink milk only and no other bad things.
I am not chewing cigarettes or eating gutka paan why because it not good for
all the peoples. So I am not doing so. I am keep fitting everyday. Morning I
am going to jim and I am pumping like anything. Daily I am pumping and
pumping. If you want you can came and see how I pumping the dumb bells in
the jim. And now good muscles are come outing everywhere.*

* I am having very much money in my pant everyday and my pant is everyday
open for you why because I am nice gentleman, but still I am living with
myself only. What to do? So I am taking my things into my own hands
everyday. That is why I want to press myself on you, so that you will come
and take my things into your hands.*

* Madam, if you are marrying me, I am telling you, I will be hardly loving
you everyday. If you are not marrying me then I will press you and press you
until you come. I am at your feet and slowing looking up, with hope. I am
waiting very badly for your reply why because I am stiff with excitement and
anticipation. *

*Expecting good answer and replies to me in the future. *

*Namaste.*

*Yours,*

*Hiralal Yadav***

___

"I decide to press myself on you" och "My pant is everyday open for you" hade mig praktiskt taget i konvulsioner på golvet.

Har aldrig varit överförtjust i tisdagar och onsdagar, och idag har jag definitivt en typisk onsdag. Lite trött och tjurig, har ingen lust till någonting egentligen. Men jag släpade mig ut för att köpa grapefrukt förut åtminstone, så jag har väl gjort något med den här dagen - förutom att lämna tusen telefonmeddelanden till folk som aldrig ringer tillbaks ändå (pensionsmänniskorna i London, namely, och lite andra officiella människor, AMS, Alfakassan... tja, sådant där kul).

Jo, jag ringde och grattade fina kusinen Emma på sin födelsedag, det gjorde jag! Även om det slutade med att hon ringde upp mig för hon satt på jobbet när jag ringde, helt baklänges för en grattning men hon visste väl varför jag ringde :-)

Jag är så trött på mitt hår. Jag tappade ju typ halva kalufsen när jag var sjuk i vintras och det växer tillbaka nu förstås, men det är klart att det börjar från botten så att säga, så jag har mitt gamla tjocka hår typ halvvägs ner i ansiktet,  och sedan är det bara tunt och tråkigt. Lejonlooken är i och för sig välkommen for comedy value, men det får finnas gränser. Funderar på att kapa det i axelhöjd ungefär (kortare klarar jag inte av för då kan jag inte sätta upp det) men är lite ambivalent till det också... jag vill ju ha långt hår. Förmodligen inbillar jag mig att jag skulle se gammal ut med kort, som Ulla brukar skriva, "en kort praktisk frisyr" är definitivt inte rätt för mig. Vänner och bekanta verkar hålla med, men något måste jag göra åt det, det behöver definitivt trimmas till lite grann hur som helst. D har väldigt starka åsikter emot hårklippning, men jag tror inte att han skulle märka om jag kapade någon decimeter eller två ;) Bara för att han har världens mest fantastiska hårkvalité...

Jag lovade ju för hundra år sedan efter att jag och mamma varit i Ullared att visa årets roligaste julkort, som vi naturligtvis var tvungna att köpa båda två. Normalt skickar jag inte julkort av princip, jag donerar motsvarande summa till Shelter eller liknande hemlös-välgörenhetsorganisation, men detta kan väl ingen motstå?



Tja. Grisen ser ju nöjd ut.

Jag ringde en av mina bästa vänner, Ewa, igår kväll. Behövde prata med en sådan där underbar odömande människa och även om jag pratat med både bästa Linda, Camilla och D (som alla är lika underbara odömande människor) kände jag uppenbarligen lust till att prata vidare. Men jag kom inte fram och lät det vara.

Så ringde mobilen just och det var Ewa och jag svarade något i stil med "Hej älskling"" och hon ba' - "Men är det duuu som har detta numret? Jag trodde det var någon jobbmänniska!" - hysteriskt roligt i sammanhanget. Jag hade också blivit förvirrad om jag trodde att jag fick ett jobbsamtal och någon svarade så. Nu har det visserligen hänt att en advokat svarat mig i telefon med "Hey, honey" och jag har fått förklara att jag faktiskt inte är någon honey utan en helt vanlig försäkringsmänniska, men det må vara hänt.

Har uppenbarligen inte pratat med Ewa på mobilen sedan jag flyttade hem och tog över pappas gamla nummer.

Var för övrigt millisekunder ifrån att avsluta ett mail till min rekryterare med "puss" häromdagen, men lyckades sansa mig.

Jag ringde min gamla kollega Tom igår då det visar sig att alla som skulle kunna agera som referenser har fått sparken. Tjoho, så gick det med det. Jag är glad att jag kom därifrån när jag kunde! Men Tom är som alltid en riktigt bra karl och sa att det är lättare att de ringer honom än försöker trixa med nya HR-avdelningen som inte har någon koll på någonting. De sa till exempel till Adecco att en person inte finns på nya företaget fast hon tydligen visst är kvar där, om än på en annan avdelning. Ho hum.

Anyway. Han berättade att vår före detta chef Marc också fick kicken när företaget blev uppköpt och numera jobbar som trädgårdsmästare. Inte för att det är något fel med att jobba som trädgårdsmästare, det låer väl jätteskönt att få vara ute och röra på sig, och jag vet att han jobbade som snickare och byggare innan han hamnade i försäkringsbranschen, men det är ett lite roligt steg att ta, från direktör på en City-firma (om än liten och korrupt) till trädgårdsmästare. Men jag hoppas att han trivs! Undrar just om han kan ta så många lediga dagar och jobba hemifrån i det yrket dock...

När jag ändå är igång.

Om ni inte såg Skavlan i fredags så GÖR DET HÄR. Genast. Jag var inte överdrivet road av Krister Henriksson eller Marit Larsen (även om det var lite roligt att plötsligt minnas M2M, det var inte igår) - men Riz Khan från Al-Jazeera var både rolig och charmig - helt okej även om han pluggade i Portsmouth...! ;)

Men - det allra viktigaste och så otroligt gripande var flickan och pappan som berättade om massakern på Utöya (ja, jag försökte få till ett norskt ö men hittar inte teckentabellen!). Flickan, Siri Marie Seim Sönstelie var där och var centimeter från att bli skjuten. Klippan hon satt bakom sprängdes i bitar av ett skott. Pappan, Erik Sönstelie, var på fastlandet (och hade varit i Oslo under bombattentatet) och tog emot telefonkontakten där han kunde. De har nu skrivit en bok tillsammans som heter Jag lever, pappa. Intervjun var fantastisk, Fredrik Skavlan är ett geni inom journalistik, och jag får tårar i ögonen bara jag tänker på det nu.

Jag är egentligen inte en särskilt lipig person, men diskoteksbranden i Backa, Fairytale of New York, Olle Westlings tal på kronprinsessbröllopet, Utöya, tanken på att någon jag älskar ska dö, biten i Jonas Gardells Frestelsernas Berg där han berättar om Maria och hur hon pratar om sina söner och att "Johan blev tjock för att han åt för mycket smörgås" (fråga mig inte varför jag blir så lipig av just det, jag har ingen aning men jag tror att det påminner mig om farmor?), sånger som spelats på älskades begravningar, obotligt sjuka barn, folk som står mig nära som är ledsna och sälar som inte mår bra eller dödas av elakingar för pälsens skull (ja, okej, andra djur också förstås. Men jag kan inte vara arg på grönlänningarna som käkar säl, de måste ju likaväl som jag käkar kor, grisar och fisk) get me everytime. Och säkert ett gäng andra saker också som jag inte kommer på nu och det är likaväl det för bara att läsa senaste stycket får mig att storgråta.

Fast i och för sig. Vad gäller sånger som spelats på anhörigas begravningar så kan jag alltid avsluta med att skratta lite grann åt faktumet att mamma och hennes syskon tyckte att Ta mig till havet skulle vara en lämplig sång på morfars begravning. Jodu. Jag och Fredde fick vara så goda att ta ur dem den idén på ett någorlunda finkänsligt sätt (herregud, vi var ju fortfarande tonåringar, det var faktiskt lite pinsamt!) utan att rakt ut säga att men HERREGUD den handlar ju om att kn... ja, just det. "Neeeej!", sa mamma, "den handlar ju om att han vill att någon ska ta honom till havet, där han vill vara, morfar älskade ju havet!". Njadu mamma lilla, det handlar den inte alls om. Sanden är fuktig och kvinnan är ung, galen av längtan är jag? Till slut blev det den betydligt mer lämpliga Så skimrande var aldrig havet. Det kändes avsevärt bättre.

