stories from the city...

Jag fick tyvärr ett väldigt tråkigt budskap igår - men idag tycker jag att jag är piggare.

Fruktansvärt hektisk dag men man har väl alltid tid till att skratta åt Fawlty Towers' bästa storyline?

Ibland undrar jag om jag drömmer.

Ibland undrar jag om jag drömmer.

1.Vad/vem fick dig att skratta idag?
Allt möjligt faktiskt, jag har skrattat en hel del idag.

Dag 17 – Barndomsminne

Dag 16 – Första kyssen

När jag var tonåring sa jag alltid att jag skulle spara mina dagböcker så att min eventuella dotter skulle få läsa dem någon gång och förstå att mamma också har varit tonåring. Det fallierade. Jag slängde allihop tidigare i vår. Och tur var väl det. Men jag hittade en när jag var hos mamma och pappa häromveckan som  jag stoppade ner i handväskan - det här blir pinsamt men jag kan väl citera några småroliga saker som jag tänkte när jag var 17... bara för att det är roligt.

Dag 15 – Mina drömmar

Sökt en miljon jobb, ringt typ alla ICA och Coop-butiker i hela Göteborg, åkt ett snabbt ärende ner på stan och slapp undan skyfallet med någon minut. Tur! Det behövs regn, det var så tryckande ute att jag nästan mådde illa.

Några jobbtitlar som en viss rekryteringsfirma tänkte att jag kanske är intresserad av?

Igår var jag så trött, så trött. Fast jag sov till långt in på eftermiddagen, det var inte klokt. Städade och plockade lite, tränade lite halvhjärtat, flyttade om i fönstren, tänkte på gardiner, drömde om en nkomst så att jag kan köpa en massa fina krukväxter... inte så många knop med andra ord. Lagade världens godaste långkokta tomatsås i och för sig, det var väl någorlunda produktivt. Men när middagen väl var äten och jag hade hunnit prata med mamma, pappa och David var klockan framåt elva och jag gäspade som om jag hade betalt för det. Läste en stund men somnade säkert vid midnatt och sov till nio imorse. Inte alls likt mig - men som jag brukar säga, det behövdes väl.

Satt uppe alldeles för sent inatt och tittade på The Inbetweeners, vilket resulterade i att jag nästan försov mig för Melodikrysset! Shock horror! Jag stängde uppenbarligen av mobilen när den ringde vid nio och vaknade 10:06 - som tur är i god tid till självaste krysset. Vilken tur va.

Som vanligt stämde jag och kusin Fredrik av efteråt (dagens knäck - vad lätt det var och vadå VÄSKA istället för BADLAKAN?!?!?! - rasande) och det visade sig att han också var i Göteborg och skulle vi inte ta en kopp kaffe och gå och lyssna på Hans ihop? Självklart skulle vi det, så vi bestämde oss för att mötas på Le Pain Francais (andra gången gillt på mindre än 24 timmar, haha) klockan ett.

Spårvagnarna gick lite underligt så jag fick mig en trevlig promenad uppför Vasagatan på väg dit.



Mitt gamla lärosäte, Schillerska Gymnasiet. Här har många minnen byggts. Det är en otroligt fin byggnad faktiskt.



Träden i allén på Vasagatan börjar känna att hösten är på väg.



Älskar att man får kaffet (som är löjligt gott som sagt) serverat i kanna! Hur praktiskt som helst, särskilt som de gör en stor storlek som räcker gott och väl till två inklusive påtår. Särskilt om man mjölkar ner kaffet så mycket som jag har en tendens att göra. Naturligtvis var korsorden med.



Ljuvligt vacker lampett. Blev även väldigt glad över att de spelade Joe le Taxi med Vanessa Paradis när jag kom in genom dörren.

Efter en mycket trevlig fikastund med mycket skratt bar det av till Domkyrkan för att delta i manifestationen som jag länkade till i tidigare inlägg. Ingen av oss var helt säkra på om vi varit där inne förut - jag tror att jag kan ha varit där med pappa någon gång på forntiden (läs sisådär 25 år sedan), men jag är inte säker. En fantastiskt vacker byggnad är det i alla fall.







Vågade inte ta några kort under själva... ja, vad ska man kalla det? Underhållningen är garanterat fel ord, men vi säger väl manifestationen då. Fina präster som pratade helt sekulärt och på ett sätt som alla kunde ta till sig, och en kvinna från Kommunalfullmäktige i Göteborg som inledning.  Därefter spelade en kille som hette Lemma i efternamn men jag minns inte hans förnamn en specialskriven låt om Dawit Isaak och hans öde, otroligt vacker sång, otroligt vacker kille och jättevacker röst samt fantastiskt duktig på gitarr och munspel.

Därpå följde vår favorit Hans Linde som jag även fick äran att träffa för första gången innan det hela började - vilken underbart trevlig och charmig kille med det goaste leendet jag har sett på länge - med ett fantastiskt tal. Även en kvinna från Moderaterna talade mycket väl, och därpå en man som representerade Vänskapsföreningen Sverige - Eritrea. Väldigt, väldigt bra.

Sedan följde Magnus Rosén, tidigare basist i Hammerfall med basmusik medan alla deltagande kunde gå fram, tända ett ljus och lämna ett individuellt kort till den elake diktatorn Afewerki i en korg istället för protestlista. Tyvärr blev jag svinyr när jag ställde mig upp - förmodligen en kombination av dålig luft, lite åskvärme ute, för mycket kaffe, för lite sömn och blodsockerfall, så jag gick efter det. Fredde var gullig och följde mig ut till spårvagnen, och när jag väl kom hem åt jag två korvar direkt ur paketet och blev människa igen. Det är väl det som är problemet med rutiner - när man börjar bryta dem så säger kroppen ifrån!

Men det var helt otroligt hur som haver, och jag är jätteglad att jag gick, och särskilt att jag och Fredde hann ses ett tag innan och prata lite strunt!

Ikväll har jag tagit ledigt. Haha. Skulle gjort det igår men innan jag visste ordet av stod jag på huvudet och städade klädkammaren, så nu får det vara lugnt och fint idag. Ja, det blir nog förbaskemig läggdags snart om jag känner mig själv rätt, ögonen börjar krypa ihop.

Avslutar med en hysterisk bild som inte blev riktigt som jag tänkte men som jag inte kan låta bli att le åt...



Ser det inte ut som om han är på rave snarare än i Domkyrkan mitt på blanka lördagseftermiddagen?

Nu åker jag in till stan för att fika med min stilige kusin och därefter gå på Amnestys manifestation för frigivandet av Dawit Isaak i Domkyrkan där hans lika stilige karl talar.

Jag hade tänkt gå på manifestationen hur som helst, men annars stod det inte mycket mer spännande saker på schemat idag än att handla, träna och få någon form av ordning i skafferiet - nu slipper jag det i några timmar i alla fall... ;)

Ha en fin lördag les tous!

Dag 14 – Dåliga vanor och laster

Alltså - vem har inte ett antal dåliga vanor och laster?

Det värsta och äckligaste jag tenderar att göra är ett peta mig i öronen med tops. Det är något av det absolut skönaste jag vet fast jag vet att det kan vara jättefarligt. Jag kan inte låta bli. End of. Dock vill jag tillägga att jag endast gör det i ensamhet... till skillnad från folk jag har känt som biter på tånaglarna i sällskap och petar i näsan på tåget i rusningstid. Inga namn nämnda...

Annars har jag som sagt väldigt dåliga dygns- och matvanor för tillfället, då jag saknar ordentliga rutiner. Men - jag försöker att jobba hårt på att bli av med det, och jag märker att träningen hjälper.

End of!

Dag 13 – En vanlig dag hemma hos mig

För tillfället finns det inte så många "vanliga dagar" hemma hos mig, eftersom de enda egentliga tidsbundna rutiner jag har är Melodikrysset varje lördag 10:03 och QI måndag till torsdag 22:45. Annars är det väldigt laissez-faire om jag inte har något inplanerat (vilket i och för sig händer ganska ofta, men inte på speciella tider) - men vi kan göra något sorts överslag på en någorlunda vanlig dag de senaste månaderna.

Mellan 7 och 10 sisådär brukar jag vakna. Ibland går jag upp och kokar kaffe, plockar upp tidningen och tar den och koppen med mig tillbaks till sängen en stund. Ibland läser jag och exekverar mail och lite nyheter på nätet innan jag går upp. Och ibland flyger jag ur sängen och in i duschen och ut genom dörren innan jag vet ordet av. Försöker ju nu bli bättre på att äta frukost, så det brukar ske i köket när jag blir hungrig med radion och tidningen eller korsord som sällskap.

Brukar tvätta mellan 11 och 2 någon dag i veckan beroende på när det finns tid. Andra dagar tränar jag ofta före lunch, det brukar vara så lugnt på Friskis då. Intervjuer tenderar att hamna antingen mellan typ 10 och 12 eller 14 och 16, så de passar jag in där det... passar helt enkelt. Lunch blir antingen hemma eller med en vän eller två. För tillfället tillåter inte ekonomin så mycket utsvävningar, så jag försöker att se till att det finns rester eller annat att peta i mig hemma, även om det får gå snabbt.

Eftermiddagar och kvällar är antingen jobbsökande, socialt upptagna eller egentid, beroende på vad som har hänt under dagen. Man skulle kunna tro att jag har all tid i världen för att jag är arbetssökande, men riktigt så är det inte. Jag söker jobb och letar jobb och ringer hit och dit och har mig och är mer stressad nu än jag var när jag jobbade 70 timmar i veckan - och egentid kan mycket väl betyda dammsugning, handling och tvättvikning som att bara ligga i soffan och titta på Halv åtta hos mig eller sitta vid datorn och prata med vänner eller spela Sims, sticka eller titta på knäppa gamla YouTube-klipp. Ett telefonsamtal eller tre brukar också smyga sig in under kvällen, och så brukar jag ju äta middag av något slag förstås.

Men - det kan lika gärna vara så att jag är på Friskis vid åtta, äter frukost vid elva, söker jobb och tittar på Inbetweeners på eftermiddagen, träffar en kompis på kvällen och totalt glömmer allt vad middag och dammsugning och andra vettigheter heter, sitter uppe till fem på morgonen och löser korsord och ställer till hela rytmen dagen därpå. Sånt är livet.

