Dag 26 - Mina rädslor
Dag 26 - Mina rädslor
Tja. Jag har blivit mer och mer medveten om faktumet att jag kommer att förlora människor jag älskar, någon gång i livet, och det är jag jätte, jätterädd för. Fy farao vad jag mår dåligt vid blotta tanken.
Är också rädd för höjder (smart att bo på nionde våningen då ;)) och avskyr att promenera över viadukter och liknande. Inte överförtjust i broar heller.
För att inte tala om lockespindlar. En gång låste jag in en i badrummet och tejpade igen dörrspringorna tills en stor och stark karl kunde komma och ta hand om den. Fast han var varken stor eller stark och HITTADE inte ens spindeln när det var dags att fånga rackarn. Usch! Är dock inte rädd för fågelspindlar och andra sådana där rejäla doningar - kan inte förklara lockespindelfobin och det kan ingen annan heller. Jag måste ju ha blivit skrämd när jag var liten eller så för det är helt irrationellt.
Jag är även rädd för hundar som jag inte känner, lösa hundar i allmänhet (ute då) och hundar vars ägare jag känner att jag inte kan "lita" på. Visst, det handlar om djur, men jag vet inte, jag kan få känslor av vem som är en vettig matte eller husse och inte, och vem som har vettigt pli på sin vovve och inte.
Är inte förtjust i åsynen av gelépudding - för att inte tala om att äta det. Var dock väldigt road av det som barn, mycket underligt. Majonnäs är också lite skrämmande, det är sådant där som ser ut att ha ett eget liv.
Vad mer. Jo, Riverdance och Therese Alshammar som ser ut som Marilyn Manson. Tandläkaren, fast det har jag kommit över egentligen sedan jag började gå privat. Epilepsianfall. Att skada mig ute eller så utan att ha legitimation på mig så ingen vet vem jag är eller vart jag ska.
Sånt därnt.
Tja. Jag har blivit mer och mer medveten om faktumet att jag kommer att förlora människor jag älskar, någon gång i livet, och det är jag jätte, jätterädd för. Fy farao vad jag mår dåligt vid blotta tanken.
Är också rädd för höjder (smart att bo på nionde våningen då ;)) och avskyr att promenera över viadukter och liknande. Inte överförtjust i broar heller.
För att inte tala om lockespindlar. En gång låste jag in en i badrummet och tejpade igen dörrspringorna tills en stor och stark karl kunde komma och ta hand om den. Fast han var varken stor eller stark och HITTADE inte ens spindeln när det var dags att fånga rackarn. Usch! Är dock inte rädd för fågelspindlar och andra sådana där rejäla doningar - kan inte förklara lockespindelfobin och det kan ingen annan heller. Jag måste ju ha blivit skrämd när jag var liten eller så för det är helt irrationellt.
Jag är även rädd för hundar som jag inte känner, lösa hundar i allmänhet (ute då) och hundar vars ägare jag känner att jag inte kan "lita" på. Visst, det handlar om djur, men jag vet inte, jag kan få känslor av vem som är en vettig matte eller husse och inte, och vem som har vettigt pli på sin vovve och inte.
Är inte förtjust i åsynen av gelépudding - för att inte tala om att äta det. Var dock väldigt road av det som barn, mycket underligt. Majonnäs är också lite skrämmande, det är sådant där som ser ut att ha ett eget liv.
Vad mer. Jo, Riverdance och Therese Alshammar som ser ut som Marilyn Manson. Tandläkaren, fast det har jag kommit över egentligen sedan jag började gå privat. Epilepsianfall. Att skada mig ute eller så utan att ha legitimation på mig så ingen vet vem jag är eller vart jag ska.
Sånt därnt.
Dag 25 - Det här är jag bra på
Men vad farao? Jag skrev just Dag 25 av 30 teman-utmaningen och det har försvunnit? Missnöje.
Hur som helst handlade det om Det här är jag bra på och jag kan säga att det handlar väldigt mycket om dagsform. Vissa dagar är jag jättebra på att hoppa ur sängen pigg som en mört och få massvis gjort. Andra dagar är som idag. Ingen energi whatsoever.
Vissa dagar lagat jag jättegod, inspirerad mat. Andra dagar är jag betydligt bättre på att hämta en sallad på pizzerian eller äta nudlar ur jättestor tekopp.
Saker jag alltid är bra på: äta oliver, dricka vin, maskinskrivning och att skratta på olämpliga ställen.
Hur som helst handlade det om Det här är jag bra på och jag kan säga att det handlar väldigt mycket om dagsform. Vissa dagar är jag jättebra på att hoppa ur sängen pigg som en mört och få massvis gjort. Andra dagar är som idag. Ingen energi whatsoever.
Vissa dagar lagat jag jättegod, inspirerad mat. Andra dagar är jag betydligt bättre på att hämta en sallad på pizzerian eller äta nudlar ur jättestor tekopp.
Saker jag alltid är bra på: äta oliver, dricka vin, maskinskrivning och att skratta på olämpliga ställen.
Dag 24 - Det här får mig att gråta
Dag 24 - Det här får mig att gråta
Alltså. Detta är en lite rolig fråga i mitt fall, för jag kan praktiskt taget börja gråta åt allting - men jag gråter faktiskt rätt sällan nuförtiden. Kan inte minnas sist jag grät av smärta även om jag har haft obeskrivligt ont det senaste året, och jag kan ärligt säga att hur upprörd och ledsen och irriterad och arg och frustrerad jag än varit av arbetslöshet, AF och Alfakassans oduglighet och allt annat jävla bös så har jag inte gråtit åt det en enda gång. Annars brukar frustration och ilska vara ganska bra triggers.
Men när det väl gäller kan det vara alltifrån saker som nog kan få de flesta till tårar - tankar på att förlora de jag älskar, till exempel - till att jag blir plötsligt asrörd av något som är "fint" på TV (vilket kan vara till exempel underbare Brian i Allt för Sverige), eller viss musik... eller något så fullständigt banalt som att jag blir rörd av en snäll kommentar på Facebook eller åsynen av ett foto som plötsligt kastar en massa minnen på mig. Glada eller sorgliga.
Senast idag började jag faktiskt lipa när jag gick igenom en påse med gamla blanka vykort och andra kort som farmor hade samlat på sig (fråga mig inte hur många kort hon hade tänkt skicka egentligen) men ett hade hon börjat skriva på och bara att se hennes lilla smådarriga handstil rörde mig till tårar. Likaså ett urklipp jag har på anslagstavlan som hon klippt ut till mig ur Hallands Nyheter för många, många år sedan - texten till Lilla Vackra Anna där hon har skrivit i samma lilla darriga handstil "Anna från Farmor" överst i bleknad blyerts - är jag trött och lite ur balans så räcker det att se klippet för att jag ska bli tårögd.
Annars sprutar tårarna som bäst när jag gäspar och när jag är pollenallergisk.
Jo, och till bröllopsscenen i Love Actually. Fast där brukar jag börja böla redan i introscenen på flygplatsen, lugnar mig sedan en stund och sedan brakar helvetet lös när Emma Thompson lyssnar på Both sides now för sig själv i sovrummet och gråter. Oj oj oj. Stackars stackars Emma Thompson.
Nu låter det ju som om jag är jordens lipsill, men riktigt så illa är det inte. Jag skrattar så jag gråter betydligt oftare än jag gråter på riktigt. Till exempel i eftermiddags när jag läste våra gamla berättelser... eller vad sägs om stycket: "Det hon gillade mest med X var hans manlighet, hans kyssar och hans öron. De var så sensuella och gulliga. Hon tillbringade timmar med att studera dem och njöt av det inte alls. Hon ville inget hellre än att komma därifrån. Så hon tog med sig X ut i luften och de levde lyckliga i alla sina dagar."
Märks det att tre olika personer har haft nöjet att delta i den skrivprocessen kanske? 31 berättelser skrev jag ut idag, jag trodde att jag skulle få kramp i både händer och magmuskler.
Alltså. Detta är en lite rolig fråga i mitt fall, för jag kan praktiskt taget börja gråta åt allting - men jag gråter faktiskt rätt sällan nuförtiden. Kan inte minnas sist jag grät av smärta även om jag har haft obeskrivligt ont det senaste året, och jag kan ärligt säga att hur upprörd och ledsen och irriterad och arg och frustrerad jag än varit av arbetslöshet, AF och Alfakassans oduglighet och allt annat jävla bös så har jag inte gråtit åt det en enda gång. Annars brukar frustration och ilska vara ganska bra triggers.
Men när det väl gäller kan det vara alltifrån saker som nog kan få de flesta till tårar - tankar på att förlora de jag älskar, till exempel - till att jag blir plötsligt asrörd av något som är "fint" på TV (vilket kan vara till exempel underbare Brian i Allt för Sverige), eller viss musik... eller något så fullständigt banalt som att jag blir rörd av en snäll kommentar på Facebook eller åsynen av ett foto som plötsligt kastar en massa minnen på mig. Glada eller sorgliga.