Sådär, varsågod, Annas svagheter ;) Men se Skavlan, se det se det se det.

Jodå, som inbiten göteborgare med en rejäl släng av göteborgshumor ska jag naturligtvis kommentera den tråkiga nyheten jag såg i söndags kväll, att Lasse Brandeby har lämnat detta jordeliv.

Fruktansvärt tråkigt. Jag visste faktiskt inte ens att han varit sjuk, men det är visst något jag missat.

Det var otroligt ledsamt och rörande att läsa vännernas kommentarer i gårdagens GP, och när jag hörde Lasse Kronér i Göteborg Direkt igår förmiddags på väg till Volvo fick jag bita mig i läppen för att inte börja storgråta. Jag kände knappt igen rösten på honom, han var ju helt söndergråten. Stackarn. Som om det inte vore nog att jag nästan gick hemifrån (eller okej, föräldra-ifrån) utan mascara på ena ögat, det är inte helt lämpligt att dyka upp med tvättbjörnsögon heller ;) Även om D påpekade att ingen intervjuare kan säga nej till A Clockwork Orange-effekten...

Jag såg Kurt Olsson - Filmen om mitt liv som mig själv utan särskild anledning häromveckan och funderade då på vilken gigant Lasse Brandeby har varit. Julkalendern, Rena Rama Rolf, sagda film och naturligtvis allt annat som han gjorde som Kurt Olsson, jag har hört att han var med i Fångarna på Fortet också?, men även som journalist, aktivist, lärare, pappa och vän.

Janne Josefsson sa på radio tidigt igår morse att Lasse var roligare privat än i media, för då visste han inte att han var rolig, och att han kunde bli något så sjuhelsikes förbaskad på såna som anser sig finare än de är och giriga människor. Att även om han blev kändis och så vidare så tänkte han sig aldrig förmer än "småfolket". Jag tror verkligen att det är sant. Och alla vet väl att det sitter en plakett med hans namn på i Santiago i Chile efter att han ringde upp Pinochet och spelade Victor Jaras sånger för honom?

De spelade även upp radiosketchen när Kurt Olsson är ute i kohagen när jag och pappa satt i bilen igår, det var nästan så vi körde av vägen.

Hur som helst - som alltid tycker jag att man ska avsluta på en positiv not, så det gör vi.

Har ansökt om att bli testpilot via Smartson för världens första hemtelefon med pekskärm! Hur coolt är inte det? Ansök du också via länken (och nej, jag får inte betalt för att skriva detta ;)).

Såhär glad är jag efter en väldigt lyckad intervju! :)

Inatt sov jag kanske fem timmar åtminstone, om än med jäkligt konstiga drömmar. Hade det inte varit en massa liv i huset tidigt så hade jag nog kunnat sova ännu längre utan större problem. Men - jag skulle ju ändå upp vid 7. Käkade frukost med pappa och gjorde mig sedan klar att ta bussen 0846 - och så ringer världens bästa pappa och säger att han kan hämta mig och skjutsa ut mig till intervjun! VAD jag blev glad - en extra timme att bli mer förberedd, vaken och naturligtvis strålande vacker ;-)

Ett lycka till-mail från inatt av en annan av världens bästa har också gjort min morgon.

Efter intervjun blir det ett ärende till banken vid Järntorget och sedan förmodligen en promenad upp till Linnéplatsen om min väska inte är för tung och sedan hem och kolla posten och hämta en avi så att jag kan gå upp till Axel Dahlströms torg och plocka upp ett paket med grejer från Hype by Mood som jag har fått äran att testa via Smartson. Därefter kanske en sväng till Friskis om jag inte somnar på fläcken, har fortfarande en del att ta igen!

Och nu får jag lov att klä på mig. Är helt klar och fixad som sagt men tänkte att det är väl bäst att inte sitta och knö i en timme med klänningen på ;-)

Vi hörs när jag kommer hem!

Lyckades inte somna särskilt bra inatt heller men sov till en stund efter nio och låg och drog mig ett bra tag. Skönt. Oh yes.

Sedan, påläsning om Volvo IT som jag ska på intervju till imorgon förmiddag (OMG OMG OMG), mer fönstertvättningsassistens och sedan tog pappa och jag en tur ut till Volvo så jag åtminstone vet hur byggnaden jag ska till ser ut... det är helt förbaskat stort därute, jag blir helt yr bara jag tänker på det. Tror det finns kanske tio busshållplatser, om inte fler, bara inne på Volvos centrala område så att säga. Crazy. Men nu vet jag vart bussen stannar och vart de två Volvo Information Technology Headquarters-byggnaderna ligger, so all is well.

För övrigt - några totalt galna killar i en vit gammal 740 tyckte att Volvoområdet en söndag var ett ypperligt ställe att köra serpentinbågar över vägen. Jag skojar inte, de körde så att bilen stod horisontell över vägen i varenda sväng och tvärstannade naturligtvis precis framför oss. Det kunde ha gått fruktansvärt illa - och förmodligen för dem mer än för oss - men fy, vad obehagligt det var. Jag blev förbannad och ville genast ringa polisen men pappa tyckte att det nog var ganska onödigt. Såg dem igen en liten stund senare vid ett trafikljus då de svängde åt ett annat håll och de var lika käcka då. Puckojävlar.

Sedan en sväng till ÖoB för att köpa jordnötter till fåglarna i trädgården och tonfisk och krossade tomater till mig (:D) och annars har det varit en lugn eftermiddag och kväll. Pluggat lite mer Volvo IT, ätit den traditionsenliga köttfärssåsen, nästan läst ut Släkten är bäst av Klara Kvist (pseudonym för Jan Mårtenson, som jag och min dyre fader nu starkt misstänker för att även vara mannen bakom Bo Balderson, stilen är extremt lik, alliterationen är rolig (och har antytts av BBs pseudonym att vara en favoritgrej) och humorn är snarlik - och förstås så att man får skratta i kudden om det råkar vara mitt i natten) vilken jag tänker sätta tänderna i alldeles strax innan läggdags, sett ett av mina favoritavsnitt av TBBT på TV (det när Leonard och Amy går på bröllop och dansar Fågeldansen medan Sheldon leker med tåg och Bernadette "blir" Howards mamma) och... tja, det var väl det, förutom dokumentären nämnd nedan.

Nu tror jag att jag ger mig för idag. Och hoppas på SÖMN och att vara pigg och fräsch som en nyponros för mötet med Mr X imorgon för jag vill verkligen ha detta jobbet. Verkligen verkligen.

Godnatt, mes chères!

Såg just en (halv) dokumentär om GSA, Genetic Sexual Attraction, alltså sexuell attraktion mellan familjemedlemmar som levt skilda åt hela livet, träffas som vuxna och faller för varann. Så otroligt intressant, om än främmande. Jag har nog inte tänkt så mycket på att det finns förut, men det är klart att det gör, även om det kanske inte är supervanligt.

Hur som helst, mycket gripande och jag rekommenderar att ni ser den om ni får chansen. Den gick på TV4 Fakta ikväll klockan 22, jag hittar inte det engelska namnet men på svenska kallades den Incest - det mest förbjudna.

Vill påpeka att det enbart handlar om frivilliga kärleks- och sexuella relationer, absolut inget i stil med sexuella övergrepp, pedofili eller liknande!

Jag vill gärna påpeka gällande mitt tidigare inlägg (och tidigare liknande) att min sömnlöshet inte är av typen "jag har inte sovit en bluuuund" när man faktiskt visst har gjort det, utan här handlar det om intervaller. Försöker sova i kanske en halvtimme, funkar inte det läser jag i typ tjugo minuter eller ser ett avsnitt av någon kort TV-serie och så börjar det om.

Inte som gången då mamma delade rum med mormor på en resa till Danmark med syster och svägerska och verkligen inte kunde sova en blund då mormor var en snarkare extraordinaire. Helt plötsligt mitt i natten kliver mormor ur sängen och mamma undrar vad hon sysslar med: "Jo, jag måste gå upp och ta en sömntablett, jag kan verkligen inte somna" - då hade hon sovit i fem-sex timmar... underbart.