Bloggandet pyser in där det passar. Idag har jag inte varit hemma så mycket så då har det blivit mer under kort tid, vissa dagar tar jag mig lite tid medan kaffet bryggs eller vattnet kokar till makaronerna eller vad det nu kan vara att skriva något snabbt.

Men - de få rutiner jag har är heliga... häromhelgen tror jag att A blev lite förnärmad för att jag schyschade på honom så strängt under Melodikrysset att han gick hem. Haha.

I eftermiddags blev det fika på Le Pain Francais på Vasagatan, precis mittemot kära gamla Schillerska med bästaste Camilla. Vi har inte setts sedan i början på augusti, vansinne - men livet har ju alltid så mycket att komma med att tiden flyger iväg. Jag kan inte fatta att jag snart varit hemma i ett halvår!

Hur som helst, mycket gott kaffe (det enda jag saknar med Wetherspoons - Lavazza!), väldigt trevligt café (jag såg det i tidningen i söndags och blev sugen på att prova, det såg så mysigt ut och det var det) och förstås världens bästa sällskap. Samt giraffer och manliga giraffer att spana på, och vackra bokmärkesänglar i taket som jag ångrar att jag inte tog kort på.

Det slog mig efteråt att det är ju gamla Akademibokhandeln som har blivit omgjord!

Sedan tog vi en promenad genom alltid lika mysiga Haga mot Järntorget där respektive bussar och spårvagnar väntade på att föra oss hemöver.



Haga Nygata. Glad att inte bära högklackat på kullerstenarna.



Cam poserar. Vacker som en dag trots missnöjesminen på.



Leker turist på Järntorget...



...och lyckades även med en lite halvartistisk bild på sagda fontän i motljus. Man måste älska den låga höstsolen!

Jag undrar om någon hade smugit i något i mina havregryn imorse, för jag både dammsög, skurade spisen, målade naglarna och plockade fram verktygslådan (!) innan lunch.

De första tre är jag relativt van vid, men jag tror inte att jag har hållit i ett verktyg på sisådär arton år - förutom som handräckare... men visst blev det rätt bra, förutom att jag fick stoppa en skruv i ett spikhål då spiken böjde sig (vilket jag är säker på inte var mitt fel ;))

Tavlan är den jag köpte igår - lite svårt att ta ett bra kort då den är 90 cm bred och jag inte har så mycket plats att stå på på andra sidan köksbordet, men ändå.

Krokarna är från Gripsholms butik i Hunnebo (samma som vasen jag visade häromdagen), en födelsedagspresent från mamma och pappa!









Grytlapparna och handdukarna har pappas farmor gjort. Det är otroligt att de fortfarande är i så gott skick.

Jag satte även upp min Beatles For Sale-bild på klädkammardörren. Den fick jag av C efter någon Greklandssemester för hundra år sedan - någon på strandpromenaden tryckte upp affischer på fotopapper efter önskemål och på baksidan är det en halv bild av en totalt okänd bebis. Naturligtvis var det den första bilden jag såg när jag fick planschen och har aldrig varit mer förvirrad över en present tror jag... Men de sitter bra där.



Oj, vad snett jag fotade!

Nya frukostskålar. 4:95 styck på Gekås rea. Det känns lite bisarrt när Gekås har rea...!

Jag har ju, som säkert bekant, alltid älskat The Beatles. När jag lånade The White Album av mamma och pappa någon gång i mitten på tonåren förälskade jag mig totalt i de fina bilderna som kom med alla LPs och bad så innerligt att få ha dem på väggen. Nja, det var de lite för värdefulla för förstås - men pappa hade en snäll kompis på jobbet som tog hand om dem, förstorade dem och skrev ut dem på fotopapper åt mig. Sedan dess hade de en trogen plats i mitt flickrum - och har så haft tills förra veckan sisådär.

Och idag fick jag låna white-tack av ännu en snäll kompis på pappas jobb så nu hänger de hos mig på sidan av bokhyllan, med andra ord det första jag ser när jag kommer in genom dörren :-)



Inget strålande kort, jag vet, men det är så himla mörkt härinne (strömbrytaren till vardagsrumslamputtaget har ramlat av väggen och min vicevärd verkar ha ramlat av jordens yta). Men det är fint som snus!

...känner jag mig manad att rapportera att jag INTE köpte detta linnet:



Det som hänger längst fram på vänsterstången är storlek XL. I rest my case.

Jajamensan, idag var det road trip till Ullared med mamma. Köpte en massa ordentliga saker (alltifrån sköljmedel och tvål till ljus och annat), en löjligt snygg tavla till köket, min favoritkofta i svart (har den i mörkgrönt sedan innan) och en väldigt fin grön scarf. Har en massa scarves men de tenderar att vara mönstrade och eftersom jag ofta har mönstrade klänningar och svart trench så ville jag ha något enfärgat. Score!

Även annat käckt som ett skohorn-cum-ryggkliare, luddiga footsies med halkskydd under (:D), reflexer till den mörka vintern och lite torrvaror och konserver till pinsamt låga priser. Me like. Bilder kommer imorgon på det som är intressant, jag är för trött nu.

Det blev riktig husmanskost till middag efter en låååång dag - ugnsstekt falukorv med pepparrot, soltorkad tomatsås och senap - och så ost förstås - och potatismos. Sjukt gott och alldeles perfekt middag en kväll som denna när vinden viner och regnet piskar på rutorna.

Kan det vara det mest poetiska som någonsin skrivits om falukorv?

Anyway. Skulle ha träffat Jossan och Jenny ikväll men Jenny blev sjuk så vi sköt på det. Nog klokt för jag är helt sluuuut i hela kroppen och huvudet därtill, sov knappt fyra timmar inatt och det känns! Underliga drömmar också då jag och kusin F låg på sjukhus och löste Melodikrysset och jag skulle få dropp av en elak sköterska som tvingade mig att svälja nålen istället för att få den i handen. När jag frågade varför sa hon "Because mon chéri tells me you've been farting blood for three years, love" i en spydig ton. Efter det tyckte jag att det var dags att gå upp...

Så för mig är det pyjamasparty med fluffiga sockar, Breaking News med Filip & Fredrik och QI. Därefter misstänker jag lite korsord i sängen innan välbehövlig söööömn. Inbillar mig att det är fredag idag men det är det ju inte - vilket i och för sig är bra på sätt och vis för inatt kommer första avsnittet av nya säsongen av The Big Bang Theory, woohoo!! På tal om det hade de klockor med TV-testbilden som bakgrund på Gekås men jag bangade (!)... kan ju inte ha mer än en väggklocka i varje rum...!

Just det. Jag hittade världens absolut roligaste julkort idag också. Kommer imorgon.

Och så visade jag hur hjärnkapaciteten sjunker efter tre timmar utan dagsljus genom att förväxla Närke med Dingle. Bra där.

Hur som helst var det en väldigt trevlig utflykt, aldrig fel med lite kvalitetstid med mamma! :-)

Det är vida känt att Anna Larsson inte gillar havregrynsgröt. Eller nej. "Inte gillar" är för svagt. Anna Larsson AVSKYR havregrynsgröt.

Döm då om allas förvåning - inklusive Anna Larssons själv - när detta visade sig bli dagens frukost:



Och med mandarinklyftor och lingonsylt var det ju till och med gott!!

Idag - Ullared med mamsen. Perfekt utflykt när man inte har några pengar... fast jag tror att ett litet bidrag kanske finnes innestående.

Löjligt enkelt och löjligt gott. Som jag sa till A när han förfasade sig över att jag inte tänkte krydda mina grönsaker med en massa underliga saker - "Det smakar barndom!" - en av få rätter som jag inte häller Tabasco och kryddor på med andra ord.

Stek kyckling i olja. Häv i lagom mängd Findus frysta Wok Classic-grönsaker. Woka. Servera med kladdigt ris - jasmin eller basmati spelar ingen betydelse.

Häll soyasås på riset. Ät och njut.

Dag 12 - Tio saker du inte vet om mig

Alltså. Det känns inte som om jag direkt har några "hemligheter" - men jag kan berätta lite knäppa och pinsamma anekdoter ur mitt liv (vissa mest för andra medverkande)  som jag inte tror att jag har berättat om innan... eller ja, vissa har säkert hört några av dem, men jag har inte skrivit om dem här - så vitt jag vet...

1. Jag var ett väldigt snällt barn, men när jag var liten - säg 3 eller så - tvingade jag farmor att äta sin lunch-Varma Koppen vid skärbrädan i köket för jag tyckte att den luktade så illa (sparrisvarianten) att hon inte fick sitta vid bordet med mig. Hon skrattade åt det så länge hon levde men jag har fortfarande dåligt samvete. Jag sa även till henne att hon "såg ut som pyton" en gång, fast då var jag nära att bli inlagd för jag hade så hög feber så det är nog förklaringen. Usch, vilken unge.

2. När jag var något yngre fick mamma bära ut mig från H&M i Nordstan då jag skrålade "Mo-Mo-Monica, Mo-Mo-Monica, och smakar det så kostar det sa Monicaaaa" av Sven-Ingvars jättehögt och vägrade sluta. Detta tas också ofta upp. Till min stora glädje, naturligtvis. Jag tror att det var det trotsigaste jag gjorde...

3. Ooooch, ännu en gång i 3-årsåldern, var jag i stan med mamma (fast hon sa att hon aldrig mer skulle ta med mig till stan efter Mo-Mo-Monica-incidenten). Vi stod innanför dörrarna på Arkaden och skulle klä på oss vinterkläderna igen då det var svinkallt ute. Jag hade just lärt mig läsa så det måste ha varit runt jul 1985, och läste högt på allt jag såg. Cornflakes-paket, mjölkpaket, tampongpaket i affärer... och stolpar inne i köpcentrum. Döm om mammas förtjusning när jag skrek "SVARTSKALLAR ÅK HEM". Nog för att alla omkring säkert förstod att jag inte fattade vad jag läste, men usch vad pinsamt det måste ha varit.

4. Något äldre kanske men inte mycket när farmor vände sig om på Wieselgrensplatsen i en halv sekund och jag kutade rakt in i juveleraraffären och enkvirerade om att ta hål i öronen. Hon såg på mig på en gång förstås och sprang efter lagom till att höra svaret att jag nog fick ta med mamma. Jag sträckte ut händerna på ett uppgivet vis och sa "Gick INTE, Anna Johansson!"