Senast idag började jag faktiskt lipa när jag gick igenom en påse med gamla blanka vykort och andra kort som farmor hade samlat på sig (fråga mig inte hur många kort hon hade tänkt skicka egentligen) men ett hade hon börjat skriva på och bara att se hennes lilla smådarriga handstil rörde mig till tårar. Likaså ett urklipp jag har på anslagstavlan som hon klippt ut till mig ur Hallands Nyheter för många, många år sedan - texten till Lilla Vackra Anna där hon har skrivit i samma lilla darriga handstil "Anna från Farmor" överst i bleknad blyerts - är jag trött och lite ur balans så räcker det att se klippet för att jag ska bli tårögd.
Annars sprutar tårarna som bäst när jag gäspar och när jag är pollenallergisk.
Jo, och till bröllopsscenen i Love Actually. Fast där brukar jag börja böla redan i introscenen på flygplatsen, lugnar mig sedan en stund och sedan brakar helvetet lös när Emma Thompson lyssnar på Both sides now för sig själv i sovrummet och gråter. Oj oj oj. Stackars stackars Emma Thompson.
Nu låter det ju som om jag är jordens lipsill, men riktigt så illa är det inte. Jag skrattar så jag gråter betydligt oftare än jag gråter på riktigt. Till exempel i eftermiddags när jag läste våra gamla berättelser... eller vad sägs om stycket: "Det hon gillade mest med X var hans manlighet, hans kyssar och hans öron. De var så sensuella och gulliga. Hon tillbringade timmar med att studera dem och njöt av det inte alls. Hon ville inget hellre än att komma därifrån. Så hon tog med sig X ut i luften och de levde lyckliga i alla sina dagar."
Märks det att tre olika personer har haft nöjet att delta i den skrivprocessen kanske? 31 berättelser skrev jag ut idag, jag trodde att jag skulle få kramp i både händer och magmuskler.
Dag 23 - Mitt hem
Dag 23 - Mitt hem
Jag har ju skrivit rätt mycket om mitt hem i Hemma hos Anna-kategorin, och det finns lite fler foton i Foto-kategorin också.
Men jag kan skriva lite kort om det praktiska. Min morfar var byggmästare för detta huset, de omkring och huset jag bodde i när jag var liten också, i början på sextiotalet. En av killarna som var snickare för dem då är nu vicevärd, eller vad man ska säga, för mitt hyreshus, några till i viciniteten samt mitt gamla barndomshus där även kontoret ligger. När jag började bli ganska säker på att jag ville flytta hem ringde mamma honom, då gamle ägarens dotter alltid sagt att vi kunde höra av oss om någon behövde en lägenhet. Min kusin fick en på samma vis för många herrans år sedan, och vi tänkte att det väl var värt ett försök.
Mamma ringde honom vid tio på förmiddagen, halv ett ringde han tillbaks med en etta i Högsbo. Så, mamma och pappa åkte och tittade och blev förälskade, jag kom hem några veckor senare och kände likadant, så det tog alltså två och en halv timma att få ett förstahandskontrakt en kvart från Brunnsparken på vagnen och fem minuters promenad till Slottsskogen. Det är inte fy skam.
Det är en etta, 43kvm stor med sov-"alkov" - inte med vägg, men liksom urgröpt ur väggen så det känns inte som om sängen står mitt i vardagsrummet. Stor hall (skönt att inte gå rakt in i rummet), inget badkar men världens största dusch (bra), rejäl klädkammare, luftigt kök med gott om plats att sitta och vindsförråd. Det enda jag saknar är balkong - men egentligen är det nog lika bra att jag inte har någon eftersom jag bor på nionde våningen (officiellt åttonde, det ligger en extravåning utan nummer mellan entréplan och första våningen. Husen är i gult tegel på sidan mot spårvagnshållplatsen, och fruktansvärt ful och sliten grön panel på andra sidan. Haha.
100 meter till fem spårvagnslinjer och en herrans massa bussar, direktbuss till jobbet när jag väl börjar där, massor av trevliga promenadvägar, tio minuters promenad till Axel Dahlströms Torg där det mesta i torgväg finns (postombud, ICA Supermarket, bageri, bibliotek, vårdcentral osv.) och tre minuter till en väldigt välsorterad och billig ICA Nära-butik, frisör, heminredningsbutik, pizzeria, konditori, tobaks-och spelbutik... ännu en gång, inte fy skam.
Min inredning är en salig röra av gamla släktgrejer, nya IKEA-grejer, second hand-grejer, gamla grejer från flickrummet, gamla grejer från mammas och pappas sommarstuga som stod där när de köpte den på sjuttiotalet och sedermera har stått hemma hos dem och dammat... en salig blandning med andra ord vilket jag älskar. Det är jätteroligt att ha kunnat ta tillvara på saker och ting. Det enda jag inte har kunnat göra plats för är farfars gamla hörnskåp som jag alltid har älskat och pappa tog hand om när farmor gick bort - det är tyvärr hörnbrist här eftersom alla ytterväggarna är täckta av fönster och de andra hörnena är fulla av sängar, dörrar, köksbänkar och hatthyllor ;) Får bli i nästa boende.
Julade till det på köksbordet idag. Lite prematurt, I know, men jag vill ha lite jul som jag hinner titta på också eftersom jag inte kommer att vara hemma under julhelgen.
Jag har ju skrivit rätt mycket om mitt hem i Hemma hos Anna-kategorin, och det finns lite fler foton i Foto-kategorin också.
Men jag kan skriva lite kort om det praktiska. Min morfar var byggmästare för detta huset, de omkring och huset jag bodde i när jag var liten också, i början på sextiotalet. En av killarna som var snickare för dem då är nu vicevärd, eller vad man ska säga, för mitt hyreshus, några till i viciniteten samt mitt gamla barndomshus där även kontoret ligger. När jag började bli ganska säker på att jag ville flytta hem ringde mamma honom, då gamle ägarens dotter alltid sagt att vi kunde höra av oss om någon behövde en lägenhet. Min kusin fick en på samma vis för många herrans år sedan, och vi tänkte att det väl var värt ett försök.
Mamma ringde honom vid tio på förmiddagen, halv ett ringde han tillbaks med en etta i Högsbo. Så, mamma och pappa åkte och tittade och blev förälskade, jag kom hem några veckor senare och kände likadant, så det tog alltså två och en halv timma att få ett förstahandskontrakt en kvart från Brunnsparken på vagnen och fem minuters promenad till Slottsskogen. Det är inte fy skam.
Det är en etta, 43kvm stor med sov-"alkov" - inte med vägg, men liksom urgröpt ur väggen så det känns inte som om sängen står mitt i vardagsrummet. Stor hall (skönt att inte gå rakt in i rummet), inget badkar men världens största dusch (bra), rejäl klädkammare, luftigt kök med gott om plats att sitta och vindsförråd. Det enda jag saknar är balkong - men egentligen är det nog lika bra att jag inte har någon eftersom jag bor på nionde våningen (officiellt åttonde, det ligger en extravåning utan nummer mellan entréplan och första våningen. Husen är i gult tegel på sidan mot spårvagnshållplatsen, och fruktansvärt ful och sliten grön panel på andra sidan. Haha.
100 meter till fem spårvagnslinjer och en herrans massa bussar, direktbuss till jobbet när jag väl börjar där, massor av trevliga promenadvägar, tio minuters promenad till Axel Dahlströms Torg där det mesta i torgväg finns (postombud, ICA Supermarket, bageri, bibliotek, vårdcentral osv.) och tre minuter till en väldigt välsorterad och billig ICA Nära-butik, frisör, heminredningsbutik, pizzeria, konditori, tobaks-och spelbutik... ännu en gång, inte fy skam.
Min inredning är en salig röra av gamla släktgrejer, nya IKEA-grejer, second hand-grejer, gamla grejer från flickrummet, gamla grejer från mammas och pappas sommarstuga som stod där när de köpte den på sjuttiotalet och sedermera har stått hemma hos dem och dammat... en salig blandning med andra ord vilket jag älskar. Det är jätteroligt att ha kunnat ta tillvara på saker och ting. Det enda jag inte har kunnat göra plats för är farfars gamla hörnskåp som jag alltid har älskat och pappa tog hand om när farmor gick bort - det är tyvärr hörnbrist här eftersom alla ytterväggarna är täckta av fönster och de andra hörnena är fulla av sängar, dörrar, köksbänkar och hatthyllor ;) Får bli i nästa boende.
Julade till det på köksbordet idag. Lite prematurt, I know, men jag vill ha lite jul som jag hinner titta på också eftersom jag inte kommer att vara hemma under julhelgen.
Hittade lite andra prematura julsaker i min gamla Doc Marten's-kartong (fråga inte, det låg en massa påskpynt där också) så jag har faktiskt satt upp några små söta tomtar på TV:n, men jag får visa dem imorgon när det är ljust!
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 22 - Det här upprör mig
Det finns ganska mycket som upprör mig även om jag är en ganska lugn människa. Jag gör en snabblista istället för att veckla in mig i en massa som bara skulle bli rörigt, jag känner det på mig...
Det finns ganska mycket som upprör mig även om jag är en ganska lugn människa. Jag gör en snabblista istället för att veckla in mig i en massa som bara skulle bli rörigt, jag känner det på mig...
- Grymhet mot djur. Särskilt sälklubbning.
- Grymhet mot människor. (Detta är naturligtvis väldigt brett och innefattar allt ifrån tortyr till psykisk misshandel i hemmet till barnaga till slaveri... ni fattar.)