Jag fick för övrigt äran att dela rum med mormor i två veckor en gång. Fredrik känner till detta. Jag har aldrig varit så uppgiven och sovdepriverad i hela mitt LIV. Detta är en baggis i jämförelse. Hon hade nämligen, frid över hennes minne, en otrolig talang för att snarka på både in- och utblåset. Det lät ungefär som en trasig matberedare... oj oj.

Mamma hade den osmakliga idén att väcka mig klockan nio imorse - efter max tre och en halv timmes sömn. Jag tror att jag kanske har sovit elva timmar de senaste tre nätterna. Inte okej. Men vi får hoppas att det blir bättre i afton dans. Jag måste få sova, jag blir tokig annars. I och för sig är det inte omöjligt att lite bakgrunsljud från min nattsuddande fader kan hjälpa då han är hemma från Hunnebo.

Mamma och jag åkte hursomhelst en vända till Emmaus loppis i förmiddags efter Melodikrysset. Fanns inget direkt av intresse (eller jo, prylmässigt, massvis med vackra glas och ljuslyktor, ljusstakar men jag får inte plats just nu - inte för att jag direkt har råd heller!) och det fanns ingen luft därinne heller, så vi var inte där så förbaskat länge. Putsade fönster och bytte gardiner efter lunch, sedan har det varit rätt stillsamt med lite halvbra TV (hade glömt hur bra Dharma & Greg är), god middag (kycklinggryta med sambal, paprika och purjo, bland annat, och basmatiris med soyasås på förstås), gott Viña Maipo av den röda varianten och ännu mer halvbra TV. Jag ser aldrig på TV hemma hos mig utom nedladdade avsnitt då - jag kanske sätter på TV:n en gång i månaden, om ens det, men här och i Hunnebo är det väldigt mycket TV på schemat. Ja, och korsord då i somliga fall ;-)

Blir kvar här imorgon, jag och pappa ska åka ut till Volvo och se vart jag ska på intervjun på måndag (vill helst inte åka vilse...!) men annars inget planerat förutom den obligatoriska köttfärssåsen till middag förstås. Tror att jag stannar en natt till och åker direkt på måndag - det är ju samma ö, liksom - och då behöver ingen avstå ännu ett gott glas rött för att skjutsa hem mig imorgon kväll heller. Jo, det går kollektivtrafik, men jag är inte så förtjust i den rutten genom Backa sent på kvällen. Så mesig är jag, ja. Promenera genom London går strålande men gamla Backa? Njaej...

Jag och mamma struntade i Hunnebo. Blev dålig IGEN när jag kom hit igår och idag var det så dåligt väder att vi bestämde oss för att stanna hemma, så får pappa komma imorgon och så är jag kvar till måndag morgon om det passar. Ny intervju på Volvo IT måndag klockan tio så jag får se hur jag löser det, som tur var tog jag med mig kläder ifall något skulle ha dykt upp idag eller imorgon.

Det här är ju bara det sötaste någonsin!! Hoppas nu extra mycket att febern ger sig till i eftermiddag så jag kan hälsa på Herbert i helgen.

Fortfarande kanonförkyld. Suger. Har plockat ner febern från 39,2 till någonstans runt 38 grader i alla fall.

Har en frusen fiskgratäng i ugnen som får agera tröstmat ikväll. Öste på en oanständig mängd riven ost och cayennepeppar, den senare för att få tillbaks lite luktsinne.

Gick faktiskt ut en sväng i eftermiddags för att kurera lappsjukan, jag blir galen av att inte göra något vettigt med min tid. Alltså frisk luft och att röra på mig lite grann. Det var skönt att komma ut men jag var helt totalt jävla slut när jag kom hem. Efter en promenad på max tio minuter. Good morning feber. Blev även lite förbaskad då jag ringde till ICA som är Nordea-ombud för att kolla om jag kunde lösa in mitt utbetalningskort hos dem, jajamensan, du är så välkommen sa killen på telefon, men tydligen inte när jag väl kom dit då det tydligen saknades en streckkod. What do I know. Jag får väl ge mig ner till Nordea på Östra Hamngatan imorgon förmiddag om jag har blivit av med febern.

Nu blir det sagda fiskgratäng och The Big Bang Theory till läggdags som nog kommer ganska tidigt. Hoppas hårt på att kunna komma med till ljuvliga Hunnebo imorgon kväll och då är nog inte lite vila helt fel. Som min gamla gympalärare sa, vila, vätska, värme och vänlighet. Det fixar vi. Jag vet inte hur mycket bubbelvatten (eller googlevatten, som det heter i min familj) jag har lyckats peta i mig de senaste dagarna, för att inte tala om grönt te och grapefrukt - och tomatjuice med Worcestershiresås, Tabasco, citronsaft och svartpeppar - men jag skulle tro att det är ungefär ganska lagom.

Ursäkta om detta är osammanhängande, jag har fortfarande feber, ont i hela ansiktet (thank you for the bihålor) och är inte helt på plats för tillfället.

Idag har vi 39,2 i feber. Får vuxna ens feber på detta viset? Jag blir galen - och så sjukt uttråkad. Det passar inte mig att ligga till sängs en sådan här strålande vacker höstdag... det är till och med frost i gräset ute ser jag. Jag vill gå på långpromenad med tjock halsduk, min gamla duffel från gymnasiet och kanske till och med vantar, inte ligga här som en invalido!

Jag är så förkyld att jag knappt vet vad jag heter. 38.5 i feber innan engelsk mirakelmedicin intagits så jag får väl vara så god att stanna i sängen idag och hoppas att jag är bättre till intervjun imorgon. Har haft ont i halsen i flera dagar redan men trott att det varit för att jag pratat för mycket på jobbet, men det kanske inte var så enkelt.

Det känns som om mina bihålor ska explodera vilken sekund som helst. Tack gode gud och D för Sudafed och Lemsip som levererades i en Bootskasse häromveckan. Brukar funka!

Jag är redan uttråkad. Inte bra på att vara sjuk.

Förmodligen dagens viktigaste händelse, eller så, jag vet inte. Brev från den gode överläkaren på Neurologen på Östra.

"Hej Anna!

Jag kan meddela dig att EEG-undersökningen som gjordes 19/10 var normal. Du kommer att få en återbesökstid till Neurologen."

Ja, det var väl fint - även om jag inte riktigt förstår varför det var underskrivet med SAHLGRENSKA SJUKHUSET för det var inte där jag och Björn Runmarker sågs, men okej.

Det är väl bra antar jag att jag uppenbarligen inte har epilepsi, men man kan ju ändå inte riktigt låta bli att undra varför jag fått två anfall på ett halvår.

Jaja, whatever. Jag fortsätter att peta i mig medicinen tills det blir dags för återbesök och hoppas på det bästa.

En oproduktiv dag. Skulle åkt hem till mamma och pappa i eftermiddags men hade totalglömt att jag hade tvättid i kväll så det får bli imorgon. Mamma jobbar runt hörnet så jag kan åka hem med henne, om jag inte vaknar tidigt och ger mig av via kollektivtrafiken. We shall see.

Så tvättat har jag gjort, och pratat med D, och tittat på fredagens Doobidoo (ett mycket trevligt program) som innehöll både Ringo Starr på skidor, Michelle i textremsorna och David Bowie!



Snacka snygg.

Snart blir det nog läggdags för denna unga fröken, jag är så trött! Fråga mig inte varför men jag misstänker en mindre förkylning.

Gud så trött jag är.

Jag vill åka tillbaks till New York. Har en desperat känsla att jag vill återuppleva den underbara staden. När jag var där fick jag ju vara så god att anpassa mig lite efter vad Andy ville göra och se, men jag känner starkt att jag måste göra det jag vill också en sväng. Kanske barnsligt men sant.

Hade den stora äran att prata med Cicci förut och även om hon säkert inte är så förtjust över det så får jag alltid Cecilia av Simon and Garfunkel i huvudet när jag tänker på, eller pratar med henne.

Dock är det inte S&Gs bästa låt, för det är denna:



"Toss me a cigarette, I think there's one in my rain coat - we smoked the last one an hour ago"

Eller, jag undrar i alla fall.

I fredagens GP - ja, jag är lite efter, jag har jobbat som en häst och läsa tidningen är väl kanske inte prio ett på dagarna - berättas det om brudpar som vill gifta sig 11/11/11. Kanon, jag fattar att det är kul! Jag skrattade gott i telefon med min dyra moder igår åt faktumet att jag jobbade 11 timmar och började klockan 11 den11/11/11.