5. En annan gång på Wieselgrensplatsen men denna gången på Domus, också med farmor. Plockade åt mig en egen korg men jag var så liten att jag inte kunde lyfta den från marken, plockade ner en lättöl och sa till farmor att "Det är väl bäst att vi köper en öl till pappa". Vill inflika att min pappa absolut inte är, eller någonsin har varit, någon som dricker för mycket öl.

6. Och i samma anda, förmodligen ungefär under samma era, var jag med mamma på Systemet - vilket inte var någon vanligt förekommande företeelse. På den tiden fick man ju ta nummerlapp och vänta i hundra år på att bli expedierad och jag tröttnade väl och ropade "Mamma KÖP inte Sofia, då får ju pappa SÅ ont i huvudet!" - fråga mig inte vart jag hade snappat upp det. Jag var lite väl försigkommen som barn tror jag. Även här vill jag inflika att jag aldrig någonsin sett någon av mina föräldrar ens tillstymmelsevis bakfulla.

7. Vi hoppar fram en tjugo år i tiden till dagen då Sverige mötte England i fotbolls-VM 2002. Vi var på plats på puben vid typ 7 på morgonen och Mattias accepterade inte att någon drack något svagare än cider and black. Jodu. Framåt eftermiddagen efter lite power naps och grejer hemma gick vi till TGI Friday's där Mårda jobbade så vi fick halva priset på hamburgare... och satt och bankade med besticken i bordet och sjöng The Doors' Alabama Song för hela stället. Det var inte pinsamt då, men efteråt... ja. Samma kväll blev vi utslängda ur Hyde Park efter stängning av en dampolis på cykel för att parken hade stängt... men det visste inte vi för vi var upptagna med whisky, Share Size Coke och att rusa runt en rondell medan vi sjöng hårdrocksversioner av Belle & Sebastian-sånger. Också smått pinsamt i efterhand.

8. När de hade pratat på radion om att någon hittat en geléleksak som såg ut som en alien på perrongen på Cheshunts tågstation, trott att det var ett missfall (!) och hela stationen blev avspärrad - tills någon identifierade tingesten som en leksak. Jag skulle då berätta detta för Tom som spelade fotboll i Cheshunt och sa "Tom, did I tell you about Cheshunt and the alien baby?". Toms svar? "No. You didn't. And don't call me baby." Han tyckte att det var hemskt pinsamt när jag förklarade mig.

9. Första gången jag träffade Andys föräldrar när de kom till Cambridge en helg och var fruktansvärt nervös. Det första hans pappa sa till mig när mamman, Andy och lillbrorsan var inne i sovrummet var "Oh, it's so nice to meet you! You know, our best friends' son ALSO married a Swedish girl!" - vi hade varit tillsammans i kanske en månad vid det laget. Jag höll på att avlida.

10. När jag trodde att Farrell, Joe och Dans kompis Blinky alltid kallades för Blinky, jag kopplade inte att det var ett öknamn för att han hade Tourettes-tics och hälsade på honom med något i stil med "Oh Blinky, it's so nice to finally meet you!" - för just då blinkade han inte, så jag gjorde ju ingen koppling.  I och för sig var det ju mest pinsamt för killarna, men de kunde ju faktiskt ha förvarnat  mig. Usch, jag blir faktiskt smått generad bara jag tänker på den incidenten.

Dag 11 – Mina syskon

Det här blir lite svårt... för jag har inga syskon! Har aldrig direkt önskat mig några heller.

Däremot har jag flera kusiner som ligger nära mig åldersmässigt och som jag spenderat relativt mycket tid med under barndom och ungdom - och nu när vi alla är vuxna står vi nog ännu närmre varann. Flera barn har kommit till under de senaste tretton åren eller så och jag är nog lika intresserad av dem som jag vore om jag var moster eller faster på riktigt :-)

Mycket mer kan jag nog inte säga om just det ämnet. Jo - att jag har den stora turen att ha och ha haft vänner och huskamrater som verkligen känns eller känts som en del av min familj. Det är väl också en sorts pseudosyskon <3

Jag och kusinerna på mammas sida c:a 1985:



Och igen 1999:

Dag 10 – Bloggfavoriter

Mina bloggfavoriter finns ju i länklistan till höger - men det ska erkännas att jag inte läser alla varje dag.

Mina favoriter tenderar att vara välskrivna, roliga, insiktsfulla, smarta, inspirerande och ge en känsla av att man vill läsa mer! Nu!

Gillar även bra matbloggar skarpt. De ska vara inspirerande med vettiga recept och ingredienser - men det kan vara alltifrån korv stroganoff till helstekt kossa, det spelar ingen roll.

Och visst halkar jag in på de där poppisbloggarna ibland också,  men det är lite som den där teorin om att inte kunna låta bli att titta när man åker förbi en bilolycka... jag förfasas och gapskrattar om vartannat men det är svårt att hålla sig borta alltförlänge. Vilket väl betyder att de vet vad de sysslar med, även om deras världar är helt annorlunda från min.

För övrigt är den senaste roliga länken som jag hittade via Bloggkommentatorerna naturligtvis Kaffekokarkokboken - helt hysteriskt kul.

Dag 09 – Min tro eller livsfilosofi

Jag både tror och inte tror på allt möjligt. Det är väldigt svårt att formulera, då jag tycker att just tro är så väldigt abstrakt och ingenting som någon egentligen övertygande kan fästa i ord.

Men jag tror att man

a) ska behandla andra som man själv vill bli behandlad
b) lära sig livets stora gåta - älska, glömma och förlåta (inom rimliga ramar då)
c) inte får roligare än man gör sig
d) inte har något för att oroa sig över det man inte kan råda eller styra över
e) mår mycket bättre och blir mycket trevligare, harmoniskare (?) och vackrare av att skratta så mycket man bara orkar.

Något sånt. Inte direkt en tro eller livsfilosofi kanske, men jag tror att andemeningen framgår.

På tal om att skratta så, förläng livet lite grann med TBBT:

030 - Din favoritlåt från den här tiden förra året

Nämen - glömde jag av denna? Gud så konstigt det blev nu då, jag hade kunnat svära på att jag gjort den.

Jag tror att det landar på Nellie McKay faktiskt. Det var nog i alla fall den jag lyssnade på mest, förutom Helen Love's Atomic Beat Boy då förstås...

Tänkte att jag skulle bli lite bättre på det här med matrutiner. Det händer alldeles för ofta att jag slarvar järnet och kommer på mig själv med att bara ha petat i mig någon riskaka här och ett päron där. Inte så lyckat, särskilt inte när jag tränar såpass många dagar i veckan som jag gör.

Så - okej, jag kommer aldrig att bli bra på mellanmål, det är ett som är säkert, så jag siktar på tre någorlunda ordentliga mål om dagen istället. Var till och med och bunkrade upp på billiga basvara igår kväll, det känns bra nu när jag typ inte har ett öre kvar på kontot och ingen inkomst heller. Hurra.

I alla fall. Igår eftermiddag gjorde jag en helt ljuuuuvligt god fransk löksoppa (blir en burk till pappa också, mamma avskyr det så det blir inte ofta han får äta det, han blev väldigt glad). Vacker var den inte och jag gillar inte när det är brödbitar i (geggigt bröd - no go), men jag rörde ner lite riven ost och så timjan och Tabasco på.



Det ser ju för farao ut som betfor - men som sagt, det viktiga är väl att det smakade gott. Vill man kan man med fördel ta en bit rostat bröd till. Årets första clementin (eller mandarin eller vad det nu heter idag) till efterrätt. Gud så gott.

Och morgonens stadiga frukost:



Naturell yoghurt med vindruvor i, ett perfekt kokt ägg med lite kaviar och lagom kryddad tomatjuice. Worcestershire sauce, Tabasco, citronsaft och svartpeppar. Den blev lite klen idag men men. Kaffe, radio och korsord (om Paolo Roberto...) till. Det tog två timmar att äta upp.

Försöker även planera dagarna lite grann eftersom jag just är så duktig på att slarva när jag är ensam.

Jag är ju ofta uppe ganska sent så att äta middag vid 17-18 passar vanligtvis inte mig särskilt bra för då är jag ju jättehunrig framåt småtimmarna. Så idag blir det nog ungefär såhär: en skål soppa vid 16-tiden, rostad macka till om så önskas, ev. ett päron eller emellan. Och middag vid 20-21 sådär - det finns en risk att det blir korv stroganoff för det var så vansinnigt gott när jag gjorde det hos mamma och pappa häromdagen - plus att jag har falukorv så jag skulle kunna sälja, det är ofta så himla billigt att jag inte kan låta bli att bunkra. Alternativt ugnsstekt med potatismos. Prisa gud för potatispressen!

Har lärt mig sova igen, verkar det som. Okej att jag petade i mig typ 1½ liter bubbelvatten framför TV:n igår kväll och därför var uppe ett par gånger under natten, men annars sov jag nog bannemig nio timmar.

Nu - sen men väl sammansatt frukost, tvättar duntäcke, bordslöpare och matta (och förundrar mig över tanten i tvättstugan som använder alla sex maskinerna utan att boka tid och tror att hon är tvättstugepolis. Första gången jag tvättade sa hon att jag använde fel maskin - vilket jag inte gjorde, jag har kollat. Igår gav hon mig en demonstration över hur maskinerna fungerar - jo, jag har liksom tvättat här minst en gång i veckan i snart ett halvår. Och idag sa hon att jag inte fick låta min tvättpåse stå uppepå maskinerna, för då ramlar den ner. Eh, ännu en gång - jag har gjort det i ett halvår!!), har gjort personlighetstest för Proffice samt fyllt i "nivåskalor" för en annan tjej på Proffice.

Någorlunda produktivt för att vara en sån sjusovare, n'est-ce pas?

Dag 08 – Favoritsaker

Jag är faktiskt inte så himla materiell. Men bara för att det är roligt kan jag ta några kort på mina favoritsaker här hemma, varför inte? Vissa har ni väl redan sett förstås i andra rundvandringar, men, äh!



Mina ljuvliga kuddar med mina ljuvliga kaprifollakan.