- Elaka fördomar och förutfattade meningar.
- Skitsnack.
- Särskrivningar.
- Folk utan självdistans.
- Lockespindlar.
- Orättvisor.
- Inskränkthet.
- Bigotteri, rasism, homofobi och liknande.
- Skenhelighet.
- Ögontjäneri (fast det har nog de flesta gjort sig skyldiga till. Jag har det garanterat.).
- Folk som fuskar på Melodikrysset.
- Mariah Carey, Céline Dion och liknande varelser.
- Djur som ser ledsna ut.
- Folk som konstant avbryter andra och envisas med att prata i mun på en. Ännu en gång, det har många gjort, jag själv inräknad.
- Senaste tidens sjuka skönhetsideal.
- Skev genuspolitik.
- Fascism och kapitalism.
Och säkerligen en massa mer. Vissa av dessa är naturligtvis mer allvarliga än andra, men det förstod ni nog. Jag blir faktiskt mer upprörd av rasism än Mariah Carey.
Dag 21 - Mina dåliga sidor
Dag 21 - Mina dåliga sidor
Detta är ju alltid en svår fråga, särskilt när den dyker upp på jobbintervjuer och man försöker komma på ett bra sätt att göra svaret till något som faktiskt låter positivt.
Men hur som helst.
Just de sidor av mig som jag tycker är särdeles dåliga är sådana jag jobbar med så mycket jag bara kan - men faktiskt ingenting som jag vill skriva om här. Det är inte mycket som censureras eller utelämnas från denna bloggen, men vissa saker får lov att vara privata.
Detta är ju alltid en svår fråga, särskilt när den dyker upp på jobbintervjuer och man försöker komma på ett bra sätt att göra svaret till något som faktiskt låter positivt.
Men hur som helst.
Just de sidor av mig som jag tycker är särdeles dåliga är sådana jag jobbar med så mycket jag bara kan - men faktiskt ingenting som jag vill skriva om här. Det är inte mycket som censureras eller utelämnas från denna bloggen, men vissa saker får lov att vara privata.
Eller så kan jag ta lite oviktiga saker som jag är ypperligt dålig på, t.ex att slå in paket utan att få ett utbrott, att sy utan att få ett utbrott, degknådning, att spela trummor, sudoku, Matte C, att se på film utan att somna, att få lakanet att sitta bra på en bäddmadrass, att sova på en bäddmadrass utan att lakanet åker av och bäddmadrassen glider längre och längre ut från väggen (detta är jätteunderligt, händer både här och hos mamma och pappa fast väggen är på olika sidor så att säga)... tja. Det finns fler.
Dag 20 – Mina förebilder
Dag 20 – Mina förebilder
Det är lite svårt att sätta fingret på en sådan sak tycker jag. Jag har ju jättemånga förebilder inom olika områden, så att säga. De närmsta förebilderna är naturligtvis mamma och pappa, och farmor och farfar, men jag kan liksom inte säga exakt HUR de är förebilder, förutom de "vanliga" sakerna man uppskattar hos personer, ärlighet, lojalitet, vänlighet, värme och så vidare.
Likaså inom mer specifika områden, t.ex musik, litteratur och så vidare så finns det så vansinnigt många att jag inte vet vart jag ska börja alls. Inom musik antar jag att mina tydligaste förebilder är tuffa tjejer är fantastiska på sina instrument, typ Chrissie Hynde - men det finns lätt ett tjogtal till. Och författare, poeter och skribenter kan jag inte ens börja lista för då blir vi kvar här hela natten.
Jag vet inte. Inspiratörer hade varit enklare än förebilder måste jag säga, så detta blir ett väldigt kasst inlägg.
Men titta på ett gammalt foto från 2004 to make up for it. Jag har väldigt roligt med alla dessa gamla kort som dykt upp så det kommer nog att dyka upp en hel del till inom kort!
Utanför 93 Feet East iförd Jean-Philippes keps. Det var den 26/9 och så varmt att man kunde sitta ute i linne. Yum.
Det är lite svårt att sätta fingret på en sådan sak tycker jag. Jag har ju jättemånga förebilder inom olika områden, så att säga. De närmsta förebilderna är naturligtvis mamma och pappa, och farmor och farfar, men jag kan liksom inte säga exakt HUR de är förebilder, förutom de "vanliga" sakerna man uppskattar hos personer, ärlighet, lojalitet, vänlighet, värme och så vidare.
Likaså inom mer specifika områden, t.ex musik, litteratur och så vidare så finns det så vansinnigt många att jag inte vet vart jag ska börja alls. Inom musik antar jag att mina tydligaste förebilder är tuffa tjejer är fantastiska på sina instrument, typ Chrissie Hynde - men det finns lätt ett tjogtal till. Och författare, poeter och skribenter kan jag inte ens börja lista för då blir vi kvar här hela natten.
Jag vet inte. Inspiratörer hade varit enklare än förebilder måste jag säga, så detta blir ett väldigt kasst inlägg.
Men titta på ett gammalt foto från 2004 to make up for it. Jag har väldigt roligt med alla dessa gamla kort som dykt upp så det kommer nog att dyka upp en hel del till inom kort!
Utanför 93 Feet East iförd Jean-Philippes keps. Det var den 26/9 och så varmt att man kunde sitta ute i linne. Yum.
Dag 19 - Detta ångrar jag
Dag 19 - Detta ångrar jag
(Reservation för långt inlägg med underliga festhistorier...)
Som bekant försöker jag att inte ångra saker och ting utan snarare tro att sådant som händer händer av en anledning. Men det är klart att jag har gjort dumma saker som jag inte borde ha gjort, och likaså haft dumma saker gjorda mot mig. What comes around goes around, eller hur?
Och det är klart att det finns en massa saker som jag ångrar på ett lite mer enkelt plan / sådant som jag borde eller inte borde ha gjort - fast de allra flesta är sådana jag kan skratta åt i efterhand.
Typ när jag dejtade killen som jag hittade på en fest hos #40 när de stod och slog golfbollar mot gamla mentalsjukhuset så det blixtrade i gatan. Han var uppvuxen inne på Towerns område, betydligt äldre än han påstod och vi gick och åt lunch dagen efter på Wetherspoons på Mansell Street. Vad heter den nu igen då, Goodman's Field, just det. Till råga på allt var det dagen när den olympiska facklan lämnades över vid Tower Bridge och vi fick den stora äran att skaka hand med killen som sprang som kom in för att friska upp sig med en pint efter löpningen. True story.
Hur som helst så hade vi det jättetrevligt och han höll just på att ge sig in i en förklaring om hur mycket han gillade mig och hur fantastiskt det var att vi hade träffats av en sådan slump (jag skulle egentligen gått hem och lagt mig, jag hade jobbat till typ tre men kunde inte låta bli att gå och kolla vad sjutton killarna sysslade med) och mitt i alltihop ställer han sig upp, pekar ut genom fönstret och skriker "Oh! Look! A BANDANA!!!". Jag förstod väl inte riktigt hur en snusnäsduk kunde vara riktigt så speciell.
Men såklart visade det sig att han hade flickvän sedan femton år tillbaks och de skulle emigrera till Australien veckan därpå. Jag GAPSKRATTADE och blev väl inte särskilt upprörd, och jag skrattar fortfarande åt snusnäsdukskommentaren. Men men, han följde med mig för att mata min gamla chefs katt Max och vi hade en fortsatt trevlig dag även om jag inte kunde sluta ropa "Oh! Look! A BANDANA!!!" så fort jag fick chansen.
Men jag borde ju inte ha dejtat honom, etc., till exempel. Men det fattade jag naturligtvis inte på en gång.
Eller när jag, Lotta och Tim gick på Metro och Lotta var för full för att stå på benen när vi kom fram så Tim åkte hem med henne. Jag träffade Nick C och vi dansade hela natten och hade jätteroligt och somnade sedan i gräset på Cavendish Square framåt fyra på morgonen. Vaknade till sjutusen telefonmeddelanden om att jag måste komma hem så jag kastade mig på bussen och kom hem, gräsfläckad och jävlig, och fick reda på att Tim hade lagt Lotta i min säng och sedan gått ner till vardagsrummet. När han kom upp för att titta till henne hade hon slängt ut allt hon hittade genom fönstret och rymt. Iklädd mitt ex gamla bruna manchesterbyxor med hål i ändan och någon gammal t-shirt hon hittat. Barfota. Polisen hittade henne på motorvägen (säger hon, men jag tror att det var på The Highway snarare än motorvägen) och skjutsade hem henne. Herregud. Vi skrattar så vi gråter åt det idag, men det var hemskt då, och jag borde ha följt med dem hem på en gång istället för att somna i en park med en australiensare i tighty whiteys. Det borde jag.
Eller när jag och Jamie somnade på N15-bussen och vaknade klockan fyra på morgonen på Romford Market efter att ha spelat en biljardmatch där han lyckades få kön (med hårt K, då!) mellan benen (vad sjukt det blev) och rev ner ett HELT bord fullt med tomma glas och var tvungna att ta en taxi hem till honom i South Ockendon då nattbussen hem till mig slutat gå och jag definitivt inte tänkte spendera natten på Romford Markets busshållplats. Då borde vi verkligen ha slutat spela biljard och åkt hem lite tidigare.