Men om "Anna och Marcus vill vara lite hemliga" förstår jag faktiskt inte varför man väljer att berätta om sin "hemlighet" i GöteborgsPosten?

(Sedan kan vi ta att jag blir vansinnig av den uppenbarliga missbefintlighteten av korrekturläsning i GP en annan gång - igår är ETT ord, inte två.)

Oj oj oj. Jag hade sett fram emot Lisa Syrén som gästprogramledare men jag är inte helt säker på att hon gjorde det så himla bra. Pratade för fort, sa fel på adresser och var inte helt tydlig med ledtrådarna. Till och med min dyre fader tyckte att det var rörigt och likaså Klasskamraten, Lundensiskan och Kusinen. Så det var inte bara jag. Hon ska nog hålla sig till Ring så spelar vi för detta var då inte en god idé. Nåväl, det är löst och fixat och jag ber om ursäkt för att det är försenat men jag jobbade till 22:15 igår...



Ännu en gång började vi på V1 - godtaget. Det var DANNY Kaye som sjöng "I've got a lovely bunch of coconuts". Extra roligt är att ett ex till mig trodde att hans kompis hade hittat på titeln själv och hoppades att Morrissey skulle sjunga den. Fail.

Nästa var L1 och frågan om vem Jonas Gardell, som sjöng den otroligt vackra Aldrig ska jag sluta älska dig (jag gråter som ett barn varenda gång jag hör den) hade en dispyt med i Stjärnorna på Slottet. Det var visst Kjerstin DELLERT - mer än jag vet men jag gissade kvalificerat.

På L4 spelades en av mina favoritlåtar, Somebody to love av Jefferson Airplane. Frågan var vilket färdmedel detta kunde relateras till - nu var hon inte särskilt tydlig heller, men vi får väl vara så goda att räkna med att det handlade om FLY.

V8 och L12 gissade jag hårt på för att det passade, LISA NILSSON, och det verkar vara rätt så vi kör på det.

På V5 hade Lisa den goda smaken att spela Deep Purple. Jag minns inte vad låten hette men frågan var vilket instrument Jon Lord spelade - naturligtvis var det ORGEL.

Sedan undrade Lisa vilket verb Bill Withers syftar på i Somebody to lean on - det fick alltså bli LUTA.

V12 var ingen av oss särskilt säkra på men Lundensiskan gissade på ROOS och det är klart att det var Meta Roos. Egentligen visste jag att hon var en dalkulla men kom inte på det själv. Fail.

Sedan L4. Både jag och Vackra Lundensiskan avskyr karln, men det var hur som helst Paul YOUNG. Roligt nog exakt samma namn som vansinnesgubben i Desperate Housewives.

V10 och L11 var en hissmusiksversion av MUSTANG SALLY. Osmakligt men vad gör man.

V15 hade varken jag, Vackra Lundensiskan, Stilige Kusinen eller Klasskamraten en aning om. Min dyre fader rapporterade att han tror att hon heter LENA, så det får väl lov att vara så.

V14 och L14 gällde samma sång och pronomen på bägge - ganska kasst att ett behövde översättas. Hur som helst har vi MIN på V14 och MY på L14.

Och på V16 hade vi signaturen till BENNY Hill. Bisarrt nog var det denna jag fick hjälpa mina vänner med, jag har inte en aning om hur jag visste det för jag tror aldrig att jag har sett ett Benny Hill-avsnitt i hela mitt liv!

Jag tror det var allt om jag inte har blivit alldeles vansinnig av den jäkla medicinen. Imorgon höjer vi igen - ska bli spännande...!

Gud, jag ÄR så trött!

Jag kommer igen. Pratade just med D vilket gör allting lättare.

Melodikrysset kommer imorgon!

Jobbade 0800-1900 idag. Tröttsamt men roligt! Jag fick både vara i kassan och packa upp grejer, vilket var en bra mix - det var väldigt skönt att vara uppe och springa och bära och lyfta och plocka emellan varven, liksom det var rätt skönt att sitta ner en timme emellanåt. Det är så roligt att sitta i kassa! 99% av alla man möter är otroligt trevliga, man får glada leenden och ofta lite snicksnack emellan varven och jag trivs oerhört bra med det.

Ska jobba 1100-2215 imorgon så det blir ännu en lång dag - men det gör ingenting. There'll be time enough for rocking when we're old. Men jag ska villigt erkänna att jag är trött i fötterna! NB: Ha inte vinterstövlarna på jobbet, det blir VARMT. Och man börjar blöda på lilltån.

Pappa hämtade mig efteråt och vi åkte hit och hände upp min nya vardagsrumslampa som mor och far hittade på loppisen i Väjern för ett par veckor sedan. Blev hemskt mysigt, den är jättefin och det blir så trevligt ljus av den. Ska fota imorgon om jag hinner. Jag hade gärna bjudit på fika men jag var så ofantligt trött att jag klev rätt in i duschen så fort pappa hade gått och då blev jag människa igen. Och immade igen vardagsrumsfönstren...

Orkade till och med laga tomatsoppa med morot, lök, vitlök, ajvar relish, cayennepeppar, Tabasco och en massa annat gott när jag väl var duschad och iklädd världens fulaste mjukiskläder (för stora leggings, för stor regnbågsrandig t-shirt och en gammal kamelfärgad pullover från Primark). Slantade i chorizo mot slutet och rev lite hederlig prästost över koppen till serveringen. Ja, jag gillar att äta soppa och nudlar ur min stora New York-kopp - oklart varför men det blir mycket godare då... har minst två-tre portioner kvar i grytan så det blir vettig lunch imorgon - idag blev det en fryst quiche lorraine - som var helt okej men ändå ganska... tråkig.

Är även nöjd med faktumet att vi har en underbar kaffemaskin i lunchrummet, samt fri tillgång till frukt när som  helst. Schysst av företaget tycker jag. Och 1 december ska vi tydligen ha "kick-on", vad det nu innebär... det kommer folk från andra butiker och jobbar för oss så alla kan vara med, det är en torsdag och börjar klockan 13. Kan nog vara roligt!

Annars är det lite jobbigt ikväll, det är mycket som pågår i huvudet på mig och andra och det är inte helt lätt att se en vettig lösning i alla lägen. Men det gäller att vara positiv och optimistisk och alltid hoppas på det bästa. Såja.

Hoppas att jag kommer att sova så gott som det känns som om jag kommer att göra! Lite sovmorgon imorgon i alla fall,  jag var mindre sugen på att gå upp imorse klockan sex när det var kolsvart och regnigt ute. Men - bisarrt nog känns det lite mysigt att gå till spårvagnen med alla andra som börjar jobba tidigt, knö på 16-bussen och... ja.

En så otroligt söt liten tjej och hennes mamma på bussen imorse... de satt och pratade om ditten och datten och tjejen som kanske var fyra-fem år fick alla trötta morgonresenärer att le. När en dam gick av vid Sahlgrenska stannade mamman henne och sa "Du, Frida ville bara säga att hon tycker att du är så himla fint målad" - damen blev superglad och det blev nog alla andra också :-)

Ska jobba både imorgon och på fredag vilket är jättebra men det är alltid tråkigt att behöva ställa in planer - Ramona imorgon och Kristine på fredag får vänta till en annan gång. Pappa och lampan kan vi dock förmodligen klara av imorgon då jag slutar 19.

Måste lära mig att gå och lägga mig i tid... jag är helt hopplös. Vaknade av telefonen imorse - inte mitt favorituppvakningssätt men okej - och då hade jag sovit mig igenom flera SMS och gud vet vad. SÅ trött var jag. Och är fortfarande, jag vet inte om jag ska ta en liten lur i eftermiddag kanske för ögonen bara ramlar ihop på mig! '

Fortfarande helt insnöad på tonfisk. Inte för att det direkt gör något.

Och ikväll blir det lax i någon tappning, mums filibabba. Mamma köpte jättelaxsidor i Hunnebo (70:-/kg för färsk lax, inte riktigt klokt!!) och skar av en bit åt mig, så jag har den och en liten bytta romsås som vill käkas upp. Chances are att jag kör den i ugnen istället för att steka (ingen fläkt = os galore) och så har haricots verts till. Redan sugen!