Datorn förstås. Vi har många trevliga stunder ihop.



Min sänglampa. Älskar mönstret som blir på väggen.



Assuddig bild på nuvarande favoritstickningen. Det blir en låååång ganska smal svart halsduk med glitter i grönt, blått och lite guldaktigt i. Snart klar, jag ska göra en mössa till också.



Älskade Dramaten! Ursäkta röran - det är som sagt tvättdag. Bästa investering på 125:- jag har gjort i år i alla fall.



Gosiga lejontofflor. Otroligt smickrande vinkel, hahaha.



Farmors karamellskål. Jag försöker att alltid ha något färgglatt i den för det blir så vackert då, men varje gång A eller mamma sätter foten innanför dörren så är det historia.



Fina klockan igen.



Hacke. Såklart. Han är så luggsliten, stackarn.



Kaffebryggare. SodaStream. Med andra ord - producenter av de ädlaste drycker på denna jord. Lyx.



Min hjärtformade vas. Nu blev det lite lättare att se formen.



KNUBBIG-lampan från IKEA. Andy avskydde den, så det var en av de första sakerna jag köpte till lägenheten.



Tekannan har jag haft i minst femton år. Christian och jag brukade dricka kopiösa mängder te på onsdagkvällar till Voxpop och Tre Kronor minns jag. Äggkopparna är från Bloomingdale's (kan inte för mitt liv minnas vad designern hette) - ett litet minne.



Tekula med inbyggd tekanna  ;)



Och självklart min älskade gitarr! Ännu en gång ignorera gärna röran, en av mina persienner ramlade ner med dunder och brak (antar jag för jag var inte hemma...) häromhelgen och vi har inte kunnat sätta upp den igen ännu - så den bor i fåtöljen.

Garanterat ingen överraskning att jag gillar plockig mat, så jag var väldigt nöjd med kombinationerna av resterna från ostkvällen med Hanna förra veckan och en avocado med räksallad till lunch. Fortfarande proppmätt två timmar efter, jag förstår varför LCHF:arna förklarar att man äter så mycket mindre...! Detta var för övrigt inte riktigt planerat LCHF, och jag petade nog i mig några vindruvor efter också.

Twinings jättegoda gröna te med äpple och päron-smak till.



Nä, jag äter inte på fönsterbrädan men det var enda sättet att få lite ordentligt ljus i det kassa vädret! Avocado med räksallad, lite Kvibille Cheddar, en stackars pyttebit brieost, några skivor svensk salami och en näve oliver med pimiento. Ofta är de billigaste gröna oliverna mina favoriter.

Det ÖSER ner ute. Jag har sista laddningen i torktumlaren - alla fleecefiltarna och min fleecemorgonrock - är starkt lockad av att krypa ner bland hela härligheten och titta på Gossip Girl. Måste egentligen gå och köpa mjölk för jag känner koffeinbristen krypa upp, men det är inte roligt när himlen är vidöppen. Det får bli lite senare.

Är sällan vaken i gryningen såhär års (för ett par månader sedan dock var jag nästan alltid vaken fortfarande) - men höstmorgonhimlen är ju så otroligt vacker att jag var tvungen att rusa ut på trädgårdsgången i strumplästen imorse.

Ja, jag är uppenbarligen besatt av att ta kort på himlen - men färgerna är ju så gudomligt vackra!







Hoppas många grannar såg mig genom fönstren och undrade vad jag höll på med egentligen... hihi.



En liten blå blomma som slagit rot i gången som bonus :-)

Jag gillar verkligen att sova över hos mina föräldrar då och då. Mysig middag, skräp-TV med mamma, hänga med pappa, sedan några timmar i lugn och ro med en bok eller datorn innan sovdags. Passar perfekt.

Tyvärr sover jag alltid lite konstigt första natten på ett "nytt" ställe - och detta känns fortfarande "nytt" när jag väl är där. Likaså Hunnebo, jag kan inte riktigt vänja mig första natten. Men det är mörkt och tyst och skönt även om jag alltid vaknar supertidigt.

Sedan dricker jag kaffe och läser tidningen med pappa och så får jag skjuts hem strax efter 7. Det är hur skönt som helst att vara hemma halv åtta, göra något produktivt (idag - diska och boka tvättid då jag slumrade mig igenom största delen av gårdagens tid men jag var så trött efter att inte ha sovit på natten) - älskar att jag kan boka en tid tre timmar senare, så himla bra - och sedan ta en dusch och krypa ner i sängen igen en stund. Säsongspremiärerna av 2½ Men och How I met your mother väntar!

Sedan blir det väl Friskis i eftermiddag och om jag hinner en liten vända till AF. Det brukar ju vara produktivt... eller inte.

Har just gått igenom de sista mapparna med papper hos mamma och pappa. Särskilt road åt ett par saker från ettan i gymnasiet...





Tyvärr kan jag inte hitta matteprovet som var märkt "PRÖVNING GODTAS EJ" - men jag gissar att det var mitt "felaktiga resonemang" ovan som utlöste Prövnings-Gate.

Oh the memories.

Jag försöker alltid ta kort på Viking när jag åker över Göta Älv-bron. Tyvärr är det stört omöjligt efter som jag a) alltid måste rota efter kameran i världens största väska, b) det är alltid helt fel ljus och c) det kommer alltid en buss eller spårvagn förbi på andra sidan bron och är i vägen (om jag åker till Hisingen då, vilket jag gjorde i eftermiddags).



Himlen blev rätt snygg i alla fall - och så fick jag med en av mina favoritbyggnader alla kategorier, Masthuggskyrkan!

När jag kom hem till Backatorp blev jag alldeles förvirrad av hur grönt och vackert det är... visst är det svårt att tro att det bara ett par kilometer härifrån är helt nedgånget och faktiskt ganska farligt?



Detta är gångvägen från busshållplatsen till mamma och pappas. Första biten här sluttar - och sandas inte på vintern - gissa hur många rovor folk sätter där om dagen?



Så ljuvligt vackra färger. Häruppe tjuvrökte vi för första gången i sexan. H blev jättedålig och vi inbillade oss att mentholcigaretter inte skulle lukta rök utan bara mint. Jodu.



Hösttecken. Tallarna barrar. Kan man säga så? Det lät roligt i alla fall.



När jag var liten sandades inte dessa trapporna heller. Behöver jag ens nämna hur hysteriskt roligt det var att åka snowracer nerför? (Och rakt in i folks trädgårdar... oops.)





En fallen hjälte.





Lekplatsen och gungorna. Detta var den mest avancerade lekplatsen i området. Oh yes. Staketet stod alldeles för nära gungställningen så man fick passa sig vansinnigt noga vid längdhopp-från-svingande-gunga.



Något överexponerat från mammas och pappas trädgård, men jag tyckte färgerna var vackra.







Vad innerligt glad jag är att jag kan fota igen! Jag vet att jag inte är särskilt bra på det, men jag tycker att det är roligt och aspirerar inte på några stordåd, så jag tänker fortsätta!

Har psychat upp mig för dagens besök på Vårdcentralen i sex veckor nu - och så kommer jag dit och upptäcker att läkaren VAB:ar. De hade skickat ett meddelande på Vårdguiden i fredags, men jag har väl inte tänkt på att logga in där - nog tycker jag att man ska ringa också? I alla fall imorse? Jag har haft båda telefonerna bredvid mig hela morgonen så där har de slarvat tycker jag.

Nu - hem till mamma och pappa. Jag har ett par lådor kvar där som det råder stor förvirring över (jag har förklarat tio gånger vilken som är vilken, men tror att jag får märka dem klart och tydligt - en ska upp på min vind och två ska in i lägenheten och en fjärde ska skänkas bort, förutsatt att ingen vill ha något i den. Det ska nog inte bli så svårt - men jag tänkte att jag lika gärna åka dit och göra det nu på eftermiddagen och sedan stanna på middag och sova över så vi får lite tid ihop också.

Kunde verkligen inte sova inatt. Jag vet att man ofta *tror* att man inte sover, och visst sov jag några korta perioder med vansinniga drömmar i (bland annat att jag sparkade Lindas kusin C på benet för att han kallade oss "klamydiagrupp" under en föreläsning och han blev väldigt arg och skulle bussa hela sitt gäng på mig - på Backaplan, och så har jag hjälpt Sarah Dawn Finer och kronprinsessparet att välja namn till deras gemensamma barn. Det visste ni inte va? Jojo, Olivia ska hon heta.) Men annars var det mest stillaliggande och bara lyssna på regnet. Visserligen ganska skönt, men jag ville verkligen somna! Bytte täcke, flyttade om kuddbeståndet,  drog om lakanet, bytte pyjamas, satte upp håret, släppte ner håret, drack vatten, drack mjölk, drack INTE kaffe... ja, som sagt, det är roligt nästan jämt. Inatt blir det väldit provisoriskt skulle jag gissa men förhoppningsvis är jag så trött vid det laget att jag däckar ändå. Det blir upp tiiiidigt imorgon.

Nä, nu ska jag packa det sista (det blir väldigt roligt om någon skulle behöva gå igenom min väska idag - allt ifrån stickning till dator till tomatpuré och en burk haricots verts. Frågor på det?

Återkommer senare!

VEM

Vem är i rummet med dig? Ingen. Möjligen kanske någon dammråtta.
Vem fick du senaste sms av? David.
Vem tänker du på nu? En vän som just fått en bebis!
Vem pratade du senast i telefon med? Mamma.
Vems hus var du senast i? Tja, jag hade en fot i Hannas hall häromkvällen, räknas det?
Vem önskar du var med dig nu? Jag vet inte riktigt, jag är trött och lite risig så det är nog ganska lagom att vara ensam.
Vem är din favoritsläkting? Så kan man väl inte tänka heller. Finns sådana som står mig närmare än andra såklart, men jag har verkligen ingen favoritlista.

VAR

Var är din mobiltelefon? I sitt lilla Cath Kidston-etui bredvid mig i soffan.
Var handlar du mest? ICA. Jag är SÅ spännande. ;)
Var fick du tag på tröjan du har på dig? Primark, någon gång på forntiden. Den är löjligt urtvättad och löjligt skön.
Var åkte du senast bil? Det måste ha varit ifrån Orust häromhelgen.