Eller när jag stannade ute på Indo när Louise jobbade där utan ren och skär svartsjuka (som visade sig vara befogad) till klockan ett på natten, visserligen spik nykter, när jag skulle upp klockan tre för att ta planet hem. Gissa om jag missade det? Det ångrar jag faktiskt, det var otroligt dumt både ur tidssynpunkt och för att jag fick reda på saker som jag kanske helst inte hade velat veta.
Äsch. All water under the bridge.
(Reservation för långt inlägg med underliga festhistorier...)
Som bekant försöker jag att inte ångra saker och ting utan snarare tro att sådant som händer händer av en anledning. Men det är klart att jag har gjort dumma saker som jag inte borde ha gjort, och likaså haft dumma saker gjorda mot mig. What comes around goes around, eller hur?
Och det är klart att det finns en massa saker som jag ångrar på ett lite mer enkelt plan / sådant som jag borde eller inte borde ha gjort - fast de allra flesta är sådana jag kan skratta åt i efterhand.
Typ när jag dejtade killen som jag hittade på en fest hos #40 när de stod och slog golfbollar mot gamla mentalsjukhuset så det blixtrade i gatan. Han var uppvuxen inne på Towerns område, betydligt äldre än han påstod och vi gick och åt lunch dagen efter på Wetherspoons på Mansell Street. Vad heter den nu igen då, Goodman's Field, just det. Till råga på allt var det dagen när den olympiska facklan lämnades över vid Tower Bridge och vi fick den stora äran att skaka hand med killen som sprang som kom in för att friska upp sig med en pint efter löpningen. True story.
Hur som helst så hade vi det jättetrevligt och han höll just på att ge sig in i en förklaring om hur mycket han gillade mig och hur fantastiskt det var att vi hade träffats av en sådan slump (jag skulle egentligen gått hem och lagt mig, jag hade jobbat till typ tre men kunde inte låta bli att gå och kolla vad sjutton killarna sysslade med) och mitt i alltihop ställer han sig upp, pekar ut genom fönstret och skriker "Oh! Look! A BANDANA!!!". Jag förstod väl inte riktigt hur en snusnäsduk kunde vara riktigt så speciell.
Men såklart visade det sig att han hade flickvän sedan femton år tillbaks och de skulle emigrera till Australien veckan därpå. Jag GAPSKRATTADE och blev väl inte särskilt upprörd, och jag skrattar fortfarande åt snusnäsdukskommentaren. Men men, han följde med mig för att mata min gamla chefs katt Max och vi hade en fortsatt trevlig dag även om jag inte kunde sluta ropa "Oh! Look! A BANDANA!!!" så fort jag fick chansen.
Men jag borde ju inte ha dejtat honom, etc., till exempel. Men det fattade jag naturligtvis inte på en gång.
Eller när jag, Lotta och Tim gick på Metro och Lotta var för full för att stå på benen när vi kom fram så Tim åkte hem med henne. Jag träffade Nick C och vi dansade hela natten och hade jätteroligt och somnade sedan i gräset på Cavendish Square framåt fyra på morgonen. Vaknade till sjutusen telefonmeddelanden om att jag måste komma hem så jag kastade mig på bussen och kom hem, gräsfläckad och jävlig, och fick reda på att Tim hade lagt Lotta i min säng och sedan gått ner till vardagsrummet. När han kom upp för att titta till henne hade hon slängt ut allt hon hittade genom fönstret och rymt. Iklädd mitt ex gamla bruna manchesterbyxor med hål i ändan och någon gammal t-shirt hon hittat. Barfota. Polisen hittade henne på motorvägen (säger hon, men jag tror att det var på The Highway snarare än motorvägen) och skjutsade hem henne. Herregud. Vi skrattar så vi gråter åt det idag, men det var hemskt då, och jag borde ha följt med dem hem på en gång istället för att somna i en park med en australiensare i tighty whiteys. Det borde jag.
Eller när jag och Jamie somnade på N15-bussen och vaknade klockan fyra på morgonen på Romford Market efter att ha spelat en biljardmatch där han lyckades få kön (med hårt K, då!) mellan benen (vad sjukt det blev) och rev ner ett HELT bord fullt med tomma glas och var tvungna att ta en taxi hem till honom i South Ockendon då nattbussen hem till mig slutat gå och jag definitivt inte tänkte spendera natten på Romford Markets busshållplats. Då borde vi verkligen ha slutat spela biljard och åkt hem lite tidigare.
Eller när jag stannade ute på Indo när Louise jobbade där utan ren och skär svartsjuka (som visade sig vara befogad) till klockan ett på natten, visserligen spik nykter, när jag skulle upp klockan tre för att ta planet hem. Gissa om jag missade det? Det ångrar jag faktiskt, det var otroligt dumt både ur tidssynpunkt och för att jag fick reda på saker som jag kanske helst inte hade velat veta.
Äsch. All water under the bridge.
Dag 18 - Ett pinsamt ögonblick
Dag 18 - Ett pinsamt ögonblick
Jag skrev ju om ett gäng pinsamma ögonblick under Dag 12, men jag ska försöka komma på ett bra till.
Jo, jag vet.
Sommaren 2007, vi var som ofta skedde på Mr Pickwicks efter jobbet och sjöng karaoke och drack alldeles för mycket sprit. Satt utomhus och pratade med väskan bredvid mig på bänken, och Mat råkade tappa en tänd tändsticka i min väska, vilket ingen märkte förrän jag stoppade ner handen och brände mig lite lätt, men det var ingen fara. Vad som däremot var lite fara var att tändstickan hade smält skalet på min mobiltelefon och halva min hårborste. Det var extremt komiskt alltihop (mobilen skulle ändå bytas så det gjorde ingenting alls).
Och så dagen därpå står jag och Andy på en fullknökad buss till jobbet (det ösregnade, hence the buss) och pratar om kvällen innan och jag säger högt och tydligt "I can't BELIEVE Mat incarcerated my phone!!". Andy tittade otroligt undrande på mig, och det gjorde resten av bussen också, och jag tänkte ja, herregud, det är väl inte varje dag man hör någon som klagar på att deras telefon har blivit påtuttad.
Vi hade väldigt nyss blivit tillsammans så han var nog fortfarande lite wary över att kritisera mig, eller vad man ska säga, men till slut sa han försiktigt "Are you sure you don't mean... incinerate?".
Jo, det är klart att det var precis det jag menade. "Incarcerate" betyder fängsla, spärra in. Det var med andra ord inte så konstigt att halva bussen glodde när jag kungjorde att Mat hade fängslat min telefon, och sedan fnissade ganska gott åt mig när Andy rättade mig. Oy vay. Det var faktiskt pinsamt, för grejen är att de flesta inte hör på mig att jag inte är brittisk (jag säger inte det på ett självgott sätt, men det är så mina erfarenheter har varit) så det måste verkligen ha låtit som om jag var totalt korkad med ett helt hopplöst ordförråd. Det var väldigt skönt att få gå av bussen ett par hållplatser senare kan jag meddela.
Men väldigt roligt i efterhand!
(Och jag hade totalt glömt av den här 30 teman-grejen tills jag började peta i kategorierna, ska skärpa till mig pronto!)
Jag skrev ju om ett gäng pinsamma ögonblick under Dag 12, men jag ska försöka komma på ett bra till.
Jo, jag vet.
Sommaren 2007, vi var som ofta skedde på Mr Pickwicks efter jobbet och sjöng karaoke och drack alldeles för mycket sprit. Satt utomhus och pratade med väskan bredvid mig på bänken, och Mat råkade tappa en tänd tändsticka i min väska, vilket ingen märkte förrän jag stoppade ner handen och brände mig lite lätt, men det var ingen fara. Vad som däremot var lite fara var att tändstickan hade smält skalet på min mobiltelefon och halva min hårborste. Det var extremt komiskt alltihop (mobilen skulle ändå bytas så det gjorde ingenting alls).
Och så dagen därpå står jag och Andy på en fullknökad buss till jobbet (det ösregnade, hence the buss) och pratar om kvällen innan och jag säger högt och tydligt "I can't BELIEVE Mat incarcerated my phone!!". Andy tittade otroligt undrande på mig, och det gjorde resten av bussen också, och jag tänkte ja, herregud, det är väl inte varje dag man hör någon som klagar på att deras telefon har blivit påtuttad.
Vi hade väldigt nyss blivit tillsammans så han var nog fortfarande lite wary över att kritisera mig, eller vad man ska säga, men till slut sa han försiktigt "Are you sure you don't mean... incinerate?".
Jo, det är klart att det var precis det jag menade. "Incarcerate" betyder fängsla, spärra in. Det var med andra ord inte så konstigt att halva bussen glodde när jag kungjorde att Mat hade fängslat min telefon, och sedan fnissade ganska gott åt mig när Andy rättade mig. Oy vay. Det var faktiskt pinsamt, för grejen är att de flesta inte hör på mig att jag inte är brittisk (jag säger inte det på ett självgott sätt, men det är så mina erfarenheter har varit) så det måste verkligen ha låtit som om jag var totalt korkad med ett helt hopplöst ordförråd. Det var väldigt skönt att få gå av bussen ett par hållplatser senare kan jag meddela.
Men väldigt roligt i efterhand!
(Och jag hade totalt glömt av den här 30 teman-grejen tills jag började peta i kategorierna, ska skärpa till mig pronto!)