Även sugen på godis eller typ bullar. Det händer nästan aldrig, mycket underligt.

Telefonen har ringt non-effing-stop idag - hur kommer det sig att det alltid är så? Vissa dagar ringer det inte en enda gång, idag har jag två gånger fått samtal på mobilen när jag pratat i den fasta och tvärtom. Underligt. Men jag ska väl inte klaga, det har varit trevliga samtal :-)

Både bloggen, datorn och internet har krånglat idag och jag har haft en väldigt hektisk dag, plus att jag var uppe till halv fem imorse - så en halvtaskig bloggdag!

Strax ringer K och så kommer Hanna om en halvtimme, men jag återkommer förhoppningsvis i afton om det inte blir för sent. Upp tidigt till barnmorskan imorgon bitti så jag får försöka lägga mig i någotsånär vettig tid... fast jag är ju inte så bra på det :-)

Epilepsimedicinen jag käkar används även mot bipolär sjukdom. Jag hade den stora äran att prata med Linda förut (även om Skype hade AP så vi fick chatta istället för att prata på riktigt) och sa just att i och med att jag inte har några depressiva drag så kanske den har någon sorts bieffekt förutom att förhindra EP-anfall och därmed bara blir lyckopiller för mig.

Manisk har jag väl inte blivit direkt, men jag har skrattat så jag har fått träningsvärk i magmusklerna de senaste dagarna, åt allt och inget. Vissa saker är mer förklarliga, som att översättarna till Huset Fullt översatte "I had a lemonade stand when I was a kid" till "Jag hade ett sånt stånd när jag var liten" vilket, naturligtvis beroende på hur man betonar det, kan bli väldigt roligt. Jag kopplade det inte ens förrän mamma sa det med "rätt" betoning och höll på att kvävas av skrattsalvor.

Nu har även Fel SMS kommit tillbaka, vilket jag inte vet om det är så lyckat för mig och mina gapskratt. För att inte tala om när mamma pratade om "p-ringning" istället för "v-ringning" häromdagen, eller när jag kom på att man kan spela en hel skala genom att slå någon i rumpan med en tom pet-flaska medan de böjer sig ner successivt. Herregud. Jag tycker nästan synd om Hanna och Kristine som måste umgås med mig i veckan. Jag har sällan långt till skrattet ändå, men detta är något alldeles särdeles intressant.

Egentligen borde jag inte skratta det minsta åt anfallet jag hade häromveckan, men när mamma berättar hur jag efteråt ställde mig upp systematiskt på badrumsgolvet utan byxor och började hänga upp blodiga handdukar prydligt medan jag stirrade henne stint i ögonen som om jag aldrig sett henne förut och sedan försökte börja flytta om möblerna i TV-rummet då de ställt ut en stol i hallen som jag skulle sitta på medan vi väntade på ambulansen kan jag inte låta bli att skratta. Jag kan inte hjälpa det.

Likaså på bussen förut när två typiska sextonåriga geek-killar stod och pratade om USA:s kärnvapen under andra världskriget. Jag fick nästan gå av vid Botaniska och gå hem för jag trodde att jag skulle kollapsa av innehållet skratt.

Och när jag berättade "Passe-moi le beurre"-historien vid matbordet i fredags låg jag nästan på golvet, för att inte tala om uppföljaren "Vad tyckte du om cam-em-beeeeerrrrten".

Och om hur mammas mormor tvingade min mosters man att "ligga på hallen" för att min moster och morbror inte var förlovade ännu. Och alla hennes andra uttryck. "Här går i, tore fruntimren, de kan i göre sjöl!" (fast det var nog inte gammelmormor som sa det), och när det låg en massa "tore kuler i källarn" (bowlingklot), när det låg en massa "bögar och skräpa överallt" - böcker förstås, när hon trodde att hon kunde välja lottonummer lite som hon ville under dragningen, som bingo ungefär, och när hon blev rättad sa hon på klingande bohuslänska "men så DOM du är då!"... it goes on. Ja, och mössarne förstås, Fredde, fråga din mamma om hon minns dem. Tydligen var både hon och min pappa i konvulsioner när Valborg pratade om mössarne i slaskskåpet.

Eller när jag råkade säga "inte jätte!" till intervjuaren i torsdags.

Och programmet om hundar som jag och pappa såg häromdagen där Mugly var med. Egentligen tycker jag att han är jättesöt men ja, okej.



Nu tror jag ju starkt på att ett gott skratt förlänger livet och allt det där, men detta är nästan löjligt. Jag är halvt livrädd för att läsa ikapp mig på Tjuvlyssnat.

Okej, jag ger mig. Lite manisk har jag nog bannemig blivit.

Senaste veckorna har varit en enda rad av sammanträffanden. Min kära vän Carys - som jag för övrigt fick brev av idag, hurra hurra, jag älskar att få post som inte är räkningar eller reklam! - brukar säga att även om de säger att man aldrig är fler än sex steg ifrån Kevin Spacey så är man aldrig fler än två från Anna Larsson - vilket naturligtvis inte är sant, men eftersom det har visat sig att hon och jag känner varann på ungefär sjutton olika sätt genom helt olika människor och helt olika situationer så förstår jag hur hon menar.

För ett tag sedan startade någon smart människa en grupp på Facebook för oss Bloggdinosaurier, som hållit på sedan man var tvungen att skriva all kod själv för det fanns då inga bloggverktyg på den tiden. En tjej dök upp där som jag kände igen, ganska ovanligt förnamn och jag tyckte att hon var lik den jag tänkte på på bilden, och jajamensan, nog fanns hon i en annan grupp också och var min ridlärare i perioder på nittiotalet. Skoj skoj. Gissa vem jag såg på gatan nära mamma och pappas igår? Jajamensan, A-C. Och nu visar det sig att hon inte bara bor däruppe, men i samma område som mor och far, några mycket korta minuters promenad bort. Man blir halvt mörkrädd. Ett ögonblick trodde jag att hon bodde i samma hus som min lågstadie"pojkvän" gjorde, men det var nog nästa.

Och det har bara blivit mera. Jag ska inte lista alla, men korsord, Melodikrysset, radioprogram. tidningar, fotbollsmatcher, gamla urklipp och gud vet allt har kommit med de knasigaste sammanträffanden. Jag pratade med Kristine förut som gick i min parallellklass på högstadiet, och hon nämnde att hon sett en kille, M, som gick i hennes klass då. Jag hade totalt glömt av honom tills igår kväll när jag satt och gick igenom en massa gamla papper som pappa hade hittat under alla lådor i mitt skrivbord, och där fanns ett urklipp på honom och hans flickvän om "kärlek över gränserna" från 1997. Och så får Titti syn på honom idag. Vad är det då? En annan kille i hennes klass dök upp som fjärdedomare på IFK-matchen jag och D var på häromhelgen. På en skylt om havsmonster på Havets Hus i fredags dök ordet "krake" upp och jag sa till mamma att det har jag inte hört på länge, som i "stackars krake". På kvällen kom det i ett korsord. I torsdags hoppades jag hårt på att "TUR" i ett korsord skulle bli "RÖTA" och skrattade med min dyre far om hur roligt det vore. Vad hände igår? Jojomensan, "TUR" i ett annat korsord blev bannemig "RÖTA". Jag har typ trettiofem exempel till men det orkar jag inte skriva om.

Hur som helst. Ta vara på små fina saker! Livet blir inte alltid som man tänkt sig, men man måste liksom göra det bästa av det. Det där lilla sammanträffandet du har med ett ord eller en människa eller en lyktstolpe eller en igelkott eller smakminnet av en snusklubba kanske betyder mer än du tror!

Jag glömde visst berätta om de roligaste fynden från loppisen i Väjern i lördags - Husmoderns Köksalmanack från 1952 och 1969!

 

Här kan man lära sig en faslig massa skojiga saker, som hur man gör en dopkaramell under rubriken "Så här umgås vi", eller lämpligaste bordsplaceringen på en herrmiddag med eller utan hustru vid bordet, hur man gör smörgåsar för hungrigt folk och hur man på bästa sätt bygger en "behändig ställning för kokboken" från "det välinredda mönsterköket, som Oslo stad låtit ordna" i 1952 års utgåva, och 1969 får vi veta att Werner Vögeli aldrig tröttnar på mat enligt hans fru Ingrids utsaga, hur man går på diet (de tror på allvar att man äter 3000 kalorier om dagen med en vanlig kosthållning - och detta är samma människor som beräknar 3 hg köttfärs till fyra personers köttfärssås), hur man gör en katt och en boll i marsipan till jul, konsten att vara värdinna och konsten att steka. Jag var mycket underhållen av dessa i helgen.