VAD

Vad åt du senast? En kanelbulle.
Vad drack du senast? Bubbelvatten!
Vad är det för färg på dina byxor? Svarta.
Vad är den närmaste saken som är blå? Min tröja, eller telefonetuiet möjligtvis.
Vad har du på fötterna? Ingenting, men lejontofflorna har varit med en hel del idag.
Vad är din favorit färg? Blått.
Vilken film såg du senast? SOS - En segelsällskapsresa tror jag.
Vad hör du just nu? Datorfläkten och lite allmänt bös ute på gården.

HAR DU NÅGONSIN

Sovit i någon annans säng? Jodå.
Hånglat på en bio? Det har jag säkert gjort.
Hånglat i skogen? Ja.
Tyckt att din kusin är het? Men vad ÄR det här för frågor? Nej.
Sovit naken? Ja, det händer.
Kört över hastighetsgränsen? Nepp. Inte under heller. ;)
Målat om ditt rum? Nä.
Dansat framför en spegel? Haha, det har jag säkert gjort.
Fått hicka? Ja, såklart. Men *peppar peppar* det var ett tag sedan sist.
Dumpat någon? Ja.
Stulit pengar från en kompis? Nej, verkligen inte.
Hoppat i en bil med folk du just har träffat? Det tror jag inte... eller ja, på sätt och vis, men då har det varit vänners bekanta.
Varit i slagsmål? Nej, det kan jag väl inte påstå.
Smugit ur ditt hus? Jag tror inte det faktiskt. De få gånger jag fick för mig att rymma hemifrån som barn berättade jag det för mina föräldrar innan själva rymningen skedde.
Haft känslor för någon som inte känt desamma? Jo, såklart.
Hånglat med en främling? Jadå.
Älskar eller saknar någon nu? Många!

Dag 07 – Vänner

Även om jag har mycket att säga och skriva om just vänner och vänskap och hur ofantligt lyckligt lottad jag är att ha så många goda, fina vänner som jag har, så vill jag inte direkt skriva något detaljerat om särskilda personer. Det känns fel, för jag vet att jag garanterat skulle lyckas missa någon eller något på vägen och därmed kanske såra eller uppröra, och det är det sista jag vill. Ni som vet att ni är mina vänner - jag hoppas att ni även vet hur mycket jag älskar och uppskattar och värdesätter er. Det var det.

Därför gör jag en lite rolig twist här (tokiga jag!) och översätter rubriken till att betyda Vänner, en av mina favoritserier.



Och i förbifarten kan jag ju nämna att jag träffade en av mina absolut bästa vänner just genom en gemensam kärlek för Vänner någon gång på internets forntid.

Otroligt vacker solnedgångshimmel ikväll. Tyvärr omöjligt att fånga färgerna ordentligt på bild, men ändå...







Och några minuter senare såg det ut såhär:





Ser ut som om jag fångat ett UFO på bild där när jag ändå var i farten... ;)

Nu jagas det ubåt ett par kilometer hemifrån mig. Spännande!

Försöker komma på bra saker som kan hålla mig vaken hela natten. Tips mottages med varm hand. Jag tänker TV och The Sims. Oklart om det är bra att dricka kaffe eller inte? Somnar jag inte imorgon bitti är ju hela grejen i onödan... fast kaffe brukar egentligen inte påverka mig så väldigt mycket nuförtiden. Jag kanske kan dricka kaffe fram till midnatt så är jag pigg i några timmar men borde ändå krascha framåt morgonkvisten?

Decisions, decisions. Nu ger jag mig ut på en promenad tror jag bestämt innan jag får lappsjuka. Kanske jag skulle gå och se om jag kan assistera med ubåtsjakten?

Nog säger de att nyfödingar ofta ser ut som gamla gubbar, men detta tar väl ändå priset? Ur gårdagens GP. Alltid lika väl korrekturläst.

Igår kväll kom fina Hanna på besök! Det blev ostbricka, lite kallskuret och grönsaker och väldigt gott vin. Vi pratade och pratade och plötsligt var klockan över midnatt, hur det nu gick till.

En del av resterna fick bli brunch till mig - jag satt uppe till 3 och sov till 12... unheard of!



Och ja, det blev rester av resterna också, munnen blir fortare mätt än ögat...!

Nu blir det Bonde söker fru innan jag ger mig ut på äventyr!

Dag 06 – Om det här vore min sista dag

Här säger väl folk saker som att de skulle hoppa bungyjump eller fallskärm eller liknande djärva saker och ting. Men inte jag.

Jag försöker att tänka på allt jag vill göra och alla jag vill göra det med, men jag kommer inte så långt.

Så jag tror såhär. Jag skulle ta ett gigantiskt banklån och flyga alla jag tycker om till New York. Promenera, äta ruskigt god mat, dricka ruskigt dyr champagne och se till att berätta för alla jag älskar precis hur mycket jag älskar dem och hur mycket de betytt för mig.

Gud så melodramatiskt.

Dag 05 – Vad är kärlek?

Skojigt nog hade jag inte ens tittat på detta temat innan jag diskuterade saken med min goda vän Ramona för knappt en kvart sedan.

Nu finns det ju många sorters kärlek. Grundidén är naturligtvis densamma - att man älskar personen eller djuret eller tinget det gäller. Jag känner ingen särskild lust för att gå in på de separata känslorna man har för familj, vänner, husdjur eller ting, men däremot att ta upp tanken jag hade i diskussionen.

Jag skrev spontant rent ur hjärtat när vi pratade på MSN utan att tänka särskilt mycket och jag tror att jag har 5 20%-tårtbitar vad gäller ett kärleksförhållande.

1) Respekt. Måste vara totalt ömsesidig. Kan vara alltifrån att lämna någon i fred när det behövs till att uppföra sig som folk inför en släkting som man egentligen helst skulle vilja slå på käften (been there, done that!), till att respektera den andra partens åsikter om något man själv tycker annorlunda om. Det finns naturligtvis alltid plats för debatt och diskussion, men man måste respektera vad den andra partern tycker och tänker och inte totalflippa utan försöka ta in deras argument i alla fall. Visst, skulle någon komma med argument för något som jag är starkt emot så är chansen stor att jag skulle tänka två gånger på just den relationen, men som vår käre Voltaire en gång sade (eller inte sade, om man ska tro nya rön) - 'I disapprove of what you say, but I will defend to the death your right to say it'.

2) Omtanke. Alltifrån att man känner att just den livsnödvändiga respekten finns, till att spara lite mat om den andra parten måste jobba över och kommer hem trött och jäklig, till att erbjuda sig att gå och handla eller gå ut med soppåsen eller vad som helst, till att försöka förstå varandra i alla lägen även om det inte alltid är så lätt.

3) Ömhet. Vilket kan vara alltifrån att alltid vara redo med en kram om det verkar behövas, till att hålla sig på sin kant tills det är läge. Att få den andra parten att känna sig behövd, älskad och trygg och att alltid ha en öppen famn att gömma sig i när åskan går.

4) Att ha roligt tillsammans. Det finns få saker som jag uppskattar så mycket i ett umgänge, vilket som helst, som att få skratta riktigt från hjärtat. Och jag tror att det är ganska crucial just i ett kärleksförhållande också. Jag berättade för tjejen som intervjuade mig igår om hur viktigt det är för mig att få skratta på jobbet, även om allting går åt skogen, att kunna se det roliga i alla situationer och skratta åt det. Okej, alla kopiatorerna är trasiga, vi kan inte göra ett smack - visst blir man stressad men nog farao blir det lite komik av det också. Likaså tror jag att det är i ett förhållande - okej, det är klart att det finns saker man aldrig kan skratta åt, men hellre skrattar jag åt två kilo ris på köksgolvet än gormar och gapar över det. Hellre skrattar jag åt fallierade planer som gått åt pipan för att någon halkat i en vattenpöl och missat tåget (inte på ett skadeglatt sätt då) än blir arg och besviken. Man har bara så roligt som man gör sig, och jag tycker att man alltid ska försöka ha så roligt som möjligt.

5) Ett fungerande samliv på bådas premisser. Nejdå, oroa er icke, jag tänker inte gå in på några detaljer, men lyhördhet, den där evinnerliga respekten, omtanken, ömheten och humorn går långt. Samt att ha ett öppet sinne och göra sitt absolut bästa för att det ska bli så bra som möjligt, utan att för den sakens skull försaka sina egna värderingar. Båda parter måste vara nöjda. Det är som Linda och Eva och Vivi skrivit om för många år sedan - se det som en vägg. Kakelplattorna är alla delarna av ett förhållande - sex är kittet som håller ihop kaklet. Med andra ord, ett vettigt utbyte av saker som stöttar varandra, där alla inblandade är tillfreds med samvaron.

Nu är det naturligtvis inte så att dessa fem punkter alltid är värda 20% var. Men som en generell tanke så... ja, jag tycker att det är ganska bra.

Dag 04 – Vad bjuder jag på för mat?

Alltså... how long is a piece of string?

Ska jag bjuda på mat försöker jag att anpassa det efter förutsättningarna, förstås. Jag har någorlunda koll på vad mina matgäster gillar och inte gillar, eller är allergiska mot, eller helst står över, eller om de råkar vara vegetarianer / pescetarianer / veganer / frukterianer (okej, jag känner ingen sådan), och det är ju inte särskilt svårt att tänka två gånger och se till att vederbörande blir nöjd. Själv äter jag allt utom inälvsmat (alltså, jag provar gärna allt men jag tycker bara inte om leverpastej, lever och blodpudding), havregrynsgröt (fast det ska jag ge en ny chans, det var den kalla klumpiga varianten på dagis som avskräckte mig) och ärtsoppa (dito), så det är inte speciellt svårt för min egen del. Har även lite svårt för "grufset" (som det heter i min familj) i krabba, men bara för konsistensens skull, och synligt fett på kallskuret. Ja okej, och saker som verkligen uttalat smakar majonnäs. Och kokt äggvita som inte är i kombination med gulan eller i en röra. Inget av detta är väl något jag någonsin har blivit serverad i middagssammanhang så det känns inte så jättepetigt.

Jag tror att det jag har bjudit gäster på har gått hem. Det är sällan tallrikarna inte är tomma, och det får man väl ta som en komplimang?