Dag 17 – Barndomsminne
Dag 17 – Barndomsminne
Jag har sjukt många barndomsminnen. Och jag vet inte riktigt hur ung man måste ha varit för att det ska gälla som ett barndomsminne heller?
Jag har redan berättat om mina minnen av Palmemordet och Tjernobyl så jag kan berätta om andra minnen från barndomen.
På lördagarna brukade jag och pappa bli utskjutsade ur lägenheten så att mamma kunde städa ifred. Varför hon inte engagerade pappa i städningen och lämnade av mig hos mormor och morfar eller farmor och farfar så att de kunde hjälpas åt förstår jag inte - men än idag är pappa inte tillåten nära tvättmaskinen. Jag förstår mig inte på det lika lite som mamma förstår sig på mitt genustänk (typ tanken att mina små kusindöttrar lika gärna kan få en verktygslåda som en rosa Barbie, lilla Ka är lika intresserad av båtar, bilar och sjörövare som hon är av Pippi), så.
Så vi blev utslängda. Oftast gick vi först till Wettergrens (som för den delen resulterade i en sång adapterad från Kyrkans Barntimmar i Brämaregårdens Kapell - "Veeeeeem har skapat Wettergrens, Wettergrens, Wettergrens, vem har skapat Wettergrens, jo GUUUUD i HIMMELEEEN") på Wieselgrensplatsen (nu Bokia tror jag, men förmodligen inte på Wieselgrensplatsen) och köpte en Fraggel (en gång traskade jag fram till en annan vuxen i jeans och jeansjacka och höll honom i handen till pappa hittade mig). Sedan gick vi genom Flunsåsparken till farmor och farfar, där vi fick fika bestående av farmors schackrutor och jitterbuggare samt farfars struvor!
Jag lekte lika mycket med Lego och bilar som jag gjorde med dockor och smink när jag var pytting och jag tror att jag har hamnat ganska bra i mitten av genustänket.
Pappa tyckte att det var roligare att leka än vad mamma gjorde tror jag, och tills jag var fem såg farmor och farfar efter mig på dagarna och de skämde bort mig så till den milda grad att jag fick leka vad jag ville och de hängde på. En lek som jag har fått berättad för mig var när jag absolut skulle leka Goda Grannar, efter TV-serien och farmor fick vara Iris, farfar Helge och jag Desirée. Jag blev tydligen även smått vansinnig när de stekte falukorv och stängde dörren till köket för oset, och jag stod utanför och skrek "BITT! BITT!" - lite oroväckande efter Little Britain kanske? ;) "Råa" falukorvsbitar heter fortfarande "bitt" hemma hos oss.
Här är jag jättelik mamma och moster Suzanne. När jag föddes var jag tydligen lik farfar. Nu tror jag inte att jag är lik någon, om man inte vill tro alla gamlingar i Hunnebo som påstår, så fort de ser en, att "Ja, det är klaaaart är du är en Nicklasson!" Vad säger du Fredde, nog kan ingen påstå att vi är lika längre, trots att Karin ser ut som en kombination av dig och mig som barn och numera dig, mamma och Suzanne?
Dag 16 – Första kyssen
Dag 16 – Första kyssen
Tja, det här beror lite på. Men om jag ska resonera på ett vis så gäller båda samma person. Första pussen som kändes betydelsefull var på våran baksida i Backatorp där komposten står nu när jag var kanske... sju? Med M. Första riktiga kyssen var med samma M när vi var elva eller så. Ja, det låter väldigt tidigt, men vi var lite försigkomna i min klass. Vi höll ihop praktiskt taget från ettan till hösten i nian när han fick för sig att han skulle förlora sin oskuld till mig då mina föräldrar var på möte i Bostadsrättsföreningen. Observera gärna att det inte fanns någon sorts tvång i det hela, jag sa bara nej tack och det räckte. Särskilt då mamma kom hem oväntat och han kastade på sig brallorna, knäppte dem helt fel, plockade upp några väldigt random papper och en keps som låg på skrivaren i mitt rum och skrek "Jahaaaa, så bra, då lånar jag bara dessa då" och rusade ut genom dörren.
Mamma har aldrig nämnt det och det har absolut inte jag heller. Han är nu gift med en jättesöt tjej och har en underbart vacker dotter. Glada minnen. :) Jag glömmer aldrig (som jag har nämnt förut) när han dök upp på tröskeln med en låda geléhjärtan på Alla Hjärtans Dag i sexan. Otroligt gulligt. Fin kille, käre M.
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 15 – Mina drömmar
Oj, nattliga drömmar eller drömmar i livet?
Mina nattliga drömmar är ju, som de flesta som läser här nog förstått vid det här laget, ganska... speciella. Jag tar efter min mor, hennes drömbok från 70- och 80-talen är något alldeles särskilt. Vad sägs om att pappa sålde sommarstugan så att hon var tvungen att ligga på översta hyllan i en tygbutik och kalla patienter, och att förtjänsten för sommarstugan gick till ett köpa ett päronträd med hörntomt som kunde bajsa? Jag tänker ofta att jag borde skaffa mig en anteckningsbok att ha bredvid sängen för att skriva ner allt vansinne som händer under min REM-sömn (är det då man drömmer?) - för mycket försvinner. Inatt har jag till exempel bakat macaroons med Tom (gröna - väldigt goda faktiskt, jag har aldrig smakat på en macaroon i hela mitt liv) samt handgripligen slagits med David om vem som skulle sova var, förra veckan sparkade jag ju Lindas kusin och blev hotad med "hela hans gäng" på Backaplan och häromnatten löste jag och Fredrik Melodikrysset på akuten där en massa kändisar låg bakom draperier (Lenny Kravitz / Bob Marley och Hugh Laurie var där...) och jag fick svälja en droppnål då sköterskan blivit tillsagd av sin "chéri" att jag hade fisit blod i tre år (??)... det blir liksom bara värre och värre. Just det, jag bakade ju prinsesstårta till Anna Anka nyligen också, och en gång gjorde jag abort i brevlådan hos mamma och pappa. Jadå, fullt normalt.
Drömmar i livet däremot, tja, jag vet inte riktigt. Jag hoppas att få ha kvar mina nära och kära så länge som möjligt, jag vill nog gifta mig och skaffa barn en vacker dag, jag vill resa mer, jag vill ha ett jobb jag trics med (pengar betyder mindre än trivsel, långt, långt mindre), jag vill fortsätta skaffa mig underbara minnen som jag har haft turen att göra hittills, jag vill kunna se tillbaka på mitt liv när jag blir gammal och känna att det varit riktigt, riktigt bra.
Dag 14 – Dåliga vanor och laster
Dag 14 – Dåliga vanor och laster
Alltså - vem har inte ett antal dåliga vanor och laster?
Det värsta och äckligaste jag tenderar att göra är ett peta mig i öronen med tops. Det är något av det absolut skönaste jag vet fast jag vet att det kan vara jättefarligt. Jag kan inte låta bli. End of. Dock vill jag tillägga att jag endast gör det i ensamhet... till skillnad från folk jag har känt som biter på tånaglarna i sällskap och petar i näsan på tåget i rusningstid. Inga namn nämnda...
Annars har jag som sagt väldigt dåliga dygns- och matvanor för tillfället, då jag saknar ordentliga rutiner. Men - jag försöker att jobba hårt på att bli av med det, och jag märker att träningen hjälper.
End of!
Alltså - vem har inte ett antal dåliga vanor och laster?
Det värsta och äckligaste jag tenderar att göra är ett peta mig i öronen med tops. Det är något av det absolut skönaste jag vet fast jag vet att det kan vara jättefarligt. Jag kan inte låta bli. End of. Dock vill jag tillägga att jag endast gör det i ensamhet... till skillnad från folk jag har känt som biter på tånaglarna i sällskap och petar i näsan på tåget i rusningstid. Inga namn nämnda...
Annars har jag som sagt väldigt dåliga dygns- och matvanor för tillfället, då jag saknar ordentliga rutiner. Men - jag försöker att jobba hårt på att bli av med det, och jag märker att träningen hjälper.
End of!
Dag 13 – En vanlig dag hemma hos mig
Dag 13 – En vanlig dag hemma hos mig
För tillfället finns det inte så många "vanliga dagar" hemma hos mig, eftersom de enda egentliga tidsbundna rutiner jag har är Melodikrysset varje lördag 10:03 och QI måndag till torsdag 22:45. Annars är det väldigt laissez-faire om jag inte har något inplanerat (vilket i och för sig händer ganska ofta, men inte på speciella tider) - men vi kan göra något sorts överslag på en någorlunda vanlig dag de senaste månaderna.
Mellan 7 och 10 sisådär brukar jag vakna. Ibland går jag upp och kokar kaffe, plockar upp tidningen och tar den och koppen med mig tillbaks till sängen en stund. Ibland läser jag och exekverar mail och lite nyheter på nätet innan jag går upp. Och ibland flyger jag ur sängen och in i duschen och ut genom dörren innan jag vet ordet av. Försöker ju nu bli bättre på att äta frukost, så det brukar ske i köket när jag blir hungrig med radion och tidningen eller korsord som sällskap.