Men kanske särskilt av veckomenyerna de kommer med. Här har vi en från 1952 till exempel, någon som blir hungrig?

 

 

 

Lite svårt att läsa kanske. Naturligtvis lagar man två mål om dagen, inga rester här inte.

 

Måndag lunch: Stekt halvbräss med gröna ärter. Korsikasallad.
Måndag middag: Bräckt lax med spenat och färsk potatis. Fruktkompott med skurna mandelkakor

Tisdag lunch: Figaro.
Tisdag middag: Soppa på höns (av söndagens höns). Vardagskräm med saftsås.

Onsdag lunch: Strömming med dill och persilja.
Onsdag middag: Kalvgryta à la Grängesberg. Brödplättar.

Torsdag lunch: Falustuvning med kokt potatis.
Torsdag middag: Braxen i gelé med skarpsås. Rabarberpaj.

Fredag lunch: Musselbåtar.
Fredag middag: Mormors köttpudding. Nyponsoppa med grädde och smörskorpor.

Lördag lunch: Prinspurjo.
Lördag middag: Strömming med spenat. Citronpudding.

Söndag lunch: Söndagsskinka.
Söndag middag: Kalvstek på gammaldags vis. Bananer i chokladgrädde.

Vad väntar ni på? Sätt igång att bräcka laxen genast!

Jag visste inte vad jag skulle hitta på till lunch idag, förutom att jag ville ha något rejält efter en massa hårt arbete, och något varmt. Efter en snabb inventering av kylen hittade jag två saker som ville bli använda idag - ett paket gräddfil och en falukorv. Falukorven får vänta till middag, men gräddfil... hmm! Jag funderade på sill och potatis men orkade inte ens tänka på att koka potatis, så det fick bli en improviserad men väldigt god tonfiskpasta.

Gräddfil får ju inte koka, så jag rörde ihop allting i kastrullen efter att pastan var klar.

Medan spaghettin kokade hackade jag en halv lök och öppnade en tonfiskburk. Det var inte lätt kan jag säga. Särskilt som jag lyckades sprätta tonfisk över halva det nyskurade köket, haha. Typicalement.

När spaghettin var klar slog jag av den, hällde tillbaks den i kastrullen och stoppade i löken och tonfisken. Sedan gräddfil efter behag, och så massor av citronpeppar, lite cayennepeppar (okej, kanske liiiiite för mycket cayenne men det var gott) och så rörde ihop hela historien. I med det hela i en pastatallrik, svartpeppar och lite italienska örter på toppen och så är we good to go. Naturligtvis serverat med gaffel och sked ;-) Man skulle nog kunnat ha lite riven ost över också även om italienarna hade förfasat sig över ost till fisk och skaldjur, men det orkade jag inte med, jag var ju hungrig!



Blev kanongott!

Är det inte underbart när det står i en bipacksedel att en vanlig biverkning är "värk i rygg, leder eller någon annanstans"? Kunde det inte ha räckt med "värk"?

Får mig osökt att tänka på när jag och pappa lyssnade på radio i fredags om Alla Helgons Dag, och en professor i någonting-jag-vet-inte-vad sa att vi under Alla Helgona-helgen hyllar minnet av "döda och liknande". Tja.

KLÄDER
Skor: Favoriter? Mina svarta MaryJanes från skohandlarn i Hunnebo. Jag har haft dem varenda dag sedan jag köpte dem i typ april tror jag.
Sneakers: Använder jag väldigt, väldigt sällan. Mina Converse då antar jag. De är vinröda och har varit med sedan 2003 eller 2004. Stod i valet och kvalet mellan vinröda och mörkgröna och så trodde Mattias att jag redan betalat för de vinröda och stampade lite på dem så att de inte skulle vara så vita framtill. Med andra ord fick jag lov att välja den vinröda :D på den där skoaffären i Camden med grön och rosa skylt som jag inte minns namnet på. Finns lite överallt.
Jeans: Det var en herrans massa år sedan jag hade på mig ett par jeans. Men de var förmodligen från Primark.
Tröja: Min Hunnebo-hoodie förmodligen.
Underkläder: En salig blandning, de flesta från Marks & Spencer, irriterande nog, för jag gillar dem verkligen men behöver helrenovera underklädessamlingen och vill inte ha något annat än M&S.

ACCESSOARER
Väska: En svart lite lagom stor som jag köpte till mamma i julklapp ett år men hon aldrig använde så levererade tillbaks den till mig.
Plånbok: En stor en från Cath Kidston.
Solglasögon: Jag ser ju så dåligt men använder inte linser längre så det blir svårt med solisar och glasögon på en gång. Har ett par med styrka i men de är så förbannat små till mitt jättehuvud...
Klocka: Har en jättefin Storm of London men jag stör mig så på att ha klocka på mig att den aldrig blir använd. Synd och skam. Jag ska skärpa mig.

TEKNIK
Tv: Oj, jag vet inte, en liten grå 14"-tjockis med inbyggd DVD-spelare som jag ärvt efter mor när hon uppgraderade till flatscreen.
Stereo: Har jag ingen. Däremot en Philips-radio som jag fick när jag fyllde fyra eller fem, och någon liten CD-spelare som jag köpte för £5 på Dixons på Mile End Road för att kunna spela in blandband under någon romantisk period i mitt liv. Haha.
Mobiltelefon: Nokia-någonting, pappas gamla jobbmobil. Helt okej för mina needs men jag saknar verkligen min BlackBerry.
Dator: Acer Aspire 2930 vill jag minnas att den lille rackarn heter.
Kamera: Samsung S860.

BADRUM
Tandkräm: Jag har typ fyra olika som kommit från olika håll. Två Colgate tror jag, en Stomatol och någon annan.
Tvål: En billig en från Gekås, Mjukt & Skönt Havsbris. Luktar löjligt gott, jag tvättar händerna hela dagarna.
Hårprodukt: Barnängen shampoo och balsam om jag inte känner mig flash och använder någon dyr inpackning som mamma fick gratis av sin frissa. Ingen aning om vad den heter men det är en orange burk. Sedan har jag någon spray från Schwarzkopf som är någon sorts balsamspray-cum-defrizzer som jag tycker ganska mycket om, och en spray från V05 som gör håret så löjligt mjukt.
Parfym: YSL In Love Again, Nina Ricci L'Air de Temps, ett par body mists från Bath&Body Works och några kopior (tror jag) som jag fick i något paket Andy köpte i Lewisham Centre. Ett par av dem luktar riktigt gott. Herrvarianterna som följde med skänkte jag till A, han verkar nöjd. 
Hudkräm: Oj oj oj, haha, här har jag också sjutton stycken olika ungefär. Jag tror på allvar att jag har sju olika flaskor Dove. Andys föräldrar var sådana att när de visste att jag gillade något sådant så köpte de tretusen flaskor till varje födelsedag och jul... och så mycket hudkräm använder jag faktiskt inte. I ansiktet använder jag ELFs tinted moisturiser med SPF 15 på dagarna om jag sminkar mig alls, och nattkräm har jag en från M&S som jag glömmer att ta på 29 dagar av 30.
Schampo: Barnängen. Jag äger ett silvershampoo också men mitt hår är så förtvivlat torrt att jag inte riktigt vågar använda det nu.
Balsam: Barnängen eller ett från Nicky Clarke för blont hår som är ganska trevligt.
Medicin: Lamotrigin Activa och Folacin. Herregud, jag som knappt har ätit en värktablett på ett år sedan jag slutade ha mens tar plötsligt regelbunda mediciner.
Huvudvärkstablett: Om jag måste så tar jag ibuprofen av något slag.