Men okej, om jag gör en Halv Åtta Hos Mig-meny då, för enkelhetens skull så skulle det nog se ut ungefär såhär... och då utgår jag ifrån att ingen är allergisk och kommer med veganska alternativ. Frukterianerna får stanna hemma ;)

Fördrink: Bubbel, naturellement! Flädercider till icke-alkohol-intagare.

Förrätt: Fisksoppa med saffran och räkor, purjolök, palsternacka och pepparrot. Veganskt alternativ: Butternut-pumpa-soppa med ingefära. Alternativt, om det är sommar och varmt, grekisk/turkiska meze som passar alla. Iskallt torrt vitt till förstås, och bubbelvatten smaksatt med Margaritamix (naturligtvis alkoholfri) som alternativ.

Huvudrätt: Bouef Bourguignon förstås, min paradrätt! Serverat med potatismos eller stekta potatistärningar. Grönsaker behövs knappast då jag tenderar att lägga i alltihop (svamp, gröna bönor, lök osv.) i grytan i alla fall, men skulle det vara något så antar jag att ångkokt broccoli eller möjligtvis en krispig sallad med vinaigrette skulle funka, men inte på samma tallrik. (Det var alldeles för längesen jag lagade Bourguignon, det får bli ett projekt till helgen.) Veganskt alternativ: Grillade fyllda paprikor med risblandning inklusive gröna bönor, sockerärter (inte mangetout utan själva ärtorna), majs och eventuellt söta goda tomater. Tabasco förstås, lite Worcestershire-sås och lite citronsaft på toppen. Samma krispiga sallad till.

Efterrätt: Hallon- och saltlakritsparfait. Hands down. Jag och mamma gjorde efter detta receptet men med turkisk peppar istället och två gånger så mycket som receptet föreslår. Det var så gott att man baxnade, nästan lika gott som SIAs Hallon- och saltlakritsglass, som är en av de godaste sötsakerna jag ätit i hela mitt liv. Jag köpte två liter i början på sommaren och är så rädd att smaken ska försvinna att jag sparat på dem så till den milda grad att jag bara petat i mig 0.25 liter. Veganskt alternativ: Svårt! Visst finns det havregrädde och så, men just äggen i parfaiten kan jag inte göra så mycket åt. Efter lite googlande finner jag att en klassisk Gino går bra att göra då det finns vegansk vit choklad att köpa. Då skulle jag välja jordgubbar, kiwi, päron, mango och blåbär, och så till det tofu-vaniljglass. Att dricka till tänker jag spontant kaffe med möjligtvis en liten Armagnac till, men om någon skulle önska något kallt av den starkare varianten så tja, vad skulle funka? Jag tror faktiskt att fördrinksvalet skulle göra sig rätt bra till detta, båda alternativen.

Nej, okej, jag tror ingen har stått på tåspetsarna - men imorse över ett mycket trevligt frukostbord hittade jag ett gammalt minneskort i farmors gamla sillkarott - så nu kan jag äntligen ta kort igen!

Lite smått och gott från lägenheten då sedan jag äntligen fått  upp lite saker på väggarna och en riktig säng! Jag har inte ens funderat på att plocka iordning, så stå gärna ut med röran...



Hallbyrå (som har varit med sedan tidigt sjuttiotal och stod i mor och fars sommarstuga på Orust och därefter i diverse klädkammare), komplett med telefon, säl, kopp med ättika för att rensa ut grannarnas röklukt, hårborste, ljuslykta (som egentligen är ett pokeraskfat har jag hört) och äppelformad skål (som nog egentligen är en pajform) till nycklar och annat krafs. Över ser vi hallspegel med krokar inköpt hos tanterna i Väjern (likaså skålen och ljuslyktan). Till vänster om spegeln, panoramafoto av "vår" ö utanför Ulebergshamn, Matsskäret. Tavlan kommer ifrån mormors. Till höger om spegeln finns farfars gamla barometer. Byrån är väldigt låg, det är därför det ser lite roligt ut, men det ska ju hängas saker på krokarna på spegeln i sinom tid också.



Min gamla helfigursspegel från Backatorp. Det enda jag någonsin frivilligt målat för hand, förutom i träslöjden då men det kan jag ingalunda kalla frivilligt.



Kökslampan från Östhjälpen i Hunnebo, en gammal skomakarlampa tydligen. På väggen, mormors "Picasso" som jag trodde var äkta som barn. Jodu. I fönstret står ett barn från mammas klivia som i sin tur kom från farmors, originalplantan kom från farfars föräldrahem någon gång på 1800-talet. Jag har allt annat än gröna fingrar, men denna kan till och med jag ta hand om. Hittills.



Det Vita Skåpet har vi redan pratat om, men nu har jag fått upp min gamla klocka över också. Tycker att den går rätt bra där i färggladhetens tecken.



Ett rörigt köksbord med kaffekopp, kortlek från gårdagens angenäma kväll och annat ty och väsen. I vasen (som jag fick i födelsedagspresent och lovat visa bättre bild på, det kommer!) klippta kärleksörter från rabatten i Hunnebo. Radion fick jag när jag fyllde tre eller fyra, väckarklockan är farfars gamla, stolarna kommer från gamla lägenheten i Hunnebo, pallen är samma underbara hysteriska färg som hallbyrån, tändsticksblomman bredvid radion är skott från farmors gamla planta, trasmattan har pappas farmor vävt, fönsterlampan och fruktskålen från IKEA och avocadosarna från Coop ;-)



Farmors gamla plafond agerar hallampa. Jag har alltid älskat den och är så glad att jag fick den.



Bokhyllor. Och lite annat med. Böckerna står i tre led och jag har ändå massvis mer på vinden. Någon som behöver något att läsa? (Karin, jag har fortfarande två av dina här, om du vill att jag skickar dem så gör jag det!) Uppepå har vi Hacke som farfar vann åt mig på Liseberg när jag var pytteliten och som varit med sedan dess. Han börjar falla sönder och har fått åka både tvättmaskin och centrifug ett antal gånger under min barndom så numera får han sitta och övervaka på ålderns höst. Fruktskål i metall från eBay, Beatles- och blomtavlorna är från play.com om jag inte minns fel, gröna ljuslyktor och liten gammaldags jordglob från Indiska, fåret är en necessär som jag fått av mamma och pappa i julklapp en gång i forntiden, elefanten ett bokstöd från familjen Nordenstedt en födelsedag och spöket världens roligaste Halloweengrej från Sainsbury's i Cambridge, om man tänder det skiftar det i neonfärger! TV:n är världens minsta enligt Guinness Rekordbok och klockan på väggen kommer vi till strax. Sopsäcken i vänster hörn innehåller plast och kartong från sängbygget som jag inte orkat gå ut med, inte faktiska sopor...



Klocka pappa har gjort av vrakgods på Södra Grötö. Love it.



Blåmussla, krabbklo och ljuslyktor från Hunnebo. Fyren var en julklapp från familjen Larsson d.ä. Det är en ljyslukta men det är livsfarligt att tända ljus i den så den får vara prydnad.



Havana Guns-singel från the one and only Havana Guns, ljuslyktor och fler krabbklor och snäckskal från Hunnebo, och så farfars gamla konjak-karaff. Jag funderar på att hälla te i den för att det ska se lite mer genuint ut, men som det är nu blir det väldigt vackra prismor när kvällssolen skiner igenom så den får stå som den är sålänge. Den behjärtansvärlda skålen är från metropolen Ullared.



Krabbskal som tyvärr förolyckades i Orkanen Katia. Inbillar mig att det fungerar som getingskrämma.



Unt finally - en riktig säng! Otroligt slarvigt bäddad med kaprifollakan. Yum.

Jag fick en USB-mus av A häromveckan som jag inte kommit mig för att installera förrän nu, men gud vad skönt det är. Touchpaden på min laptop är nämligen hopplös, man får trycka så hårt att det gör ont i fingrarna. Denna är däremot jättekänslig och supersnabb!

Detta innebär en viss risk. Jag kan spela The Sims igen... oj oj oj.

*springer och letar*

Ja, tio år sedan den ödesdigra dagen i New York City idag. Herregud, vad tiden går.

Alla minns vart de var när de fick höra om det. Jag var på jobbet, vi hade varken TV eller radio och på den tiden hade väldigt få internet på mobilen. Det var en kund som kom in och frågade om vi hade hört - och det hade vi naturligtvis inte. Jag vill minnas att hon kom med en Evening Standard till oss, men jag tror att jag minns fel där faktiskt, de kan väl knappast ha kommit ut med något så snabbt.

Vi höll öppet resten av kvällen men jag tror inte att vi tog ett enda pund i kassan. Shoppingcentret som jag jobbade i, Whiteleys, hade delvis ett väldigt stort arabiskt klientel och hade delvis ofta varit utsatt för bombhot och annat, så alla försvann fortare än kvickt. Det var surrealiskt, många andra affärer stängde på en gång, det var många som grät och sprang hemåt.

Whiteleys ansågs inte vara något särskilt farligt ställe när allt lugnade ner sig, men en flatmate som jobbade vid Big Ben / Houses of Parliament jobbade inte på flera dagar efter på grund av evakueringen.

Vilken jäkla dag.

Vet ni vad ni har för blodgrupp?

Jag har aldrig fått veta min, men båda mina föräldrar har bisarrt nog samma väldigt ovanliga (3% i världen, 5% i Sverige) - AB Rh+. Jag minns inte tillräckligt från biologin för att lista ut om det betyder att jag troligen har samma? Kan jag fråga på vårdcentralen när jag ändå ska dit och bli stucken snart?

Jag hade värsta besökaruppsvinget igår och fick 29 (!) kommentarer på ett och samma inlägg. Förstår inte riktigt hur det gick till, var det någon som länkade tro? Om nån vet så berätta gärna för jag är otroligt förvirrad.

Hetsig dag idag, två intervjuer och ett möte på AF, men nu är jag äntligen hemma igen. Pappa skulle ha kommit i eftermiddags så vi kunde sätta ihop sängen, men jag kan inte tacka nej till något som kan leda till jobb eller a-kassa... det börjar bli lite tight. Vi får bygga på söndag. Man får ta det som det kommer.

Igår när jag skulle gå och köpa hushållspapper gick jag om en herre i 140-årsåldern som sa något jättehögt precis när jag gick förbi. Jag stannade och sa "Förlåt?" då jag utgick ifrån att han sa något till mig, men nej då. "Jag pratar med min hustru här bredvid. Hon är DÖD."