Brukar tvätta mellan 11 och 2 någon dag i veckan beroende på när det finns tid. Andra dagar tränar jag ofta före lunch, det brukar vara så lugnt på Friskis då. Intervjuer tenderar att hamna antingen mellan typ 10 och 12 eller 14 och 16, så de passar jag in där det... passar helt enkelt. Lunch blir antingen hemma eller med en vän eller två. För tillfället tillåter inte ekonomin så mycket utsvävningar, så jag försöker att se till att det finns rester eller annat att peta i mig hemma, även om det får gå snabbt.
Eftermiddagar och kvällar är antingen jobbsökande, socialt upptagna eller egentid, beroende på vad som har hänt under dagen. Man skulle kunna tro att jag har all tid i världen för att jag är arbetssökande, men riktigt så är det inte. Jag söker jobb och letar jobb och ringer hit och dit och har mig och är mer stressad nu än jag var när jag jobbade 70 timmar i veckan - och egentid kan mycket väl betyda dammsugning, handling och tvättvikning som att bara ligga i soffan och titta på Halv åtta hos mig eller sitta vid datorn och prata med vänner eller spela Sims, sticka eller titta på knäppa gamla YouTube-klipp. Ett telefonsamtal eller tre brukar också smyga sig in under kvällen, och så brukar jag ju äta middag av något slag förstås.
Men - det kan lika gärna vara så att jag är på Friskis vid åtta, äter frukost vid elva, söker jobb och tittar på Inbetweeners på eftermiddagen, träffar en kompis på kvällen och totalt glömmer allt vad middag och dammsugning och andra vettigheter heter, sitter uppe till fem på morgonen och löser korsord och ställer till hela rytmen dagen därpå. Sånt är livet.
Bloggandet pyser in där det passar. Idag har jag inte varit hemma så mycket så då har det blivit mer under kort tid, vissa dagar tar jag mig lite tid medan kaffet bryggs eller vattnet kokar till makaronerna eller vad det nu kan vara att skriva något snabbt.
Men - de få rutiner jag har är heliga... häromhelgen tror jag att A blev lite förnärmad för att jag schyschade på honom så strängt under Melodikrysset att han gick hem. Haha.
För tillfället finns det inte så många "vanliga dagar" hemma hos mig, eftersom de enda egentliga tidsbundna rutiner jag har är Melodikrysset varje lördag 10:03 och QI måndag till torsdag 22:45. Annars är det väldigt laissez-faire om jag inte har något inplanerat (vilket i och för sig händer ganska ofta, men inte på speciella tider) - men vi kan göra något sorts överslag på en någorlunda vanlig dag de senaste månaderna.
Mellan 7 och 10 sisådär brukar jag vakna. Ibland går jag upp och kokar kaffe, plockar upp tidningen och tar den och koppen med mig tillbaks till sängen en stund. Ibland läser jag och exekverar mail och lite nyheter på nätet innan jag går upp. Och ibland flyger jag ur sängen och in i duschen och ut genom dörren innan jag vet ordet av. Försöker ju nu bli bättre på att äta frukost, så det brukar ske i köket när jag blir hungrig med radion och tidningen eller korsord som sällskap.
Brukar tvätta mellan 11 och 2 någon dag i veckan beroende på när det finns tid. Andra dagar tränar jag ofta före lunch, det brukar vara så lugnt på Friskis då. Intervjuer tenderar att hamna antingen mellan typ 10 och 12 eller 14 och 16, så de passar jag in där det... passar helt enkelt. Lunch blir antingen hemma eller med en vän eller två. För tillfället tillåter inte ekonomin så mycket utsvävningar, så jag försöker att se till att det finns rester eller annat att peta i mig hemma, även om det får gå snabbt.
Eftermiddagar och kvällar är antingen jobbsökande, socialt upptagna eller egentid, beroende på vad som har hänt under dagen. Man skulle kunna tro att jag har all tid i världen för att jag är arbetssökande, men riktigt så är det inte. Jag söker jobb och letar jobb och ringer hit och dit och har mig och är mer stressad nu än jag var när jag jobbade 70 timmar i veckan - och egentid kan mycket väl betyda dammsugning, handling och tvättvikning som att bara ligga i soffan och titta på Halv åtta hos mig eller sitta vid datorn och prata med vänner eller spela Sims, sticka eller titta på knäppa gamla YouTube-klipp. Ett telefonsamtal eller tre brukar också smyga sig in under kvällen, och så brukar jag ju äta middag av något slag förstås.
Men - det kan lika gärna vara så att jag är på Friskis vid åtta, äter frukost vid elva, söker jobb och tittar på Inbetweeners på eftermiddagen, träffar en kompis på kvällen och totalt glömmer allt vad middag och dammsugning och andra vettigheter heter, sitter uppe till fem på morgonen och löser korsord och ställer till hela rytmen dagen därpå. Sånt är livet.
Bloggandet pyser in där det passar. Idag har jag inte varit hemma så mycket så då har det blivit mer under kort tid, vissa dagar tar jag mig lite tid medan kaffet bryggs eller vattnet kokar till makaronerna eller vad det nu kan vara att skriva något snabbt.
Men - de få rutiner jag har är heliga... häromhelgen tror jag att A blev lite förnärmad för att jag schyschade på honom så strängt under Melodikrysset att han gick hem. Haha.
Dag 12 - Tio saker du inte vet om mig
Dag 12 - Tio saker du inte vet om mig
Alltså. Det känns inte som om jag direkt har några "hemligheter" - men jag kan berätta lite knäppa och pinsamma anekdoter ur mitt liv (vissa mest för andra medverkande) som jag inte tror att jag har berättat om innan... eller ja, vissa har säkert hört några av dem, men jag har inte skrivit om dem här - så vitt jag vet...
1. Jag var ett väldigt snällt barn, men när jag var liten - säg 3 eller så - tvingade jag farmor att äta sin lunch-Varma Koppen vid skärbrädan i köket för jag tyckte att den luktade så illa (sparrisvarianten) att hon inte fick sitta vid bordet med mig. Hon skrattade åt det så länge hon levde men jag har fortfarande dåligt samvete. Jag sa även till henne att hon "såg ut som pyton" en gång, fast då var jag nära att bli inlagd för jag hade så hög feber så det är nog förklaringen. Usch, vilken unge.
2. När jag var något yngre fick mamma bära ut mig från H&M i Nordstan då jag skrålade "Mo-Mo-Monica, Mo-Mo-Monica, och smakar det så kostar det sa Monicaaaa" av Sven-Ingvars jättehögt och vägrade sluta. Detta tas också ofta upp. Till min stora glädje, naturligtvis. Jag tror att det var det trotsigaste jag gjorde...
3. Ooooch, ännu en gång i 3-årsåldern, var jag i stan med mamma (fast hon sa att hon aldrig mer skulle ta med mig till stan efter Mo-Mo-Monica-incidenten). Vi stod innanför dörrarna på Arkaden och skulle klä på oss vinterkläderna igen då det var svinkallt ute. Jag hade just lärt mig läsa så det måste ha varit runt jul 1985, och läste högt på allt jag såg. Cornflakes-paket, mjölkpaket, tampongpaket i affärer... och stolpar inne i köpcentrum. Döm om mammas förtjusning när jag skrek "SVARTSKALLAR ÅK HEM". Nog för att alla omkring säkert förstod att jag inte fattade vad jag läste, men usch vad pinsamt det måste ha varit.
4. Något äldre kanske men inte mycket när farmor vände sig om på Wieselgrensplatsen i en halv sekund och jag kutade rakt in i juveleraraffären och enkvirerade om att ta hål i öronen. Hon såg på mig på en gång förstås och sprang efter lagom till att höra svaret att jag nog fick ta med mamma. Jag sträckte ut händerna på ett uppgivet vis och sa "Gick INTE, Anna Johansson!"
5. En annan gång på Wieselgrensplatsen men denna gången på Domus, också med farmor. Plockade åt mig en egen korg men jag var så liten att jag inte kunde lyfta den från marken, plockade ner en lättöl och sa till farmor att "Det är väl bäst att vi köper en öl till pappa". Vill inflika att min pappa absolut inte är, eller någonsin har varit, någon som dricker för mycket öl.
6. Och i samma anda, förmodligen ungefär under samma era, var jag med mamma på Systemet - vilket inte var någon vanligt förekommande företeelse. På den tiden fick man ju ta nummerlapp och vänta i hundra år på att bli expedierad och jag tröttnade väl och ropade "Mamma KÖP inte Sofia, då får ju pappa SÅ ont i huvudet!" - fråga mig inte vart jag hade snappat upp det. Jag var lite väl försigkommen som barn tror jag. Även här vill jag inflika att jag aldrig någonsin sett någon av mina föräldrar ens tillstymmelsevis bakfulla.
7. Vi hoppar fram en tjugo år i tiden till dagen då Sverige mötte England i fotbolls-VM 2002. Vi var på plats på puben vid typ 7 på morgonen och Mattias accepterade inte att någon drack något svagare än cider and black. Jodu. Framåt eftermiddagen efter lite power naps och grejer hemma gick vi till TGI Friday's där Mårda jobbade så vi fick halva priset på hamburgare... och satt och bankade med besticken i bordet och sjöng The Doors' Alabama Song för hela stället. Det var inte pinsamt då, men efteråt... ja. Samma kväll blev vi utslängda ur Hyde Park efter stängning av en dampolis på cykel för att parken hade stängt... men det visste inte vi för vi var upptagna med whisky, Share Size Coke och att rusa runt en rondell medan vi sjöng hårdrocksversioner av Belle & Sebastian-sånger. Också smått pinsamt i efterhand.