MAT OCH DRYCK
Mineralvatten: Egenbubblat i SodaStreamen! Eller Loka Päron som är så förbaskat gott.
Öl: Nätack. Om det inte är Desperados då...
Vin: Beror på vad jag äter eller vad jag gör, typ. Men till bara snackvin så brukar Hanna köpa ett jättegott rött ekologiskt som jag inte vet vad det heter, och mitt favoritvita är faktiskt Zumbali. Tokbilligt men faktiskt jätte-jätte-gott!
Bröd: Sådant där jättegrovt danskt rågbröd, eller om jag ska vara syndig, Gott Gräddat. Och om jag ska vara RIKTIGT syndig och äta rostat bröd så är det Roast & Toast.
Choklad: Hysteriskt mörkt eller så riktigt kladdig Marabou mjölkchoklad eller schweizernöt. Satte tänderna i en 81%-ig Anthon Berg-kaka som David köpte till förmiddagskaffet och OJ vad gott det var.
Glass: Hallon Saltlakrits från SIA, eller vaniljgräddglass med krossad choklad. Eller SIAs Ägglikör. Eller SIAs Vanilj. Eller SIAs Citron Lakrits. Och Piggelin.

DET HAR JAG HEMMA
Säng: Min gamla säng som jag fick när jag var åtta. Haha.
Lakan: Just nu, med kaprifoler på från Hemtex. Nytvättade men jag har inte lagt i dem i sängen än, de ligger och luftar sig efter torktumlingen.
Kaffemaskin: Vet inte. Den kostade 200:- på Gekås i alla fall. Helt okej faktiskt, fast jag undrar... om jag fyller kannan helt full innan jag börjar brygga så blir den inte ens i närheten av helt full när det är klart. Why? Vart tar vattnet vägen? Så mycket kan inte kaffet suga upp, och så mycket ångar det inte av det lilla livet.
Kylskåp: Inte en aning och orkar inte gå och kolla.
Porslin: En salig blandning. Jag har assietter, pastatallrikar, skålar och tallrikar som matchar varann, blå från IKEA, och jag har stora muggar som matchar varann, och även små som ser ut som tillknycklade pappmuggar... men annars har jag alltifrån mina gamla Pippi och Kalle Anka-muggar från barndomen till min jättekopp från New York, rosa frukostskålar från Gekås, uppläggningsfat från loppis... ja, jag kan ta ett kort på härligheten någon dag när jag städar skåpen och har allting ute.

FÄRDMEDEL
Bil: Händer inte så ofta, men det är väl mammas och pappas bilar då. Pappa får en ny om några veckor, jag får klappa denna LBC:n adjö snart.
Flygbolag: Alltså, jag har bara åkt med dem en gång (eller två då) men jag älskade verkligen Kuwait Airways. Jättetrevligt, god mat och ingen sprit så det var ingen som fyllnade till på atlantkorsningen och blev jobbig.
Taxibolag: I London, Green Tomato Cars, de är underbara. Här vet jag inte. Taxi Göteborg, finns det nåt annat?
Cykel: Min gamla Crescent PowerBike står väl i föräldrarnas garage antar jag. Det var ett tag sedan jag cyklade. Förmodligen Amsterdam 2004.

ÖVRIGT
Frisörsalong: Jag vet inte. Jag gillar inte att klippa mig sådär överdrivet. Men sist var jag hos en tjej som heter Jenny som hade salong i Hunnebo men nu har flyttat den till Kungshamn. Hon var bra men jag tyckte 300:- var mycket för en klippning i obygden. På Landala Torg kostar det 150:- liksom.
Bank: SwedBank. 
Bensinstation: Är det något jag INTE har en favorit av så är det garanterat bensinstationer. Gud så tråkigt.
Gym: Friskis of course, inget att ens diskutera!

Har jag visat min älskade plafond som jag har som taklampa i hallen?



Faktiskt tagen mitt på blanka dagen men det blev lite intressant ljus utav det :-) Jag älskar den! Det är farmor och farfars gamla - jag har inget minne av vart i lägenheten den satt, om någonstans, men det är så roligt att ha små minnen överaööt av de som gått hädan. Alla Helgona-helgen får mig alltid att tänka på dem lite extra. Vi var förbi och "satte på värmen" hos farmor och farfar igår (läs: tände gravlyktan) och diskuterade att "röja upp på tomten" (läs: skura gravstenen). Haha. Sådant gör det lite mindre sorgligt att besöka gravar.

Jättedålig mobilbild för jag har inga batterier till kameran - men detta är bara världens godaste frukost. Precis samma som jag åt sist jag var i Danmark, för övrigt. Jättegrovt rågbröd som är sådär saftigt att det nästan faller sönder med smör, lagom kokta ägg med kaviar och en jättekopp kaffe. Farao vad gott. Och man står sig ungefär tre dygn på det också...

PS: Nagellack, bankdosa och övriga föremål valfria.

Ja. Det var absolut inte det lättaste. Jag lyssnade precis om och redde upp ett par saker, och fick hjälp av en utomstående med ett par till. Men nu verkar det som om vi har fått ihop det. Jag är inte van att inte ha live-assistans, men nu var jag ju i Hunnebo, pappa var ute och mamma var arg på grannen och tjurade i vardagsrummet, så jag fick göra mitt bästa ;-)



Jag gillar att börja med V1, det känns rätt på något sätt. Och nej, jag försökte inte rimma med flit där. Det var förstås Balladen om Fredrik Åkare och den söta fröken CECILIA Lind vi hörde. Alltid vacker.

Sedan sjöng SVEN-Erik Magnusson en svensk version av CAT STEVENS's Wild World, kanske mer känd efter att Mr Big gjorde en cover på den på nittiotalet? Det var L3 och V11.

Därefter minns jag inte ordningen helt och jag orkar inte lyssna igen så vi får ta det som det kommer, det ska nog gå bra va?

L1 gissade jag ganska hej vilt på. Det var Ulla Billquist som sjöng en CHOPIN-melodi som fått svensk text. L3 var en extremt pampig version av Vandraren, mest känd i Nordmans version förstås. Jag gillar varken Nordman eller pampigt, men får väl naturligtvis tillstå att LOA Falkman har en jäkla pipa! L4 och L6 hade jag faktiskt ingen aning om, men ANDREAS JOHNSON passade in väl, så jag körde hårt. Visade sig vara rätt också hörde jag igår i bilen, det var Hagsätra Boys (?) och jag gillar faktiskt låten på något vis.

Danska hiphopare på V7 och jag var helt vansinnigt förvirrad - men så kom det till mig igår kväll och jag vet inte hur - OUTLANDISH var det ju. Jag kunde bara inte komma på något bra som slutade på H, men var på samma gång övertygad om att jag gissat rätt på Andreas Johnson, så. Men men, där har vi det. V8 är förstås en av få låtar med mitt ljuva namn i titeln - Boten Anna av Basshunter, som utspelar sig på INTERNET.

Jag sa till pappa så sent som i fredags kväll att vet man inte något som sjungs av en kille så kan man alltid försöka med Måns Zelmerlöw eller Martin Stenmarck eller han den där Ulrik Munther. Med flera. Och jag hade då inte en susning om vem som sjöng på V13, men min strategi fungerade onekligen för det var visst den gode MÅNS.

Nedre högra hörnet var ju bara en enda röra för mig innan jag benade ut det. Tror att jag antecknade lite slarvigt också. Vi fick hur som helst höra ett klipp och en sång ur en film och jag fick det inte klart för mig förrän nu i förmiddags att det handlade om Helan och Halvan, eller STAN Laurel och Oliver HARDY, som de egentligen heter. V12 och L10 med andra ord. Och då passade, på Kusinens inrådan, förstås LADY in på V14, från sången You're a lady, som på svenska heter HON är en kvinna, han är en man - V10.

Och så var det med den veckan. Håll med om att det inte var helt lätt i nedre högra för vår generation och säkert inte lätt med varken Outlandish eller Boten Anna för den äldre generationen! Men det är klart, det är väl hela femman med Familjelördag - alla kan något!

Tänk, en hel varupall med smink om man handlar över £40, helt otroligt!

</petig>

Internet och telefonen fungerar hemma igen, hurra! Jag undrar jag vad det var för fel... det la ju av för nästan en vecka sedan. Fakturan var betald så det kan inte ha varit det, och nätet la av flera dagar innan telefonen, och TV:n har funkat hela tiden så vitt jag vet. Jaja, bara skönt att allt är tillbaks, det gör livet lite lättare.