Jahaja, det förklarar saken.

Mitt hår börjar växa ut igen, vilket resulterar i att jag ser ut som ett lejon. Tjusigt värre.

Kan inte sova. Vilket är extra surt då jag faktiskt måste gå upp imorgon...

Istället lyssnar jag på Belle & Sebastian och börjar faktiskt känna lite John Blund-sand i ögonen. Äntligen.

Dag 03 - Mina föräldrar

Min pappa Karl Arne Morgan föddes 17:e juni 1950 och är uppvuxen i Lundby på Hisingen. Han har en tolv år äldre bror, Farbror Hasse, som farmor fick när hon bara var arton år, så han bodde his sin farmor och farfar på Magård i Ätrafors, Halland (där både farmor och farfar är uppväxta och var tillsammans från senast mycket tidiga tonår, jag har en berlock som farmor fick av farfar när hon fyllde 13). När pappa var liten bodde de alla tre i en pytteliten lägenhet på Fjärdingsgatan, men flyttade sedan till Baltzersgatan. Då flyttade Hasse upp till Göteborg och de bodde ihop alla fyra i en ganska liten tvåa. Jag fattar fortfarande inte hur det gick till.

Min mamma Ulla-Karin föddes 28:e maj 1952. Hon har en två år äldre syster, Suzanne, och en tre år yngre bror, Peter. Som barn bodde de i Örgryte i Göteborg medan morfar byggde huset som de senare flyttade till och där morfar och mormor bodde hela livet på Hugo Hammars Gata - ett par hundra meter ifrån pappas föräldrahem. Morfar har även byggt huset som jag bodde i tills jag var sex år, och som min tre år äldre kusin bodde i när hon flyttade hemifrån - och huset som jag sitter och skriver i nu.

1967 spelade pappas band, The Lazy Kids, på ungdomsgården i Jättesten och mamma var där. Och på något vis fick de ihop det. Pappa följde mamma hem den kvällen, och hon har berättat i efterhand att det blev alldeles baklänges när han tog henne i handen men hon ville inte släppa och byta grepp ifall han skulle tro att hon inte ville... :-)

19:e juni 1971 förlovade de sig, samma dag som pappas morfar dog - men han ville ändå ha det datumet. Året därpå flyttade de ihop på Virvelvindsgatan, i uppgången bredvid den jag bodde när jag var liten. De hade sommarstuga på Orust och en segelbåt som hette Bruna Bönan innan jag föddes 1982. Just innan det flyttade de till nästa uppgång och en trea med förfärliga tapeter och otroligt fult köksgolv ;)

Det blev väl liksom inte av med något giftermål - men när änkepensionslagen skulle ändras 1 januari 1990 bestämde de sig för att de lika gärna kunde gifta sig, så 16:e december 1989 fick jag veta på morgonen att det var bröllopsdags. Som ni förstår var det väldigt hemligt - det var bara vi tre, min moster och morbror och prästen som var med. Och då fick jag nytt efternamn på köpet!

Mina föräldrar är väldigt olika varandra, men de har ju hängt ihop nu i 44 år så. Mamma är ganska hetlevrad och väldigt pedantisk, pappa väldigt lugn och sansad, brusar sällan upp (men blir han arg så blir han ARG) och tänker, som jag, att det finns roligare och viktigare saker i livet än att dammsuga varje dag. Jag tar definitivt efter min far mer än min mor, såväl i attityd som i intressen. Vi älskar båda musik, att spela gitarr, sjunger och nynnar jämt och ständigt, älskar att läsa, gillar historia och intressanta halvonödiga fakta. Mamma och jag har blivit betydligt mer lika och kommer mycket bättre överens sedan jag flyttade hemifrån (och särskilt nu när jag har flyttat hem igen). Vi drog inte särskilt jämnt när jag var tonåring, men nu har vi väldigt lik humor och intresserar oss för vissa gemensamma saker i alla fall. Kan prata i telefon i en timme flera gånger i veckan utan problem nu, förr i världen hade vi aldrig kunnat prata så länge eller vistas så länge i samma rum utan totalkaos.

Det vi alla tre har gemensamt är att vi är bra på att somna på soffan ;-)

Hur som helst är mina föräldrar världens bästa. De har stöttat mig i det jag velat göra hela livet. De var inte överlyckliga över att jag var borta så länge, det vet jag - men de klandrade mig aldrig för det. De har hjälpt mig när det har behövts, vad det än gällt. Jag älskar dem så gränslöst att jag blir tårögd bara jag tänker på det.

Dag 02 - Min första kärlek

Det finns lite olika svar på den "frågan", så vi kan dra dem alla.

Min allra första förälskelse var D McE. Han bodde på min gård och gick på min förskola och var så otroligt söt. Vi var livrädda för hans pappa dock som hade en stor schäfer, långt hår och vilt skägg och var engelsman. Haha. Jag och Veronica skrev till och med om en sångtext så att den gick: "Jag blir hellre jagad av vargar än älskad av Daaaave". Faderns namn, naturligtvis.

Sedan när jag började skolan fick väl jag och M ihop det ganska omgående. Vi höll väl ihop av och till från ettan till åttan, någonting. Vi var ganska avancerade i min klass, Mörka Minuten existerade inte utan det handlade om Mörka Fyra Timmarna, så det var faktiskt någon sorts förhållande i alla fall ifrån mellanstadiet och uppåt. Det var väl någon sorts ren kärlek. Vi var även det högst rankade valsparet i klassen ;) Han är gift med två jättefina döttrar idag. :) Glömmer aldrig när han kom hem till mig på Alla Hjärtans Dag i sexan med en låda geléhjärtan. Så sött så.

Min första "riktiga" pojkvän var C. Vi blev officiellt tillsammans på våren i åttan. Det hade väl kokat ett tag innan vi bestämde oss, men när det väl var överstökat så var det riktigt bra. Vi hade väldigt roligt ihop, väldigt mycket gemensamt och naturligtvis även många gemensamma vänner i och med att vi gått i samma klass så länge. Det tog slut någon gång på gymnasiet när vi växte ifrån varann ganska dramatiskt, men vi är fortfarande vänner. Onsdagkvällarna med Voxpop, Tre Kronor och te i kannan jag fortfarande har finns i mitt hjärta! Det var ett sådant där förhållande som är svårt att släppa, och vi hade väldigt tufft att släppa taget om varann efter att det tog slut.

Och efter det har det naturligtvis funnits andra. Där jag väl inbillat mig att det varit äkta och riktigt, men det har det uppenbarligen inte varit. You live, you learn.

Jag kom aldrig igång med de 30 temana (?) då jag höll på med 30 låtar-grejen... men nu så!

Dag 01 - Presentera mig själv

Anna Karin Larsson. Nyss fyllda 29 år, säger de, men jag är inte så säker jag... jag känner mig som 17 för det allra mesta.

Född på Östra Sjukhuset i Göteborg den 17:e augusti 1982, klockan 20.26. De åkte in vid 05.00 så det blev väl lite utdraget. Stackars mamma. Pappa gick det dock ingen nöd på, han gick fel på väg till cafeterian och det slutade med att han satt i doktorernas matsal och åt gratis mandeltorsk :D Tröjan han hade på sig den dagen finns kvar, den går under namnet "förlossningsskjortan" hemma hos oss...

Mina första sex år bodde vi i Lundby på Hisingen. Pappas kusiner hade frisersalong i bottenvåningen på huset och man såg rakt in på Rambergsvallen från balkongen. Jag hade en väldigt fin barndom. Farmor och farfar tog hand om mig på dagarna när mamma och pappa jobbade. Hade därefter turen att få börja på förskola när jag var fem (de lottade in två femåringar bland sexåringarna då det fanns platser) vilket var underbart. Jag träffade vänner för livet på förskolan och hade världens underbaraste pedagoger, Britta och Birgitta.

När jag var sex år flyttade vi till Backatorp i Hisings Backa och jag började på dagis där. Har fortfarande vänner från den tiden också, det är hemskt fint. Och så fyllde jag sju och tre dagar senare började jag ettan på Brudbergsskolan med många som jag gått på dagis med men även ett gäng andra. Världens gulligaste lärare hade vi också, Monica. Tyvärr har det inte gått så bra för henne, det är tråkigt att höra. Halva lågstadiet var hon mammaledig och då fick vi ha Berit med det flammande röda håret. Också mycket bra, men jag var ganska uttråkad hela lågstadiet. Lärde mig läsa när jag var tre, så det var väldigt mycket dötid i ettan - trean. Jag fick särskilda diktamensövningar med Fröken Anna-Stina, och är fortfarande smått upprörd över mina två stavfel - "aggressiv" och "abborre".

I fyran fick vi magister Thomas. Han var (eller är) besatt av tre saker - orientering, blockflöjtsspel och valsdans. Men det är inte dåliga kunskaper att ha. Hela klassen utom en spelade blockflöjt efter bara några veckor. Stackars A fick spela triangel, men det trivdes han nog rätt bra med. Vi fick spela en massa annat också. Till och med jag som absolut inte kan spela trummor fick trumma på en konsert. Ja, med en virveltrumma och en hi-hat klarar jag väl av det. Det var även han som fick mig att våga sjunga inför folk. Och så fick man ju börja med engelska! Så spännande! Flying Start var den utvalda läroboken och det ingick sådana där rullband som man fick spela på en sån där gammaldags bandspelare... oj oj oj.

Och sedan var det högstadiedags! Och vad spännande DET var. Min klass fick hålla ihop med vissa tillägg, och jag tror faktiskt att det var bra. De allra flesta av oss hade ju hållit ihop sedan ettan och flera av oss innan det, så jag är glad att de inte splittrade oss. Det var väldigt roligt att börja på högstadiet, även om jag inte drog jämnt med min matte/kemilärare Håkan i sjuan alls. En gång släpade han mig bokstavligen i armen in i kemisalen. Hade det hänt idag hade jag anmält honom.