8. När de hade pratat på radion om att någon hittat en geléleksak som såg ut som en alien på perrongen på Cheshunts tågstation, trott att det var ett missfall (!) och hela stationen blev avspärrad - tills någon identifierade tingesten som en leksak. Jag skulle då berätta detta för Tom som spelade fotboll i Cheshunt och sa "Tom, did I tell you about Cheshunt and the alien baby?". Toms svar? "No. You didn't. And don't call me baby." Han tyckte att det var hemskt pinsamt när jag förklarade mig.
9. Första gången jag träffade Andys föräldrar när de kom till Cambridge en helg och var fruktansvärt nervös. Det första hans pappa sa till mig när mamman, Andy och lillbrorsan var inne i sovrummet var "Oh, it's so nice to meet you! You know, our best friends' son ALSO married a Swedish girl!" - vi hade varit tillsammans i kanske en månad vid det laget. Jag höll på att avlida.
10. När jag trodde att Farrell, Joe och Dans kompis Blinky alltid kallades för Blinky, jag kopplade inte att det var ett öknamn för att han hade Tourettes-tics och hälsade på honom med något i stil med "Oh Blinky, it's so nice to finally meet you!" - för just då blinkade han inte, så jag gjorde ju ingen koppling. I och för sig var det ju mest pinsamt för killarna, men de kunde ju faktiskt ha förvarnat mig. Usch, jag blir faktiskt smått generad bara jag tänker på den incidenten.
Alltså. Det känns inte som om jag direkt har några "hemligheter" - men jag kan berätta lite knäppa och pinsamma anekdoter ur mitt liv (vissa mest för andra medverkande) som jag inte tror att jag har berättat om innan... eller ja, vissa har säkert hört några av dem, men jag har inte skrivit om dem här - så vitt jag vet...
1. Jag var ett väldigt snällt barn, men när jag var liten - säg 3 eller så - tvingade jag farmor att äta sin lunch-Varma Koppen vid skärbrädan i köket för jag tyckte att den luktade så illa (sparrisvarianten) att hon inte fick sitta vid bordet med mig. Hon skrattade åt det så länge hon levde men jag har fortfarande dåligt samvete. Jag sa även till henne att hon "såg ut som pyton" en gång, fast då var jag nära att bli inlagd för jag hade så hög feber så det är nog förklaringen. Usch, vilken unge.
2. När jag var något yngre fick mamma bära ut mig från H&M i Nordstan då jag skrålade "Mo-Mo-Monica, Mo-Mo-Monica, och smakar det så kostar det sa Monicaaaa" av Sven-Ingvars jättehögt och vägrade sluta. Detta tas också ofta upp. Till min stora glädje, naturligtvis. Jag tror att det var det trotsigaste jag gjorde...
3. Ooooch, ännu en gång i 3-årsåldern, var jag i stan med mamma (fast hon sa att hon aldrig mer skulle ta med mig till stan efter Mo-Mo-Monica-incidenten). Vi stod innanför dörrarna på Arkaden och skulle klä på oss vinterkläderna igen då det var svinkallt ute. Jag hade just lärt mig läsa så det måste ha varit runt jul 1985, och läste högt på allt jag såg. Cornflakes-paket, mjölkpaket, tampongpaket i affärer... och stolpar inne i köpcentrum. Döm om mammas förtjusning när jag skrek "SVARTSKALLAR ÅK HEM". Nog för att alla omkring säkert förstod att jag inte fattade vad jag läste, men usch vad pinsamt det måste ha varit.
4. Något äldre kanske men inte mycket när farmor vände sig om på Wieselgrensplatsen i en halv sekund och jag kutade rakt in i juveleraraffären och enkvirerade om att ta hål i öronen. Hon såg på mig på en gång förstås och sprang efter lagom till att höra svaret att jag nog fick ta med mamma. Jag sträckte ut händerna på ett uppgivet vis och sa "Gick INTE, Anna Johansson!"
5. En annan gång på Wieselgrensplatsen men denna gången på Domus, också med farmor. Plockade åt mig en egen korg men jag var så liten att jag inte kunde lyfta den från marken, plockade ner en lättöl och sa till farmor att "Det är väl bäst att vi köper en öl till pappa". Vill inflika att min pappa absolut inte är, eller någonsin har varit, någon som dricker för mycket öl.
6. Och i samma anda, förmodligen ungefär under samma era, var jag med mamma på Systemet - vilket inte var någon vanligt förekommande företeelse. På den tiden fick man ju ta nummerlapp och vänta i hundra år på att bli expedierad och jag tröttnade väl och ropade "Mamma KÖP inte Sofia, då får ju pappa SÅ ont i huvudet!" - fråga mig inte vart jag hade snappat upp det. Jag var lite väl försigkommen som barn tror jag. Även här vill jag inflika att jag aldrig någonsin sett någon av mina föräldrar ens tillstymmelsevis bakfulla.
7. Vi hoppar fram en tjugo år i tiden till dagen då Sverige mötte England i fotbolls-VM 2002. Vi var på plats på puben vid typ 7 på morgonen och Mattias accepterade inte att någon drack något svagare än cider and black. Jodu. Framåt eftermiddagen efter lite power naps och grejer hemma gick vi till TGI Friday's där Mårda jobbade så vi fick halva priset på hamburgare... och satt och bankade med besticken i bordet och sjöng The Doors' Alabama Song för hela stället. Det var inte pinsamt då, men efteråt... ja. Samma kväll blev vi utslängda ur Hyde Park efter stängning av en dampolis på cykel för att parken hade stängt... men det visste inte vi för vi var upptagna med whisky, Share Size Coke och att rusa runt en rondell medan vi sjöng hårdrocksversioner av Belle & Sebastian-sånger. Också smått pinsamt i efterhand.
8. När de hade pratat på radion om att någon hittat en geléleksak som såg ut som en alien på perrongen på Cheshunts tågstation, trott att det var ett missfall (!) och hela stationen blev avspärrad - tills någon identifierade tingesten som en leksak. Jag skulle då berätta detta för Tom som spelade fotboll i Cheshunt och sa "Tom, did I tell you about Cheshunt and the alien baby?". Toms svar? "No. You didn't. And don't call me baby." Han tyckte att det var hemskt pinsamt när jag förklarade mig.
9. Första gången jag träffade Andys föräldrar när de kom till Cambridge en helg och var fruktansvärt nervös. Det första hans pappa sa till mig när mamman, Andy och lillbrorsan var inne i sovrummet var "Oh, it's so nice to meet you! You know, our best friends' son ALSO married a Swedish girl!" - vi hade varit tillsammans i kanske en månad vid det laget. Jag höll på att avlida.
10. När jag trodde att Farrell, Joe och Dans kompis Blinky alltid kallades för Blinky, jag kopplade inte att det var ett öknamn för att han hade Tourettes-tics och hälsade på honom med något i stil med "Oh Blinky, it's so nice to finally meet you!" - för just då blinkade han inte, så jag gjorde ju ingen koppling. I och för sig var det ju mest pinsamt för killarna, men de kunde ju faktiskt ha förvarnat mig. Usch, jag blir faktiskt smått generad bara jag tänker på den incidenten.
Dag 11 – Mina syskon
Dag 11 – Mina syskon
Det här blir lite svårt... för jag har inga syskon! Har aldrig direkt önskat mig några heller.
Däremot har jag flera kusiner som ligger nära mig åldersmässigt och som jag spenderat relativt mycket tid med under barndom och ungdom - och nu när vi alla är vuxna står vi nog ännu närmre varann. Flera barn har kommit till under de senaste tretton åren eller så och jag är nog lika intresserad av dem som jag vore om jag var moster eller faster på riktigt :-)
Mycket mer kan jag nog inte säga om just det ämnet. Jo - att jag har den stora turen att ha och ha haft vänner och huskamrater som verkligen känns eller känts som en del av min familj. Det är väl också en sorts pseudosyskon <3
Jag och kusinerna på mammas sida c:a 1985:
Och igen 1999:
Det här blir lite svårt... för jag har inga syskon! Har aldrig direkt önskat mig några heller.
Däremot har jag flera kusiner som ligger nära mig åldersmässigt och som jag spenderat relativt mycket tid med under barndom och ungdom - och nu när vi alla är vuxna står vi nog ännu närmre varann. Flera barn har kommit till under de senaste tretton åren eller så och jag är nog lika intresserad av dem som jag vore om jag var moster eller faster på riktigt :-)
Mycket mer kan jag nog inte säga om just det ämnet. Jo - att jag har den stora turen att ha och ha haft vänner och huskamrater som verkligen känns eller känts som en del av min familj. Det är väl också en sorts pseudosyskon <3
Jag och kusinerna på mammas sida c:a 1985:
Och igen 1999:
Dag 10 – Bloggfavoriter
Dag 10 – Bloggfavoriter
Mina bloggfavoriter finns ju i länklistan till höger - men det ska erkännas att jag inte läser alla varje dag.