Kom hem vid halv åtta men har redan tagit itu med dagens lilla jobb som jag minst såg fram emot - diskberget. Jag orkade helt enkelt inte stå upp länge nog att diska när jag var dålig, så allt är avsköljt och ursköljt men det var inte ordentligt diskat. Men Anna, tänker ni, du sa ju att du inte fått i dig någon energi? Nja - det handlade väl mer om att den inte riktigt stannade där den skulle - äta var jag ju tvungen att göra då och då, annars hade jag tappat sansen. Så nu är det GJORT, hurra igen. Tvättstugan mellan 11 och 14 during which time jag tänker mig lite andra småjobb här hemma när jag ändå inte kan ge mig ut på några större utsvävningar då maskinerna är så snabba. Städa badrummet, dammsuga, torka golven, byta lakan, packa upp mina kassar och ryggsäcken, vattna blommorna (faktiskt lite av ett projekt med cyklamen) och sånt där. Alla mina favoritjobb. Inte. Men GUD så skönt när det är klart!

I eftermiddag blir det antingen Friskis eller en promenad beroende på väder, humör och intern pigghet. Imorgon tänkte jag gå och tjata lite på AF och på onsdag är det allas favoritaktivitet - cellprov.

Just det ja, jag hade ju en intervju i torsdags som gick bra - tror jag - men det är ungefär sjutton personer som ska medverka i beslutsprocessen så jag vet inte när jag får reda på det - eller hur sugen jag är på de skiften de erbjuder eftersom jag inte kör bil. SÅ road är jag inte av att kuta omkring mitt i natten och byta spårvagnar, det måste jag faktiskt erkänna.

Och så ringde en tjej precis innan jag skulle gå in på den intervjun och jag har fått intervju för typ ett DRÖMJOBB på Volvo IT den 16:e, nästa onsdag med andra ord. Gud så spännande.

Hetsladdade ner ett och annat igår kväll för att ha lite att titta på i veckan om nätet fortfarande skulle vara dött - hela tiden när jag var sjuk tittade jag på How I Met Your Mother från första början - och eftersom jag har varit duktig och diskat tänker jag göra lite frukost på sängen och titta på QI XL från i fredags!

Tillbaks i civilisationen - eller nästan. Sover hos mamma och pappa inatt så får jag skjuts med pappa imorgon bitti för jag har alldeles för mycket att släpa på. Stor ryggsäck, handväska, kasse med två jackor och adventsljusstake, kasse med en massa saker från ÖoB (alltifrån grönsåpa till ketchup) och så en massa mat. Ja, jag klagar naturligtvis inte. Särskilt inte på fläskfilé, lövbiff, nötfärs och lax.

Anyway. Jag skriver detta som ett långt inlägg istället för att försöka dela upp det i vettiga bitar för det är jag alldeles för trött för. Lyckades få igång nätet på min dator här så nu hoppas jag verkligen att det funkar hemma också!

Hur som helst.

Dagen efter att David hade åkt blev jag JÄTTEDÅLIG. Jag ska inte gå in på detaljer, men, ja. Höll i sig hela helgen men framåt tisdag kände jag mig som folk igen. Till onsdag förmiddag. Jotack. Jag höjde dosen på min medicin på tisdagen nämligen, så förmodligen hoppade biverkningarna på mig igen with a vengeance. Me no-likey. Men jag pratade med neurologen och han sa att det inte var något att oroa sig för - men jag kan ju inte låta bli att bäva för nästa höjning. Sov dessutom fruktansvärt dåligt varenda natt från i tisdags till i fredags - inatt sov jag dock ett någorlunda normalt antal timmar. Men fy katten för blotta tanken på ännu nästan en vecka utan möjlighet att ta in ordentlig energi... brrrr.

Men det har jag more than made up for de senaste dagarna, haha ;) I torsdags var jag på en intervju och fick skjuts både dit och till Backatorp med världens snällaste pappa. På kvällen åkte vi till Hunnebo och kom fram ganska sent så det blev en stillsam kväll. Jag var utsvulten efter så många dagars sjukdom och vansinnigt sugen på kött (dagen innan hade det varit tonfisk - jag tror det handlade om att BITA i något) och vi hittade fylld lövbiff med ris i frysen... fy farao vad gott det var. Löste korsord och tittade på TV resten av kvällen. Ganska lagom!

Och efter ordentlig mat och ordentlig vila, om än inte mycket sömn, så kände jag mig som en ny människa på fredagen. Piggare än jag har varit på flera månader tror jag, och det har hållit i sig. Underbart, efter att ha varit så kass efter anfallet och nu detta. Helt fantastiskt.

I fredags åkte vi på familjeutflykt till Havets Hus i Lysekil! Jag älskar som bekant allt vad akvarium heter och har inte varit på Havets Hus sedan jag var kanske... tio? Oj, vad roligt det var! Min favorit var, förutom krabban som ligger på rygg på bilden från i lördags och en havskatt som låg på sidan och såg vansinnigt rolig ut, definitivt paddtorsken:



Ser ut typ som ett jättegrodyngel, vansinnigt rolig. Humrarna är också alltid roliga, fast de är svåra att få en ordentlig titt på under dagarna förstås. Makrillstimmet är också så himla sött.

Efter det kom vi hem och åt väl lite lunch antar jag och sedan tog jag och mamma en långpromenad till kyrkogården och tände ljus på hennes mormor och morfars grav, samt sa hej till hennes morbror som gick bort nyligen. Kvällen var fest à la Larsson, kräftor och räkor... ååååh.

På lördag förmiddag efter Melodikrysset (som var lite rörigt av olika anledningar, jag ska försöka lägga upp något om jag hinner men jag är jättetrött) åkte jag och pappa till Barncancerfondens loppis i Väjern. Som vanligt är det otroligt roligt att se sig om där, men även helt omöjligt att få någon som helst överblick för det är så mycket. Jag hittade i alla fall en röd- och vitrutig duk till köket som jag har velat ha länge (inte just denna, men en sådan), en liten ljuslykta med handmålade julmotiv på, Lucky Jim av Kingsley Amis, Death of a Salesman av Arthur Miller och Tre män i en båt på svenska av Jerome K. Jerome. Jag har en asgammal engelsk utgåva men texten är så liten att jag blir galen bara jag försöker läsa den.

På eftermiddagen tog mamma och jag ännu en långpromenad och hamnade på en annan loppis som var betydligt mindre lukrativ.  Ännu en strålande god middag och ännu en väldigt stillsam afton framför TV:n med en massa gamla korsord. Ja, i och för sig hamnade jag i ett avsnitt av I mördarens spår med Helen Mirren medan pappa snusade så gott i fåtöljen, men så visade det sig att det var ett fortsättning följer-avsnitt! Oj, vad irriterad jag blev ;-)

Idag, söndag, ÄNNU en långpromenad bland annat till Linnés hand (jag vet, vad har tagit åt mig?). Trodde verkligen att jag skulle ha tappat flåset helt (nej, okej, inte helt) efter nästan två och en halv vecka utan träning, men nej då, det är mest uppförsbackar i Hunnebo och Uleberg och jag märkte inte av det något nämnvärt. Hem, lunch och så hem till Götet igen. Har agerat reseledarassistent åt min dyra moder, ätit den traditionella söndagsmiddagen i detta hus (köttfärssås och spaghetti) och vet inte om jag vågar avslöja vad vi roade oss med efter maten... jo, okej, mammas PEF-mätare. Det är en sån där liten apparat som man blåser i som mäter lungfunktion och därmed i hur god form man är, ungefär. Pappa var naturligtvis lååååångt över alla kurvor som finns (löjlig grundkondition, han brukade bara träna för Göteborgsvarvet i kanske tre veckor)men både jag och mamma låg faktiskt långt över normalvärdena för vår respektive ålder och längd. Det måste jag vara nöjd med. Tydligen hade ambulanskillarna berömt min syresättning häromveckan också, haha, så jag har väl bättre cirkulation och kondis än jag trodde. Jag "ska" ha 440 men hade 580 på de flesta mätningarna, ibland något under, ibland något över. Woohoo, eller nåt!

Sedan, Vem kan slå Filip och Fredrik, hallon och yoghurt och nu läggdags. Nej, jag ska inte sova riktigt än, men jag försöker vara duktig och lyda doktorn och vila ordentligt åtminstone.

Hoppas hoppas hoppas att jag har fått ordning på datorn och har internet hemma imorgon igen! Om inte vet ni varför...

Rapport från Backatorp - mitt internet hemma funkar inte. Trodde det var ComHem som bråkade men nu verkar det vara min laptop. Inte imponerad!