Och efter högstadiet så var det ju gymnasiedags! Jag grät av lycka när jag såg att jag hade kommit in på Schillerska. Och som vanligt med mig är världen liten - en ganska ny brevvän visade sig gå i min klass och vi satt bredvid varann på uppropet (min 16-årsdag, för övrigt). Efter ett par veckor blev jag värvad till Franska Sektionen. I och genom gymnasieklassen träffade jag vänner för livet ännu en gång vilket jag är otroligt tacksam för. Vi var på en utbytesresa i Alsace i tio dagar (eller hur var det flickor?) vilket cementerade mycket.

Genom hela gymnasiet var väl vår lilla grupp lite speciell. Vi fikade mer än vi pluggade historia, vi hade väldigt frekventa "körrepetitioner" och väldigt, väldigt roligt. Citat från gymnasietiden att minnas: "Jag har hört att du tycker att jag är bög", "Passe-moi le beurre" och "Edwin! Vad tyckte du om camembeeeeerten då?".

Efter gymnasiet hägrade London, men det har jag skrivit så mycket om förut. Jobb och pluggande, intressanta bostäder, förlovningar och gud vet vad. Men det var roligt för det allra mesta.

Och nu har jag flyttat hem till Göteborg igen. Det bästa valet jag någonsin gjort tror jag.

Om man ska sammanfatta som en kortare presentation skulle jag säga att jag är glad, snäll, omtänksam, relativt lugn för det mesta och förtjust i att skriva, läsa, laga mat, lyssna på och spela musik, sjunga och träna.

Och så är jag väldigt förtjust i oliver också.

Whee, intervju imorgon, spännande!

Ikväll ska vi bygga säng. Jag är så trött att jag knappt kan sitta upp av någon anledning, skyller det på vädret.

Det känns som om jag har skrivit om detta innan men det verkar inte som om jag har det (eller så funkar inte sökfunktionen och jag är för lat för att gå igenom en massa sidor) - men den 16:e oktober ska jag i alla fall gå en hjärt- och lungräddningskurs + behandling av sår och brännskador hos Röda Korset. Det är kostnadsfritt för privatpersoner och jag tycker att det känns som en bra sak att kunna. Förhoppningsvis behöver man aldrig använda sig av kunskapen, men ändå. Det känns worthwhile, liksom. Jag ser fram emot det!

Där ser man, inte visste jag att tibetanska terriers var djurtillbehör?

Nästan lika roligt som när man fick upp "FYNDA VÅLDTÄKTSMAN PÅ TRADERA" på Google för några år sen.

Det regnar småspik ute. Och jag som precis tänkte ge mig ut en sväng. Jaja, det brådskar inte, jag kan äta lite sen frukost och hoppas att det lugnar ner sig. Nu har jag ju i alla fall ett par gummistövlar, hurra hurra.

Inga storslagna planer idag förutom Friskis och handla ett par småsaker. Jag hittade jättefin köttfärs superbilligt häromdagen så jag tänkte göra något med den idag... köttfärssås eller köttfärslimpa. Eller kanske biffar med lite fetaost i, det håller alltid.

Annars har jag sökt ungefär fyratusen jobb här på förmiddagen, fångat insekter bakom persiennerna igen, skrattat åt drömmen jag hade - visste ni att om man kastrerar ett fullblod så blir det ett halvblod? Jajamensan. Garanterat skadad efter att ha sett en miljon QI-avsnitt igår kväll. Eller, sett och sett, men TV:n stod på som bakgrundsljud till allt annat.

Det är SÅ TRÅKIGT att inte kunna lägga upp bilder, särskilt när jag har roliga saker att visa! Är det någon som kan något bra knep när datorn inte vill läsa minneskort? Jag har blåst in i facket, torkat kortet jättenoga, provat att starta om både med och utan kortet i... Jag har en sladd någonstans men jag kan inte hitta den - det är inte omöjligt att jag har glömt den hos mamma och pappa, för här hemma finns det inga direkta ställen den skulle kunna gömma sig. Jag hittade dock min gamla BlackBerry-sladd när jag letade så nu är jag rädd att jag har slängt den andra av misstag eller något i Den Stora Sopsäcksräden när jag flyttade in.

Ja ja. Frukost! Frökusar är en av de bästa upptäckterna jag har gjort sedan jag kom hem, lagom stora dinkelfrallor med massor av frön och godis i. Väldigt goda och väldigt mättande på lång sikt, man står sig mycket längre än på annat grovt bröd. Jag är ju till exempel väldigt förtjust i Gott Gräddat som visserligen är hemskt gott men egentligen bara luft och socker antar jag, som de flesta brödsorter faktiskt är. 

Nåväl. Mot Sherwood... okej, mot köket.

Gäsp. Vilken dag! Fast det har varit en rolig sådan. Det gick hur smidigt som helst att ta bussen till Kolhättan, det var roligt att åka färja (Karin, det var en VARG där!), och kusin Anders och kidsen kom och hämtade mig vid färjeläget. Perfekt!

Födelsedagsbarnet Mikael blev väldigt glad för sin present och jag bondade särskilt med hans storebror, Kenny, 10. Vilken härlig unge! Annars var det lite vänner till föräldrarna och deras ungar, min plastsyssling Martin och precis innan vi skulle åka kom Anders stora son, Tobias också. Hann inte prata med honom något nämnvärt men det var roligt att se honom i alla fall, det är säkert sju-åtta år sedan. Och så var farbror Hasse där såklart. Hade hoppats att han skulle ha med sin "nya" tjej (72 bast) men tyvärr inte!

Så har de världens goaste hund. Tessan heter hon, collie / border collie / schäfer / gråhund och något mer. Tydligen är pappan renrasig schäfer (det är plastsysslingen som fött upp henne) så mamman måste vara en riktigt spännande gatukorsning. Hon är så himla fin, lugn och stillsam och bra med barnen, men även lekfull som en valp när hon väl får tag på en pinne eller om det är många barn omkring henne i trädgården som leker :-) Bästis med katten och var otroligt intresserad av min handväska när jag fortfarande hade godiset där i... haha.

Jag träffar ju inte mycket barn, och tror alltid att de inte gillar mig - men det brukar faktiskt vara tvärtom. Jag undrar om det kan ha med att göra att jag pratar med barn som jag gör med vuxna (inom rimliga gränser då), inget bebisspråk eller särskild röst utan jag bara pratar. Det kanske är så att ungar faktiskt gillar det.

Hur som helst. Gott kaffe och förvånansvärt god tårta (jag är inget tårtfan) och mycket prat och skratt och lek. Jag är som sagt inte så van vid barn så jag var helt slut i skallen när eftermiddagen drog sig mot sitt slut. (Delvis då Kenny tvingade mig till en massa huvudräkning). Mamma och pappa kom förbi på vägen från Hunnebo så jag fick skjuts ända fram till dörren. Skulle ha träffat Camilla men stackarn har fått vattenläcka i köket, hoppas att det löste sig så snabbt som möjligt!

Det är QI-maraton på BBC Entertainment. Perfekt för en söndagskväll. Jag ska göra mig en liten kvällsmacka och sedan börja fundera på läggdags, jag är faktiskt jättetrött. Rena lakan och jag har faktiskt plockat fram duntäcket nu, det blir kyligt på nätterna och det är underbart att dra upp täcket över axlarna och somna om.

Idag tar jag det väldigt piano. Har tvättstugan så det blir lite omotiverade vandringar ner i källaren då och då, men annars gör jag inte mer än jag måste. Jag har i och för sig varit ute och promenerat två gånger så det räknas väl.

Igår lagade jag en fantastiskt god kantarell- och baconpaj med cocktailtomater och haricots verts till. Oj vad gott det var. A och jag satte i oss hela alltet. Någon lyckades visserligen med fyra portioner och det var inte jag, så ;)

Och bara för det kände jag ett stort sug av att laga paj idag igen, särskilt som jag har ett halvt ton rökt skinka som mamma gav mig att hitta på något med, så Quiche Lorraine, here we come.

Satt uppe alldeles för sent inatt med Big Bang Theory och Solsidan och prat och skratt och ljus och mys - plötsligt var klockan 4. Men vi sov ganska gott tror jag efter ett par glas vin och som sagt väldigt mycket god mat. Men jag var pigg som en mört imorse, vaknade alldeles i tid för att duscha och sätta på kaffet innan Melodikrysset körde igång och som vanligt är jag och Maja en oslagbar kombination på den fronten. Jag känner att det börjar bli dags för det där badlakanet nu, så troget som jag skickat in varenda vecka (nästan) hela året!

Det är så tråkigt att jag inte kan lägga upp bilder längre, det blir så väldigt grått med bara text. Jag ska se om jag inte kan få någon expert att kika på saken.

Imorgon ska jag på barnkalas! Min kusin Anders son Mikael fyller 7 år. Jag har aldrig träffat honom (eller ja, han föddes väl någon vecka efter att jag sist såg magen på Lollo!) och det är assvårt att komma på en bra present. Jag har köpt bra presentpapper i alla fall med döskallar, Stratocasters och nåt annat bös på, och en påse lösgodis som back-up om jag inte hittar något bra imorgon. Det ska nog gå vägen. Och så får jag åka båt också, inte illa.

Mamma och pappa hämtar mig på väg från Hunnebo och så får jag den stora äran att ta en kvällsfika med bästa Camilla! Med andra ord, en strålande helg.

029 - En låt från din barndom

Jag är uppvuxen på en hel del - förutom Beatles då, jag kan inte skriva om dem i varenda himla inlägg - så var det mycket Bruce Springsteen, Dire Straits och Clapton från pappas sida, och mest Björn Afzelius från mammas.

När jag var i tidiga tonåren någonting så släpade jag ner gamla monstergrammofonen från vinden och lånade ett gäng gamla LP-skivor från stället i vardagsrummet. Jag hade ingen aning om vilka minnen ett par låtar skulle framkalla. Jag visste inte ens att jag kunde Jersey Girl och Why Worry. Men så fort jag hörde melodierna så visste jag ju precis, fast jag kanske inte hört dem på åtta år eller så.







Och förresten, denna också förstås. Jag minns att jag brukade banka i väggen om jag inte kunde sova och pappa satt och spelade gitarr i rummet bredvid och be honom spela Scarborough Fair.




Afzelius-sångerna jag minns tydligast är Renée Chardier och Bland bergen i Glencoe, men de finns inte på YouTube. Men denna är otroligt fin också, och även den ett starkt minne.




(Gud vad konstigt, nu började de prata om Dire Straits på TV.)