Mina favoriter tenderar att vara välskrivna, roliga, insiktsfulla, smarta, inspirerande och ge en känsla av att man vill läsa mer! Nu!
Gillar även bra matbloggar skarpt. De ska vara inspirerande med vettiga recept och ingredienser - men det kan vara alltifrån korv stroganoff till helstekt kossa, det spelar ingen roll.
Och visst halkar jag in på de där poppisbloggarna ibland också, men det är lite som den där teorin om att inte kunna låta bli att titta när man åker förbi en bilolycka... jag förfasas och gapskrattar om vartannat men det är svårt att hålla sig borta alltförlänge. Vilket väl betyder att de vet vad de sysslar med, även om deras världar är helt annorlunda från min.
För övrigt är den senaste roliga länken som jag hittade via Bloggkommentatorerna naturligtvis Kaffekokarkokboken - helt hysteriskt kul.
Mina bloggfavoriter finns ju i länklistan till höger - men det ska erkännas att jag inte läser alla varje dag.
Mina favoriter tenderar att vara välskrivna, roliga, insiktsfulla, smarta, inspirerande och ge en känsla av att man vill läsa mer! Nu!
Gillar även bra matbloggar skarpt. De ska vara inspirerande med vettiga recept och ingredienser - men det kan vara alltifrån korv stroganoff till helstekt kossa, det spelar ingen roll.
Och visst halkar jag in på de där poppisbloggarna ibland också, men det är lite som den där teorin om att inte kunna låta bli att titta när man åker förbi en bilolycka... jag förfasas och gapskrattar om vartannat men det är svårt att hålla sig borta alltförlänge. Vilket väl betyder att de vet vad de sysslar med, även om deras världar är helt annorlunda från min.
För övrigt är den senaste roliga länken som jag hittade via Bloggkommentatorerna naturligtvis Kaffekokarkokboken - helt hysteriskt kul.
Dag 09 – Min tro eller livsfilosofi
Dag 09 – Min tro eller livsfilosofi
Jag både tror och inte tror på allt möjligt. Det är väldigt svårt att formulera, då jag tycker att just tro är så väldigt abstrakt och ingenting som någon egentligen övertygande kan fästa i ord.
Men jag tror att man
a) ska behandla andra som man själv vill bli behandlad
b) lära sig livets stora gåta - älska, glömma och förlåta (inom rimliga ramar då)
c) inte får roligare än man gör sig
d) inte har något för att oroa sig över det man inte kan råda eller styra över
e) mår mycket bättre och blir mycket trevligare, harmoniskare (?) och vackrare av att skratta så mycket man bara orkar.
Något sånt. Inte direkt en tro eller livsfilosofi kanske, men jag tror att andemeningen framgår.
På tal om att skratta så, förläng livet lite grann med TBBT:
Jag både tror och inte tror på allt möjligt. Det är väldigt svårt att formulera, då jag tycker att just tro är så väldigt abstrakt och ingenting som någon egentligen övertygande kan fästa i ord.
Men jag tror att man
a) ska behandla andra som man själv vill bli behandlad
b) lära sig livets stora gåta - älska, glömma och förlåta (inom rimliga ramar då)
c) inte får roligare än man gör sig
d) inte har något för att oroa sig över det man inte kan råda eller styra över
e) mår mycket bättre och blir mycket trevligare, harmoniskare (?) och vackrare av att skratta så mycket man bara orkar.
Något sånt. Inte direkt en tro eller livsfilosofi kanske, men jag tror att andemeningen framgår.
På tal om att skratta så, förläng livet lite grann med TBBT:
Dag 08 – Favoritsaker
Dag 08 – Favoritsaker
Jag är faktiskt inte så himla materiell. Men bara för att det är roligt kan jag ta några kort på mina favoritsaker här hemma, varför inte? Vissa har ni väl redan sett förstås i andra rundvandringar, men, äh!
Mina ljuvliga kuddar med mina ljuvliga kaprifollakan.
Datorn förstås. Vi har många trevliga stunder ihop.
Min sänglampa. Älskar mönstret som blir på väggen.
Assuddig bild på nuvarande favoritstickningen. Det blir en låååång ganska smal svart halsduk med glitter i grönt, blått och lite guldaktigt i. Snart klar, jag ska göra en mössa till också.
Älskade Dramaten! Ursäkta röran - det är som sagt tvättdag. Bästa investering på 125:- jag har gjort i år i alla fall.
Gosiga lejontofflor. Otroligt smickrande vinkel, hahaha.
Farmors karamellskål. Jag försöker att alltid ha något färgglatt i den för det blir så vackert då, men varje gång A eller mamma sätter foten innanför dörren så är det historia.
Fina klockan igen.
Hacke. Såklart. Han är så luggsliten, stackarn.
Kaffebryggare. SodaStream. Med andra ord - producenter av de ädlaste drycker på denna jord. Lyx.
Min hjärtformade vas. Nu blev det lite lättare att se formen.
KNUBBIG-lampan från IKEA. Andy avskydde den, så det var en av de första sakerna jag köpte till lägenheten.
Tekannan har jag haft i minst femton år. Christian och jag brukade dricka kopiösa mängder te på onsdagkvällar till Voxpop och Tre Kronor minns jag. Äggkopparna är från Bloomingdale's (kan inte för mitt liv minnas vad designern hette) - ett litet minne.
Tekula med inbyggd tekanna ;)
Och självklart min älskade gitarr! Ännu en gång ignorera gärna röran, en av mina persienner ramlade ner med dunder och brak (antar jag för jag var inte hemma...) häromhelgen och vi har inte kunnat sätta upp den igen ännu - så den bor i fåtöljen.
Jag är faktiskt inte så himla materiell. Men bara för att det är roligt kan jag ta några kort på mina favoritsaker här hemma, varför inte? Vissa har ni väl redan sett förstås i andra rundvandringar, men, äh!
Mina ljuvliga kuddar med mina ljuvliga kaprifollakan.
Datorn förstås. Vi har många trevliga stunder ihop.
Min sänglampa. Älskar mönstret som blir på väggen.
Assuddig bild på nuvarande favoritstickningen. Det blir en låååång ganska smal svart halsduk med glitter i grönt, blått och lite guldaktigt i. Snart klar, jag ska göra en mössa till också.
Älskade Dramaten! Ursäkta röran - det är som sagt tvättdag. Bästa investering på 125:- jag har gjort i år i alla fall.
Gosiga lejontofflor. Otroligt smickrande vinkel, hahaha.
Farmors karamellskål. Jag försöker att alltid ha något färgglatt i den för det blir så vackert då, men varje gång A eller mamma sätter foten innanför dörren så är det historia.
Fina klockan igen.
Hacke. Såklart. Han är så luggsliten, stackarn.
Kaffebryggare. SodaStream. Med andra ord - producenter av de ädlaste drycker på denna jord. Lyx.
Min hjärtformade vas. Nu blev det lite lättare att se formen.
KNUBBIG-lampan från IKEA. Andy avskydde den, så det var en av de första sakerna jag köpte till lägenheten.
Tekannan har jag haft i minst femton år. Christian och jag brukade dricka kopiösa mängder te på onsdagkvällar till Voxpop och Tre Kronor minns jag. Äggkopparna är från Bloomingdale's (kan inte för mitt liv minnas vad designern hette) - ett litet minne.
Tekula med inbyggd tekanna ;)
Och självklart min älskade gitarr! Ännu en gång ignorera gärna röran, en av mina persienner ramlade ner med dunder och brak (antar jag för jag var inte hemma...) häromhelgen och vi har inte kunnat sätta upp den igen ännu - så den bor i fåtöljen.
Dag 07 – Vänner
Dag 07 – Vänner
Även om jag har mycket att säga och skriva om just vänner och vänskap och hur ofantligt lyckligt lottad jag är att ha så många goda, fina vänner som jag har, så vill jag inte direkt skriva något detaljerat om särskilda personer. Det känns fel, för jag vet att jag garanterat skulle lyckas missa någon eller något på vägen och därmed kanske såra eller uppröra, och det är det sista jag vill. Ni som vet att ni är mina vänner - jag hoppas att ni även vet hur mycket jag älskar och uppskattar och värdesätter er. Det var det.
Därför gör jag en lite rolig twist här (tokiga jag!) och översätter rubriken till att betyda Vänner, en av mina favoritserier.
Och i förbifarten kan jag ju nämna att jag träffade en av mina absolut bästa vänner just genom en gemensam kärlek för Vänner någon gång på internets forntid.
Även om jag har mycket att säga och skriva om just vänner och vänskap och hur ofantligt lyckligt lottad jag är att ha så många goda, fina vänner som jag har, så vill jag inte direkt skriva något detaljerat om särskilda personer. Det känns fel, för jag vet att jag garanterat skulle lyckas missa någon eller något på vägen och därmed kanske såra eller uppröra, och det är det sista jag vill. Ni som vet att ni är mina vänner - jag hoppas att ni även vet hur mycket jag älskar och uppskattar och värdesätter er. Det var det.
Därför gör jag en lite rolig twist här (tokiga jag!) och översätter rubriken till att betyda Vänner, en av mina favoritserier.
Och i förbifarten kan jag ju nämna att jag träffade en av mina absolut bästa vänner just genom en gemensam kärlek för Vänner någon gång på internets forntid.
